Anonym (.)

Äldre 11 Mar 12:43

83 svar

Är så less en del av mina brukare...

Får man som undersköterska beklaga sig över sin situation?

Jag finns till för att hjälpa människor vid särskilt boende. De ska få sina fysiska, psykiska, sociala, andliga och kulturella behov tillgodosedda. De ska bli trevligt bemötta. Bland vissa brukare är jag nästintill en SLAV, det är SJUKT vad de kan driva med personalen. Hör och häpna; de som är mest klara är absolut värst.

Först och främst: MATEN!
Lunch och middag får avdelningen färdiglagat från specialkök, enbart till att värma upp. Denna mat duger sällan till våra klara tanter, det ska petas och gnällas. Jag menar, allt är inte supergott kanske så att man skulle sitta och frossa det framför mello, men det GÅR att äta, och om det inte går att äta kan man väl helst hålla tyst och vänta till nästa måltid för att inte dra ned stämningen för brukare och andra boende (om man är klar i huvudet och har förmåga att förstå det).

Sen är det vissa damers individuella rutiner som är sjuligt omfattande. Tvättlappar hit och dit, lakansväv ska ligga där och där i sängen, trosor ska bak och fram för att inte skava här och där, enbart två tvålpump på tvättlappen för att inte få allergi men när det endast är två tvålpump sägs de "jaa, inte var det mycket tvål här inte" med missnöjd stämma. Kläderna tvättas felaktigt och är skrövliga (fast de flesta som jobbar där är 50-60 år och är fullt kapabla att tvätta kläder). En klar dam ska ALLTID på toaletten när personalen kommer in med lunch eller middagsbrickan på rummet (hon vill äta på sitt rum). Vilket innebär att en personal blir ockuperad hos henne när alla andra 15 brukare behöver servas i matsituationen. Är man klar borde man väl ändå kunna säga "kom 20 minuter innan lunch hetsen till mig så hinner jag gå på toa innan".

Ett morgonbesök är av biståndshandläggare beräknat ta 20 minuter, och ett kvällsbesök 10 minuter. Hos de omfattande damerna kan ett morgonbesök ta 45-60 minuter och ett kvällsbesök kring 30 minuter. De har så sjukligt omständiga och petiga rutiner.. Och inte nog med de, de är ALDRIG nöjda. När allt är gjort efter deras pipa är det ALLTID något som skulle kunna vara bättre.. Är allt som det ska så finns det väl alltid nån duschstång som är sne och kan åtgärdas, eller nån lampa som lyser svagt och behöver bytas, eller ett vattenglas till på sängbordet som skulle behöva stå där över natten trots att det redan finns två samt nattpersonal som skulle kunna fylla på om vatten tog slut. Alltid alltid alltid något mer, något ytterligare, aldrig nöjd. Har man inte omdöme, empati och förmåga att känna någon nöjdhet och tacksamhet när man är medicinskt KLAR och REDIG?

Hade man fått sitt kvällsbesök gjort på 10-15 minuter och fått sina behov tillgodosedda av en snäll och trevlig uska, ja nog hade man sagt "tack för idag, godnatt" även om nu duschstången stod 5 mm snett eller om man undrade ifall 5 dl vatten räcker fram tills nattpersonalen ser till mig om 4 timmar så hade man ju varit nöjd och glad som allt var.. Man kan ju inte dräpa personalen, det är väl mänskligt folkvett..

Kommer få så jävla mycket hat nu och att jag borde byta jobb. Men jag bara orkar inte, och behövde ventilera mig....

Anonym (.) Trådstartaren

Äldre 11 Mar 12:55

#3

Anonym (Du borde byta jobb, ja.) skrev 2019-03-11 12:49:21 följande:

Har jobbat utan utbildning som omsorgsassistent i 10 år och älskat det, läser på universitetet nu. Längtar efter att sommarjobba med det igen lch skulle gärna vara timvikarie i framtiden och kombinera med mitt framtida jobb.

Jag tycker du är gnällig och bör byta jobb ja. Till något som inte handlar om människor utan typ kassa-arbete, lagerarbete, posten, vad som helst som är förutsägbart och inrutat och där du kan arbeta ?effektivt? som du vill.

Du arbetar faktiskt i deras förbannade hem med deras högst privata kroppar, badrum osv.

Det är inte dom här människorna som finns till för dig för att din arbetsdag du betalas för ska gå smidigt så att det passar dig, du får betalt för att finnas till för dom.

De har absolut ingen juridisk skyldighet att bete sig på ett visst sätt. Men jag tycker att rent empatiskt borde man väl förstå att det finns gränser. Om jag bor någonstans och så får jag lite för lite mjölk i kaffet, ja inte skulle jag börja och gnälla eller "försöka" bete mig på ett visst sätt, jag skulle vara genuint tacksam över kaffet jag fick men vid nästa kaffeservering skulle jag säga "kaffe med rätt så mycket mjölk *ler*". Även om det är deras hem måste man väl ha empatisk och social kompetens, och bara känna nöjdhet och tacksamhet någon gång. Det är jag alltid, oavsett vem det är, oavsett om det är deras jobb eller frihet, oavsett om de är man eller kvinna, vit eller svart.

