Aldrig inbjuden på fest etc.

Alltså jaaa, jag känner SÅ igen mig!

Vi är inte överhuvudtaget på samma ställe i livet men samma feeling ändå!

Jag tycker själv att det är väldigt kul att ordna och planera, brukar h ett större födelsedagsfirande varje år. Dock känner jag ofta känslan att jag egentligen inte vill stå i nått sorts centrum utan vill mer alla alla mina kära vänner ska ha en kul kväll och att man får göra nått kul tillsammans. Jag tror att många tycker det är jobbigt med denna stå-i-centrum och visa upp sig grejen... men det är lite tankar.

Sen har jah alltid varit en initiativtagare, ni med kanske som individer? Jag frågar vänner om de vill följa med på det enda eller det andra, vinkvällar, picknicks, någon konsert osv. Andra bjuder som du säger aldrig någonsin in till nått eller tar initiativ. Det är s.h.i.t.t.r.å.k.i.g.t....

Jag har dock kommit fram till att i princip alla som blir bjudna på nått man ordnar blir glada. Därför fortsätter jag.

Något jag även märkt är att samma känsla råder nu som när man var tonåring. Man är rädd att ingen dyker upp. Har märkt att det är ganska effektivt att peppa folk. Typ påpeka att ?wow vilken fin terass ni har, det skulle verkligen passa så bra för en grillfest!?.