Vad kan man göra när sin fru tappar lust?

Den främsta anledningen är väl helt enkelt att jag inte skulle anse mig ha råd, och att jag inte heller ser varför jag skulle betala för nånting jag kan få gratis. Jag vet att jag skrev att det fanns tusen andra anledningar... men alla andra anledningar jag kommer på är egentligen ganska irrelevanta - t ex skulle jag vara mer rädd för könssjukdomar, men när jag tänker rätt på saken är man nog säkrare när det gäller det om man går till en seriös eskort än om man bara knullar runt med folk i allmänhet

Exakt så. Håller med till 110 % (även fast jag är kvinna :) )

Ja, men frågan var ju inte huruvida du har rätt i allt det du säger om känslor osv - det är klart att du har; det är klart att det är massor av människor som resonerar så - frågan var ju om du har rätt i att det är som du säger FÖR ALLA. Och det är det ju uppenbarligen inte.

Jag tycker att du resonerar intressant, New Dawn, och jag håller med om väldigt mycket av det du skriver, så jag menar inte på något sätt att göra ned dina inlägg. Jag menar bara att det finns andra sätt att resonera och känna OCKSÅ :) 

. Men i sak har du rätt, och det är ju det jag har försökt säga hela tiden: några känslomässiga skillnader skulle inte sätta några käppar i hjulet. 

.... för de flesta är en skillnad mellan att äta sin jobblunch med kollegorna och att avnjuta en romantisk middag med sin älskade...  

(

Nä, jag har iofs inga såna erfarenheter, och det hade definitivt varit ett problem om han inte blev hård/vi inte kunde ha penetrerande sex, men det är ju för att en för mig viktig del av själva sexet skulle saknas då. Sen är det ju också helt klart så att ju mer engagemang (och med engagemang menar jag kåthet och lust) det finns, desto bättre är det ? DET tror jag ändå inte att någon har förnekat.

Fast... det är ju ingen som har sagt att MÄNNISKOR kan jämföras med mat och ätande; det vi har sagt är att SEX kan jämföras med mat och ätande. Jag är givetvis HELT med på att MÄNNISKOR inte kan jämföras med mat/ätande. Det tror jag nog att alla håller med om.

.Fast nu blandar du ihop sex och relationsproblem. Om ens partner ständigt säger nej till att göra saker tillsammans så reagerar man givetvis på alla dessa sätt. Men det gör man ju oavsett vad det gäller - det är ju inte specifikt bundet till sex. Jag kände exakt alla de här sakerna med min ex-man (utom precis frågan om jag dög sexuellt) - men just vårt SEXLIV fungerade bra. 

(

Vad bra! Jag känner precis likadant - bortsett från en sak: om du skulle komma med argument som jag tycker är relevanta och trovärdiga, så skulle jag inte benhårt klamra mig fast vid min ursprungliga ståndpunkt, utan faktiskt revidera min åsikt. Men jag antar att det du menade var att du inte ser hur det skulle kunna finnas några för dig relevanta argument, snarare än att du inte kan ändra åsikt :)

Precis. Det är inte det som gör sexet för mig. Sen har jag, precis som alla människor, naturligtvis ett behov av att bli älskad för den jag är, men det har inget med sex att göra. .

För att dildosar inte är människodelar. Simple as that :)

Okej. Jag ska försöka förklara igen. Jag ser det som ett kontinuum från onani till det mest perfekta sexet man kan tänka sig. Om jag bara onanerar fattas så många komponenter att det grundläggande behovet inte fylls. Detta kan (precis som Bjoer skrev nånstans) liknas vid att dricka vatten istället för att äta när man är hungrig. Det lindrar lite för stunden, men det fyller inte det grundläggande behovet. Om jag däremot har sex med en annan människa, även om denne är oengagerad, så finns så pass många komponenter på plats att det fyller det grundläggande behovet. Detta kan liknas vid att äta en smaklös men näringsriktig sörja; det fyller det grundläggande behovet, men det är inte så speciellt kul. Så ja, jag höll - och håller - exakt med Bjoer angående detta.    Detta har du helt rätt i, så jag utgår istället från omvända situationen, och tänker mig att jag är mannen, och att jag har sex med en kvinna som ställer upp med glidmedel. Och kommer till exakt samma slutsats som den jag angav ovan: det fyller det grundläggande behovet, men det är inte så speciellt kul. "