Anonym (.) Trådstartaren

Äldre 11 Mar 13:00

#5

Anonym (Kim) skrev 2019-03-11 12:58:03 följande:

När man jobbar med människor så kan man behöva gnälla av sig ibland!

Men om du tänker på dessa damer, vad händer egentligen i deras liv? De små incidenter som du beskriver är hela deras liv, klart det blir stort för dem när det är lite tvål i pumpen eller underbyxorna sitter fel! För oss unga, friska, yrkesverksamma personer med ett rikt liv är det bagateller, men inte för dem!

Ja, jag förstår att deras värld är liten och för många är morgon och kvällsbesöket av personalen den enda mänskliga tillvaron dom har. Men jag tänker att det borde väl vara ett ännu större motiv att vara tacksam, nöjd och relativt tillmötesgående (utan att göra för mycket avkall på det dom tycker är viktigt, självklart ska de trivas och känna kontroll). För är man det, då får man en finare relation till vårdpersonalen, de tycker det är roligare att gå dit och stämningen känns mycket roligare.

Anonym (.) Trådstartaren

Äldre 11 Mar 13:06

#10

Kjell2 skrev 2019-03-11 13:02:03 följande:

De har troligvis förlorat mycket av sin livkvalitet, kanske nära och kära är borta, de styr inte längre över sina liv och kan inte sköta vardagliga saker själv, kanske utsättas regelbundet för något som skulle varit extremt förnedera för tio år sedan.

De känner nog delvis en bitterhet och frustration över sin sitution vilket gör att tacksamhet sitter långt inne. Samtidigt tar de chansen att styra och påverka det lilla de kan.

Om man nu befinner sig i den situationen, visst har man all rätt att känna sig ledsen, sorgsen och frustrerad, ABSOLUT.

Men min princip är att man måste tänka "okej, livet blev skit men hur gör jag det bästa av situationen?". Ja det är till exempel att etablera en trevlig och god relation till vårdpersonalen, skratta, berätta och ha humor. Kommer man till lunch och middag behöver man inte gnälla över maten och förstöra stämningen för andra, man kan istället berömma någon för vilken fin tröja dom har eller vilket fint väder det är, på så sätt blir andra glada och man blir själv socialt stimulerad av att få göra gott åt andra.

Anonym (.) Trådstartaren

Äldre 11 Mar 13:13

#14

Anonym (Du borde byta jobb, ja.) skrev 2019-03-11 13:03:30 följande:

Snälla byt jobb. Dom behöver inte vara genuint tacksamma över att du gör ditt jobb, du jobbar inte ideellt!

Det är du som inte är tillräckligt empatisk för du kan inte sätta dig in i att alla människor inte är precis som du!

Du förstår inte hur dessa olika individer tänker och fungerar. Du uppfyller deras grundläggande mänskliga rättigheter och tycker att dom ska vara tacksamma och skita i sina egna personliga preferenser om sitt fucking kaffe. Fattar du inte att det är det enda dom har?!

De flesta som bor på LSS-boende är fattiga eller har anhöriga som har hand om deras pengar. I praktiken får dom knappt ta egna beslut eller behandlas som vuxna, myndiga människor, hur man då gillar att ha sitt kaffe är viktigt.

Jag vet hur jag vill ha mitt kaffe och vilket schampo jag vill ha i mitt hår, vilket täcke och kudde jag vill ha när jag sover osv.

Du förstår inte hur det känns att bo på någon slags (i praktiken) institution och ha personal (en massa olika dessutom man är helt utelämnad åt) som gör allt åt en, att inte ens kunna gå på toaletten själv eller hälla upp sitt eget kaffe/mjölk.

Du ska vara utbildad för detta där en kurs om etik ingår, men det märks inte att du är det. Du resonerar inte som någon som begripit utbildningen.

Ja jag förstår att deras principer är viktiga att efterfölja, och jag förstår att deras självständighet är hotad.

Om du försöker läsa mellan raderna och sätta dig in i någon annans situation hade du från första början förstått vad jag menar...

De SKA få sina behov tillgodosedda. T.ex. vill de ha mycket mjölk i kaffet men fick lite, så kan man väl fanimig dricka kaffe med för lite mjölk EN gång om personalen nu hällt upp det och gått flera trappor med en kaffebricka till ens rum, men vid nästa kaffeservering säger man till i förväg "jag kan ta en kaffekopp med mycket mjölk i.
tack". Man kommer få sina KAFFE BEHOV tillgodosedda, men det finns olika sätt att påpeka dom på. Man behöver inte gnälla åt andra.

Ja och har man förlorat så mycket i livet både fysiskt och socialt, borde inte relationen till brukare och personal vara ÄNNU mer angelägna att hålla goda?

