Medsystrar och -bröder i ofrivillig och oföränderlig barnlöshet sökes
Fy vad tråkigt för dig att du inte får det som du så gärna vill ha.. jag förstår dig verkligen. Om det är någon som helst tröst så förstår ialla fall jag dig. Jag kan inte skaffa barn för att jag är kroniskt sjuk. Jag kan inte ens få en relation att funka så jag är verkligen ensam.. jag är så sjuk så jag inte ens kan jobba eller plugga så det är verkligen ensamt.. det kan gå flera dagar innan jag ens träffar en annan människa. Det är jobbigt då jag egentligen är social av mig. Så jag förstår även känslan att vara ensam.. jag har tyvärr inget annat val än att acceptera. Jag lever fast jag lever inte. Meningen är inte att någon ska tycka synd om en utan man kan på något sätt acceptera och leva ett helt annat liv än man själv tänkt och folk runt omkring en förväntar sig. Jag tror en av mina största förväntningar i livet var att få bli mamma...nu är jag tacksam över att jag tidigare i livet jobbat som barnflicka och har syskonbarn. Man får ett helt nytt och annorlunda perspektiv på tillvaron i en ny situation. Jämför dig inte med andra det kommer bara få dig att må dåligt. Sörj över det du hade önskat och finn sedan nya vägar att leva ditt liv.