Vad kan man göra när sin fru tappar lust?

När ni har pratat om det, hur resonerar hon då? Verkar hon själv lessen och frustrerad över detta, eller tar hon det mer med en axelryckning, och tycker att ert liv kan vara bra ändå? Om hon själv verkar lessen och frustrerad så håller jag helt med om rådet du fått innan, om att du inte ska prata om att du är kåt, och att du behöver sex - det skulle ju bara spä på hennes egen sorg och frustration. MEN, om hon tar det mer som att "jaja, men det är väl inte hela världen" - då tycker jag absolut att det är viktigt att du förklarar för henne att jo: för dig ÄR det hela världen. Inte på ett dömande eller klandrande sätt, förstås, men så så hon förstår att detta inte är nåt du bara kan avvara. Har du funderat på att ta upp detta med henne? Så du INTE behöver gå bakom ryggen på henne? Om hon har inställningen att det inte är viktigt med sex längre, och att det inte spelar nån roll att hon inte har nån lust, så tycker jag som sagt att du måste förklara för henne att det är viktigt för DIG - och då kanske du även kan ta upp tanken på en kk lite försiktigt? Är det däremot så att hon själv är lessen över det  så ska du å andra sidan INTE säga nåt om några såna tankar.

Slutligen: Jag har för mig att jag läst att det finns testosteronpreparat för kvinnor som hjälper med lusten, men att det inte är många som vill skriva ut det, eftersom risken för ganska obehagliga biverkningar är stor. Jag vågar inte lova att jag kommer ihåg rätt här, men det skulle ju kanske kunna vara värt att kolla upp, om det är så att hon också tycker att det är ett problem?

I soffan bredvid mannen som sitter i skitiga kalsonger och dricker öl då? ;)

Oj, är det så? Alltså, jag menar det som en seriös fråga; vet du detta? Har du läst undersökningar om detta?  Personligen tycker jag att det låter som väldigt sällan, och känner inte alls igen detta från när mina egna ungar var små, men jag har ju faktiskt ingen aning om hur det är/har varit för andra. Hade varit intressant att få faktiska siffror på det här :)

Men... vilken sorglig och märklig inställning... Hur kan ni leva så? Och hur kan ni utsätta era män för att behöva ha det så? Jag inser absolut att man kan ha problem med lusten, och jag anser INTE att någon ska tvingas "ställa upp", men den här attityden...? "det ständiga kletandet"..? Va?! Det är ju precis som att säga att "alltså, det här ständiga pladdrandet; att man inte bara kan säga hej till varandra utan att hen vill sätta igång och prata etc etc" 

Varför avslutar du (och alla dina uttråkade väninnor) inte era relationer istället?

Oj, såg inte detta innan jag postat i princip samma sak... håller helt med dig, Tecum!

Det ligger tyvärr mycket i detta... I såna här situationer skäms jag för att vara kvinna :(

Nä, det tor jag inte... Jag har (i) aldrig öht skrutit om något sex jag haft med någon; (ii) aldrig försökt få något negativt att verka positivt; (iii) aldrig på något sätt stöttat eller normaliserat övergrepp (vare sig på barn eller andra), så där har du antingen blandat ihop mig med nån annan, eller helt misstolkat vad jag skrivit. Eller så kanske du bara gjort misstaget som allt för många av oss gör titt som tätt: att alltför ivrigt applicera våra egna åsikter om rätt och fel på andras upplevelser. 

Attans - glömde: jag har heller aldrig påstått att jag hade sex med vuxna män (plural) när jag var 12.

Precis. Och DET står jag för. Varför skulle jag INTE stå för det? Det var ju min upplevelse. Men det gällde EN man (inte flera), och jag har som sagt aldrig skrutit om vare sig det eller nåt annat sex jag haft. Enda anledningen till att jag skrev om det var för att ts i det fallet efterfrågade hur det var när man förlorade oskulden.

Att vara 12 och ha sex med en 10 år äldre man har inte i sig något med övergrepp att göra. Det KUNDE givetvis ha varit fråga om det - precis som det alltid kan vara frågan om övergrepp, oavsett åldrar på de inblandade - men i det här fallet var det det INTE. Det var helt frivilligt, ömsesidigt sex som båda två hade utbyte av. Jag är fullt medveten om skillnaden mellan övergrepp och frivilligt sex. Första gången en man förgrep sig på mig var jag 9. Om man bara räknar saker där jag själv tvingades vara delaktig. Annars fem, om man räknar en situation där jag var ofrivillig åskådare, men inte behövde göra nåt själv som övergrepp (själv anser jag att det var det). De upplevelserna och andra upplevelser av övergrepp jag haft sedan dess är något HELT annat än det jag upplevde när jag förlorade oskulden. Oj, du har verkligen läst saker jag skrivit :) Missförstå mig rätt - jag menar det absolut inte spydigt eller så; jag tycker tvärtom att det är upplyftande med människor som vet lite vad de pratar om innan de börjar uttala sig om saker. Här vill jag dock vara väldigt tydlig med att jag vet PRECIS hur det är att inte känna lust. Jag har aldrig tröttnat på en partner, men det innebär inte att jag aldrig upplevt hur det är att inte känna lust (vilket inte har med partnern att göra). Periodvis - under djupa depressioner - lider jag av precis samma sak; det är precis det som är en av anledningarna till att jag känner att jag inte funkar i ett fast förhållande.Jag vill också göra väldigt VÄLDIGT tydligt att jag har ALDRIG sagt nåt ont om kvinnor (eller män) som tappar lusten - tvärtom! Det jag uttryckte att jag skämdes över som kvinna var det som Tecum och Bitter tog upp:Detta handlar öht inte om att skuldbelägga eller klandra människor som förlorat lusten. Det har med en extremt diskriminerande behandling av män att göra. En diskriminering som dessutom får gå (nästan) obemärkt förbi, eftersom alla vet att det är KVINNOR som är förtryckta; inte MÄN. Och det får mig att skämmas. Nä...? Varför skulle det? Det gör dig väl varken sämre eller bättre? Jag förstår inte riktigt vad det har med nånting att göra?Precis. Och det var den situationen - och endast den - jag uttalade mig om.Ja, det gör ju det, som tur är!  

Tack. Och detta är min poäng precis. Jag blev onödigt defensiv för att jag blev anklagad för att acceptera och normalisera övergrepp på barn, och den "defensiviteten" spillde över på dig, vilket jag ber om ursäkt för. Du anklagade mig inte, och borde heller inte ha fått ta emot försvarstalet :)Du har så väldigt, väldigt rätt i detta. Fy fan vad bra skrivet!! Anledningen till att jag skrev att jag skäms för att vara kvinna i det här fallet var förstås att jag utgick från att det generellt sett är just kvinnor som driver på den allmänna mansdiskrimineringen i samhället - och därmed föll jag på EXAKT det jag själv tycker så illa om: generalisering över könen. Superbra skrivet, och väldigt bra att bli påmind om sina egna felgrepp! Tack!