Anonym (.) Trådstartaren

Äldre 11 Mar 13:19

#17

sextiotalist skrev 2019-03-11 13:07:52 följande:

Byt jobb, tänk dig själv, du får inte bestämma när du ska sova, äta, vad du ska äta, vilken mängd mjölk du vill ha i kaffet, du kan inte gå ut i kylen för att ta något att äta och dricka när du känner för det.
Flera av dom kanske inte ens kommer komma hem igen, de har förlorat kontrollen över sitt liv helt enkelt. De har ingen anledning att känna sig tacksamma för att du arbetar där

Föreställer mig vara 80 år och bo på boendet jag jobbar:

Att stiga upp vid 7.30 till 9.00 på morgonen är ingenting som kan reducera livskvalitén för mig. För att ta mina tabletter i en rimlig tid vore det hur som helst nödvändigt att stiga upp då.

Att gå och sova mellan 19 och 21 är ingenting som skulle sabotera mitt liv heller.

Att servas frukost, vällagad lunch från grunden, mellamål med kaffe, vällagad middag från grunden och kvällsmål. Ja vem i Sverige äter så bra? INGEN, hur kan man vara missnöjd? Ja man kanske inte var sugen på köttfärssås den torsdagskvällen men fine, what ever, nog blir det bra med mjölk till.

Det är klart jag får bestämma min mjölkmängd i kaffet, men på vilket sätt jag bestämmer det är snarare frågan. Jag behöver inte gnälla på det någon redan hällt upp, utan kan dricka dåligt kaffe EN gång men säga till nästa gång så de vet att jag vill ha mycket mjölk alternativt kan jag till nästa gång begära en liten plastmugg med mjölk på sidan om så jag kan dosera mjölken själv, det skulle absolut inte personalen ha något emot att åtgärda om jag sa det trevligt.

Anonym (.) Trådstartaren

Äldre 11 Mar 13:24

#20

sextiotalist skrev 2019-03-11 13:17:04 följande:

Skulle nog säga tvärtom, hade någon för övrigt kalla mig för brukare, så hade jag nog inte varit så trevlig (om du läser socialstyrelsen rekommendation, så ska INTE ordet brukare användas till en enskild grupp, utan är ett samlingsbegrepp). De är vårdtagare helt enkelt eller patienter.

Nej, jag tycker inte de har någon skyldighet att göra din dag. De får vara precis som de vill, eftersom de inte har något alternativ

Nej de har inte skyldighet att göra min dag. Killen som gick in i ica framför mig höll inte upp dörren och hade ingen skyldighet till det. Dotterns kompis sa inte tack för maten och hade ingen skyldighet till det. Dejten berättade inte för mig att han redan var gift och hade ingen skyldighet till det. Jag mobbades i skolan av elever som inte hade skyldighet att gilla mig.

Ska vi bete oss som svin och säga "jag har inga skyldigheter" hehe eeh nej det har du inte, men vill vi ha ett fint samhälle med glada medborgare och fina relationer, ja då får du nog bjuda till lite annars lär vi få krig snart.

Anonym (.) Trådstartaren

Äldre 11 Mar 13:34

#22

Kjell2 skrev 2019-03-11 13:32:47 följande:

Antar att du är utbildad undersköterska. Ta och gå tillbaka till det du lärde dig i kurserna
Hälsopedagogik
Psykologi
Etik och människans livsvilkor

Jag ska tillgodose deras behov, som jag skrev först av allt.

Men jag kan enormt provoceras av missnöjda, otacksamma och gnälliga personligheter.

Anonym (.) Trådstartaren

Äldre 11 Mar 13:45

#25

elmadumle skrev 2019-03-11 13:37:03 följande:

Man får och måste få beklaga sig även som uska, känner så väl igen mig:) man måste även få säga ifrån till de gamla när de går för långt, ger man lillfingret slukar de snart hela handen. Vi pratar mycket om det här i personalgruppen så vi gör på samma sätt hos de. Vad gäller brickor vid lunchen så får de vänta tills vi delat ut maten till de som sitter vid bordet i matsalen.
Bara för att man måste få ur sig frustrationen som uppstår ibland betyder det inte att vi inte gillar vårat jobb, bara vissas beteenden.

Och ger man handen slukar dom armen, får dom armen slukar dom torson ;)

Anonym (.) Trådstartaren

Äldre 11 Mar 14:17

#32

fornminne skrev 2019-03-11 13:51:43 följande:

Jag jobbar också med människor (dock inte med vård). Det är självklart för mig att vara tillmötesgående och ge så god service som möjligt. MEN jag kan också bli irriterad på en del som är överdrivet petiga eller verkar tro att de befinner sig på lyxhotell. För det finns ju faktiskt en gräns, vad personalen kan erbjuda och hur mycket personalen kan slå knut på sig själv. Kunden har inte alltid rätt. Jag blir ibland full i skratt när jag läser inlägg som "byt jobb!" så fort någon gnäller av sig. De verkar inte inse att om alla följde det rådet, bara för att de inte orkade vara några supermänniskor, skulle det knappt finnas någon personal kvar...

Ja dessa stackars pensionärer som har det så dåligt i äldrevården idag, undra hur det skulle bli utan personal?

Är så less en del av mina brukare...

INNEHÅLL