"När man är hungrig kan man så lätt tillfredsställa det behovet någon annanstans" säger du. Till det säger jag: ja, exakt. Precis som man för många av oss kan med sex. Så det är ju EXAKT jämförbart. För vissa av oss - inte för alla, förstås, och det är ju precis det som varit min poäng från början. Först förstod jag inte vad detta hade med saken att göra, men jag tror att jag förstår nu. Din avsikt är att visa att sex och mat inte är jämförbara eftersom reaktionen på om ens partner skaffar sex hos nån annan är helt annorlunda mot reaktionen om partnern skaffar mat hos nån annan? Men återigen: för vissa av oss ÄR reaktionen inte annorlunda.

Först förstod jag inte vad detta hade med saken att göra, men jag tror att jag förstår nu. Din avsikt är att visa att sex och mat inte är jämförbara eftersom reaktionen på om ens partner skaffar sex hos nån annan är helt annorlunda mot reaktionen om partnern skaffar mat hos nån annan? Men återigen: för vissa av oss ÄR reaktionen inte annorlunda. Jag har lika lite problem med om en partner till mig skaffar sex hos nån annan som jag har om han skaffar mat nån annanstans. I MIN hjärna är det precis lika sjukt att förneka honom det som att förneka honom mat. För MIG. Inte för majoriteten. Men för mig. Och återigen är det det som är min poäng. Att vi är olika, och att det inte går att bara säga att "du har fel som upplever det på det sätt du upplever det". Återigen säger jag inte att du inte har rätt i allt du säger om behovet av känslor osv; jag säger bara att jag har rätt OCKSÅ. För att vi är alla olika.

Återigen säger jag inte att du inte har rätt i allt du säger om behovet av känslor osv; jag säger bara att jag har rätt OCKSÅ. För att vi är alla olika.Det du skrev var att sexuell frustration leder till känslomässiga problem. Det höll jag med om att det gör - på samma sätt som alla andra saker som är frustrerande/inte funkar i en relation leder till känslomässiga problem. Jag uppfattade det dock som att anledningen till att du tog upp detta var att du ville använda det som bevis för att sexet i SIG är beroende av känslor - och DET vände jag mig emot. Bara för att problem med något i en relation kan leda till känslomässiga problem, så innebär det inte att grundproblemet i sig SJÄLVT är känslobaserat. Om det inte var detta du menade så missförstod jag dig (fast då vet jag inte riktigt vad poängen med att öht ta upp det var).

Fast nu har du ju inte läst det jag skrivit. Jag skriver ju uttryckligen, på flera ställen, att det är exakt det samma med mat och sex, och att de båda ligger på ett kontinuum. Du tar ju i ditt citat bort hälften av det jag skrev, nämligen följande (där jag har "fetat" biten du utelämnade):Här tar du det jag säger ur sitt sammanhang på ett sätt som totalt förvränger det jag sagt. Att föra en diskussion utifrån uppenbara förvrängningar av motpartens argument känns ju inte helt meningsfullt...Ja... så klart? Jag tror att du missuppfattade mig totalt här, och jag är uppriktigt lessen över att jag uttryckte mig otydligt. Självklart är det ens egen personliga analys som avgör om argument är relevanta eller inte. Så är det ju i alla diskussioner, och jag menade inte på NÅGOT sätt att antyda att det var skillnad på dig och mig här, eller att min analys är mer objektivt sann än din. Jag upplever dina argument som motsägelsefulla och otrovärdiga, och du upplever mina på samma sätt - hade vi inte gjort det, så hade vi ju tyckt likadant. Det ligger ingen värdering i det - det är bara så en diskussion/debatt fungerar. Det enda jag menade att kommentera på var ditt uttalande att du gärna debatterar, men att du kommer att stå för din åsikt. Det kändes lite som att du menade att helt oberoende av vilka argument som än presenteras för dig så kommer du inte att ändra åsikt, även om du faktiskt får argument som du tycker är trovärdiga. Det var min omedelbara tolkning av det du skrev, och det tyckte jag var en mindre lyckad attityd i en diskussion. Sen funderade jag lite, och kom fram till att det nog INTE var det du menade - alltså att du, precis som du säger, INTE känner nåt behov av att klamra dig fast vid dina uttalanden - utan att du  mycket väl hade kunnat ändra åsikt om du hade fått argument du tyckte var hållbara (bara att jag inte kommit med några sådana). Det var menat som ett erkännande av god debattanda - inte motsatsen...

