Vuxen varannan vecka

Alt 1) detta kommer att fortsätta i ganska många år till.

Alt 2) du ställer krav på sambon med tydliga konsekvenser.

Observera att sambon har all rätt att curla, tycka synd om och försörja sin son.

Du kan välja att acceptera detta eller vara tydlig med hur du vill ha det i ditt hem/hushåll, ställa krav och i värsta fall flytta isär.

Jag har själv ett problem med ett barn som borde klara sig bättre och ta ansvar sett till ålder men det funkar inte riktigt pga en diagnos. Kanske är jag också lite blödig men har mer tålamod med utveckling, mognad.

Min sambo störs av detta, märker jag, och jag tänker ofta att vi kanske skulle flytta isär några år och vara särbos. Då skulle jag slippa dåligt samvete och vi kan ta fullt ansvar för våra resp. hem.

Så som du beskriver din tillvaro skulle jag troligen välja att flytta isär, skulle inte orka med en sån gökunge. Alternativt skaffa en liten mysig övernattningslägenhet och fly fältet varannan vecka, lämna åt herrarna att sköta sig själva. Komma hem på "barnfri" vecka och förvänta mig ett skinande rent hem, tom tvättkorg och fullt kylskåp..

Om det inte hjälper att prata så blir valet enkelt:

Acceptera och stå ut med att det är som det är eller agera för en förändring av din boendesituation.

Det finns tyvärr inget sätt att ändra någon annans beteende om personen saknar intresse eller förmåga. Vill du nte flytta isär permanent får du hitta ett sätt att hantera situationen på eget sätt. Typ nån slags "flykt"/frizon under de veckor sonen är i huset.

Lite tips (med tanke på föregående förslag);

Om det inte gör nån skillnad att prata så kommer det absolut inte göra nån skillnad att provocera och ge dåligt samvete på olika sätt. Det leder på till ännu surare stämning, kinflikter och energispill.

Då är det bättre att "snabbspola" och flytta isär direkt.