Nattskräck?

Jag har två barn som har haft nattskräck och det började mellan 1-2 år någonstans och peakade runt 2 år. Det som hjälpte med första barnet (minns inte hur vi gjorde med tvåan, hahaha) var att ge henne mobilen och låta henne titta på ett lugnt barnprogram på den så att hon vaknade till ordentligt. Ibland gjorde vi det i sovrummet men ibland fick vi gå ner till vardagsrummet där det var tänt. När hon var lugn lät vi henne titta en fem minuter och sen lade vi henne bara igen och då somnade hon alltid utan problem och sov gott hela natten.

Man blir ju orolig första tiden de har nattskräck, de är så hysteriska att man tror att de är sjuka. Vi vande oss tillslut och när andra barnet började med samma så var vi inte alls oroliga men än kanske första gången det hände.

Lycka till!

Jag minns förresten inte hur länge det höll på. Kanske ett halvår-ett år med äldsta. Inte lika lång tid med tvåan. Vårt tredje barn har aldrig haft nattskräck. Men hon sover med oss också, jag vet inte om det gör skillnad. Hon vaknar liksom aldrig ensam.

Jag minns att ettan hade det ofta, under en period var det varje kväll. Jag var gravid med hennes lillebror när det var som värst och jag skrev en liten manual till barnvakten inför förlossningen. Den är sparad i min mobil och där står det noga hur man ska göra när hon får nattskräck så det var verkligen en inövad rutin. Med hennes lillebror tycker jag mig minnas att det var mer som du beskriver att han mest hade nattskräck när rutinerna rubbades. Det var mest när han hade sovit annorlunda dagtid.

Och det började så tidigt med honom, första gången var han inte mer än sex månader. Då fick jag panik och åkte till barnakuten för han var helt okontaktbar efter skrikandet slutade. Men det var ju för att han sov! Det konstaterade de snabbt på akuten. Men så läskigt!

Intressant att höra att samsovning inte verkar hjälpa. Jag har nog trott det mest för att det är enda skillnaden vi gjort (omedvetet för trean vill bara sova nära) men då är det nog bara slumpen. Hoppas att det går över snart för er! Eller att ni hittar en bra rutin som inte gör lillebror för pigg. Musik låter ju bra!