Lärare i förorten

Precis. Det skulle behövas något sånt. Eller en specialskola, eftersom man kan ha svårt att ordna något bra på samma skola.

Nej, undersökningar har visat att det inte hjälper. Det låter bra, visst, men det har visat sig att det inte fungerar.

Om du har bara en riktigt gapig och utagerande elev, så spelar det ingen roll om du har 15 eller 25 andra elever. Jag har också varit med om att det blev bättre när man lade ihop två mindre språkgrupper - de tog det inte riktigt på allvar i den lilla gruppen. När de var 25 stycken förstod de att man måste sköta sig. Det är helt enkelt väldigt olika, och beror mest på vilka elever man har i klassen.

Sorry, men jag hade inte alls velat ha sånt för mina barn. Barn brukar må bättre av att ha kontinuitet när det gäller lärare och kamrater. För mycket omväxling är inte bra.

Det kan finnas två eller fler anledningar till detta. Man kan tro att skolan kanske är så hemskt att barn inte vill gå dit. Men mot detta talar att pedagogiken bara har gått framåt hela tiden - dvs. det blir roligare och roligare. Den gamla pluggskolan var definitivt tråkigare.

Däremot har barn och ungdomar numera ganska höga krav på att allt ska vara roligt, annars vill de inte göra det. Och det håller inte i längden. Framför allt de som har svårt att tänka lite långfristigt, tänka framåt och förstår att man behöver utbildning - de kommer bara att vägra och säga att det inte är roligt just nu. Och det är ju så utvecklingen har gått! Barnen ska ju välja och vara med och bestämma det mesta, och då gör de det nu.

Och DET är de svenska barnen som krånglar. Sedan, om man får in några flyktingbarn också, som kanske kommer från ett land där det är mycket auktoritärt i skolan, och även i familjen, så sitter de först knäpptyst och tycker det är jättekonstigt. Sedan börjar åtminstone en stor del av dem tappa respekten för läraren och börjar bete sig illa. Vilket sedan de etniskt svenska barnen tycker är illa, för det upplever de som respektlöst - utan att tänka på att de själva också beter sig respektlösa, men de ser det inte så. De tycker ju bara till och vill vara med och bestämma. Och läraren har en ganska ohanterbar situation.

Om du inte förstår detta, så tänker du bara svart och vitt. Det finns inget emellan, eller?  Tror du det NÅGOT bostadsområde där det aldrig har hänt något? Inget inbrott, ingenting?  Det är klart att det finns problem där också. Om jag nu ska tänka lika fyrkantig som du  - det finns inga områden där det aldrig har hänt något.

Händer det MER i dessa områden? Självklart. Det är FATTIGA områden. Det är låginkomsttagare som bor där. Det är folk som är lågutbildade som bor där. De begår fler brott. Oavsett om de är svenskar eller invandrare. Skillnaden är att de som är svenskar hade bättre förutsättningar  och har kanske gjort dåliga val i sitt liv - har börjat missbruka eller annat. Inte alla förstås. Det finns folk som har haft otur. Men att det i större utsträckning är invandrare som hamnar där, är ju inte konstigt. De har ju sämre chans att få ett bra liv .

Som sagt, det är inte bara svart och vitt. Och om man har barn måste man alltid ta hänsyn till dem. Jag ser det so ett bra steg mot ett mänskligare samhälle - att folk kan tänka sig bo även i områden där det finns många invandrare. Men om man nu har tonåringar som dessutom är lättpåverkade så väljer man kanske att flytta därifrån i det läget. Men då har man åtminstone bott där i några år.

Gör "man"? Jag tyckte faktiskt att det var lite synt när vi köpte hus att det inte verkade finnas några invandrare i området - om man bortser från några europeiska såna, så som jag själv också är. Jag hade tyckt upp till 30 % invandrare hade varit bra, bättre än endast svenska barn.

Min äldste son gick på dagis och fram till årskurs 5 i skolan i en skola där 90 % av barnen hade invandrarbakgrund. Jag tyckte inte alls att jag offrade honom, då han gick i den skolan som precis hade fått pris som Stockholms bästa skola. Och det var en bra skola. Naturligtvis går man efter att de egna barnen ska få det bra, men det kan ju se mycket olika ut. Det kan vara olika beroende på hur gamla barnen är och hur de är. Min äldste son har ADHD och skulle ha hängt på andra som gör dumheter. Och då vill man förstås inte bo i ett område där många ungdomar hittar på dumheter. Har man lugna, skötsamma barn, så påverkas dem oftast inte. Min kollega bor som sagt i Tensta - Stockholms kanske värsta förort, och hennes barn växte upp utan några större problem där.