Slutligen vill jag bara återigen understryka att jag INTE säger emot dig i att den emotionella biten inte går att separera från behovet av sex - tvärtom inser jag att det är så för väldigt många människor. Det jag vänder mig emot är din övertygelse att det är så för ALLA människor. Jag tycker ärligt talat att det är ganska märkligt att bara kategoriskt hävda att jag och andra som tänker på samt sätt har fel beträffande vår egen upplevelse. Det är ju VÅR upplevelse - vi vet ju hur vi känner. Det känns överhuvudtaget konstigt att säga att någon annans personliga upplevelse av någonting inte stämmer. Att säga "jag tvivlar på att du skulle känna det så tillfredställande sexuellt att verkligen ha sex med någon som bara ställer upp." är ju som om jag skulle säga "jag tvivlar på att du skulle känna det så tillfredsställande att [valfri handling]", när du redan har förklarat in i minsta detalj att, och på vilket sätt, du tycker att det är tillfredställande. Om någon säger att hens personliga upplevelse av någonting är på ett speciellt sätt så får man ju helt enkelt tro på det - det finns ju ingen anledning att misstro det. Då får man ju lägga den insikten till andra insikter man får i livet, och tänka "jaha, så man kan känna på det sättet också".  Det är denna kategoriska vägran att se att man kan uppleva det på olika sätt som jag inte förstår. Du resonerar ju helt annorlunda i alla andra avseenden, där du är både vidsynt, accepterande och respekterande inför människors olikheter.

Varför skulle det innebär att avsugningar inte fungerar? Det är ju inte så att man får avsugningar istället för sex när sexlivet har problem. Man får inget. Noll. Det är liksom det som är problemet!

Det kan finnas massor av anledningar till att hon inte gör avsugningar istället, men det är liksom irrelevant för min liknelse och vad den försöker visa.

Jag tror att kvinnan nog måste vara kåt själv för att det ska kännas bra. Oralsex är ju sex, och sex med någon som inte är upphetsad (eller på väg att bli det) känns inte bra.

2-åringen: Är för ung för att vara ensam

10-åringen: Har super hörsel och hör fan allt. Är det inte oansvarigt att utsätta sina barn för det speciellt när de fattar vad det handlar om? 

1. Men inte för ung för att vara med 10-åringen? Annars måste det väl finnas nånstans i lägenheten/huset där den inte kommer få tag på en kniv och skära av elledningarna? :)

2. Nej, det tycker jag inte. Man behöver ju inte dra värsta megastönen direkt. Samtidigt beror det ju på hur öppet man inom familjen pratar om sex. Ifall ni stänger in er på rummet och knullar och 10-åringen hör något och fattar och detta är den första inblick den får i att hens föräldrar har sex så kanske det kan komma lite som en chock (även om jag inte tror det är skadligt). Men har man en generellt avslappnad attityd till sex ser jag inga problem med att den fattar. Vad skulle hända liksom?

Du kan ju fundera på vad som är värst för dina barn. Att fatta att ni har sex ibland eller att ni tillslut separerar för att sexlivet är obefintligt? Bara en tanke, liksom. ;)