Generellt brukar det inte vara problem i föreningar, att det inte kommer några invandrarbarn. Vi har nyligen själva återupptagit ett tidigare hobby, kampsport. Och jag tittade på lite grann på barngruppen som gjorde taekwondo - nästan alla verkade ha invandrarbakgrund. Jag provade på boxning och även där var många invandrarungdomar. Men inte bara kampsporter - dottern höll på med basket och fyra eller fem tjejer i laget hade invandrarbakgrund. Själv har jag inte så stort umgänge annars, men mina vuxna barn har kompisar från olika länder - mest från europeisk utland dock. Dottern verkar av någon anledning alltid hitta polska kompisar, men umgås också med några från arabiska länder.

Om det är något jag INTE gör så är det att vända 180 grader eller att vara rädd för att säga vad jag tycker. Skyll inte din oförmåga att kunna tolka det jag skrev på mig!

Det finns ingen motsägelse i att dessa områden kan vara stökiga, men att man ändå kan trivas i dem. Jag trivs INTE bäst i rika, oproblematiska områden. Jag tycker att just multikulturella områden har charm. De har problem också, men de kan ha charm för det. Och man bryr sig ofta mer om varandra.

Och NEJ, jag har inte sagt att de hittar på, jag har sagt att de upplever det så, men att det inte stämmer om man tittar på fakta. Nu vill jag inte gå in i för mycket detaljer men jag tänker främst på sånt som att det skulle vara invandrarnas fel att de inte har ett bra liv.

Betala miljoner extra för att bo så långt ifrån mångkulturen som möjligt? Inte vi. Vi köpte hus i den delen av Stockholm där husen var billigast. Annars tog vi bara hänsyn till att min man inte ska ha för långt till jobbet (eftersom han har haft det tidigare). Så nu bor vi visserligen med mest svenskar (och vita européer) runt oss, men sonen påstår att de direkta grannarna är WT. Men bara 200 meter ifrån börjar ett väldigt stökigt område, många invandrare, mycket kriminalitet och vi har börjat låsa in oss hemma för att det finns gäng som går runt och överfaller folk hemma, bilar tänds på eller så rånas folk på sina bilar. Så som det är tycker jag också att det är obehagligt. Det kan ju drabba oss i vårt hem. Det verkar vara ett eller två lokala gäng av invandrarkillar, men när det gäller "hemmarånen" verkar det vara folk som kommer hit från Östeuropa, Ryssland eller något. Men jag hoppas ju på att situationen kommer att bli bättre igen också.

Basket är väl inte invandrarsport när det gäller tjejer? Killar, ja, det är en annan sak. Och även i taekwondo var ungefär hälften tjejer. En t.o.m. med slöja. Vad handlar det om för sport då? Även i fotboll och andra bollsporter brukar det ju finnas ganska stor del av invandrarbarn.

Alltså, även när det gäller vuxna så ?. min mans första fru var från Gambia och två av hans bröder gifte sig med ett par syrianska systrar. Och ändå kommer min man från en liten by nära Finspång, verkligen bondvischan. Hans föräldrar fick helt enkelt vänja sig vid exotiska svärdöttrar. Och både min man och jag har en del utländska kollegor, som vi lika gärna umgås med som med dem svenska.

Precis, när östligorna hittar området så ändras det snabbt. Det gjorde det nämligen här. Det var lugnt innan också.

Och jag är osäker när det gäller gymnastik. Det är klart att det passar mer tjejer, och det kan vara så att de med invandrarbakgrund ibland inte får lika stort utrymme som sina bröder för såna aktiviteter. Det kan ju vara så att föräldrarna inte tänker i dem banorna. Samtidigt har jag sett så många små-tjejer med invandrarbakgrund där jag tränar nu. Jag vet dock inte om de har gjort nåt särskilt för att locka dit dem.

Hur det funkar i skolan när andelen invandrarbarn är hög (för att komma tillbaka till ämnet också) - det är väldigt olika. Det beror mycket på hur den enskilda skolan hanterar det. Och det beror på vilka sorts barn som finns, kombinationen liksom. Jag har jobbat på en skola i ett område där det fanns mest turkiska barn och man hade infört en del formella "artigheter" så som att barnen skulle stå vid sin plats för att hälsa god morgon, och de fick även ställa upp stolarna och stå och vänta tills läraren sa att de fick gå. Och det var alltså högstadiet! Uppenbarligen hjälpte det till på nåt sätt så att barnen skulle ta det lärarna mer på allvar.

Jo, i princip. De kan dock lätt bli förvirrade av att de svenska barnen inte är lika respektfulla och då kan de också få för sig att bete sig respektlöst.

Jo, som sagt, det kan ha gått lite långt med att barnen ska vara med och bestämma allt möjligt. I princip är det egentligen rätt, att barnen ska kunna vara med i beslut. Men de måste också veta när det är dags att inte fortsätta tjafsa och envisas. Och det vet inte alla.