Gunilla1963

Äldre 12 Feb 14:24

15 svar

Aldrig inbjuden på fest etc.

Min sambo och jag lever ganska normala liv. Har normalt umgänge av nya och gamla bekanta och eftersom vi träffades för 5 år sen och blev ett par har vi så att säga ?börjat på ny kula?. Han hade sina tre barn sen tidigare och jag har mina två barn sen tidigare relation, och umgänget har därför på något sätt fördubblats i och med att vi har tagit med oss våra respektive umgängen in i den nya relationen. Vi är sociala och tycker det är skojigt att umgås med vänner och bekanta. Vid tre tillfällen har vi anordnat fester i hemmamiljö med mellan 30 och 50 gäster, och anledningarna till festerna har varit ?jämn födelsedag?, inflyttningsfest och nyårsfest.

Det jag funderar över och undrar om någon annan har gjort samma upptäckt som jag och min sambo har gjort? Trots att vi har anordnat olika fester ? hyfsat stora med många deltagare ? blir vi knappt bjudna hem till någon. Varken på parmiddagar, fikastunder, fester eller liknande? Vad är det med folk? Det är bara en bråkdel av alla de människor som har varit hemma hos oss och ätit, druckit och haft trevligt som ens verkar tänka tanken att man ska ?bjuda igen?? Jag menar inte att det ska råda någon total 100%-ig rättvisa i detta, men jag tycker att det borde råda någon slags lite mer rimlig jämvikt i detta? Eller är jag helt ute och cyklar? Jag har funderat kring detta och gjort följande analys genom att kategorisera bekantskapskretsen.

A) 10-15% av de som vid ett eller flera tillfällen har varit på fest hos oss är tacksamma och roade av att själva bjuda tillbaka. All heder åt dem.
B) 10-15% av de som vid ett eller flera tillfällen har varit på fest hos oss är tacksamma och uttrycker halv-vaga löften typ ?Nästa gång är det vår tur!? eller ?Ja vi ska också ha en inflyttningsfest när vi har kommit i ordning!? eller ?Ja, ni måste få se hur vi bor också någon gång!? Men sen händer det ingenting. Inga inbjudningar dyker upp.
C) Resterande 70-80% har kommit på de tillställningar vi har ordnat och verkar ha trevligt, men säger ingenting om att det ska hända något hemma hos dem. Och förstås gör det inte det heller. Det är totaltyst.
D) Sen har vi kategorin som räknas utanför statistiken som blir inbjudna, men av olika anledningar alltid tackar nej till att dyka upp. Kanske för att de ska slippa bjuda igen? Eller så är de genuint ointresserade av socialt umgänge/träffa människor? Den här kategorin av människor är lite konstig då det ju inte är ?vem som helst?, utan gamla kompisar, kollegor, f d kollegor etc.

Så vad beror fenomenet att nästan aldrig bli hembjudna till vänner och bekanta från kategori B) och C) ovan? Jag har några olika teorier som ni får tycka till om eller förkasta.

1) De människor som helt enkelt är för bekväma att bjuda hem andra till sig. ?Det blir för jobbigt!? ?Vi låter oss bli inbjudna till andra men skiter fullständigt i att bjuda tillbaka.
2) Dåligt självförtroende ? ?Tänk om vi serverar fel vin!? eller ?Tänk om maten vi bjuder på inte smakar gott!? och/eller ?Vi har det inte så fint hemma så vi kan inte bjuda hem någon!?
3) Sociala mediers fel ? människor idag får stor kontroll på sina vänner och bekanta genom sociala medier, och man tycker kanske inte att det är lika spännande att umgås och träffa vännerna längre, då man redan vet allt genom sociala medier. Är det en tänkbar orsak?
4) En mix av 1 och 2? En mix av 1 och 3? En mix av 2 och 3? Eller kanske en mix av 1, 2 o 3?
5) Någon annan teori som jag har förbisett?

Skriv gärna vad ni tror! Jag tycker det är fascinerande, men framförallt väldigt tråkigt då jag gillar och tycker om människorna i B) och C), men jag förstår mig inte på dem.

Gunilla1963

Äldre 13 Feb 13:12

#6

Anonym (***) skrev 2019-02-13 12:47:44 följande:

Vi går gärna på fest om vi blir bjudna, vilket händer typ vid jämna födelsedagar. Men vi ordnar aldrig fester själv. Däremot bjuder vi hem folk, kompisar, syskon, våra familjer, någon granne osv. Men vi fixar aldrig fester. Dessutom är det nog inte många som kan bjuda hem 30-50 sittande gäster.

Hur ofta hinner ni träffa dessa människor mellan era fester? Och hur träffar ni dom?

Känns som du har en bestämd uppfattning om hur en fest ska vara? Vi har inte heller möjlighet att ha 30-50 gäster sittande, utan det handlar om att bjuda på sånt som man även kan äta på stående fot. Det blir roligare och folk som inte känner varandra börjar lättare prata med varandra.

På din fråga hur ofta vi "hinner" träffa dessa människor så är det givetvis väldigt varierande. Vissa träffar vi varje dag på våra respektive arbetsplatser. Andra mer sällan - kanske 1 gg/år. Kanske ännu mer sällan. Men de flesta träffar man ju oftare. Jag har inte direkt fört statistik men allt från varje dag till en gång vartannat år. Finns det någon poäng i din följdfråga eller är det bara nyfikenhet?

Gunilla1963

Äldre 13 Feb 13:13

#7

Milyana skrev 2019-02-13 10:44:39 följande:

Håller med de ovan. Prova att bjuda in till middag ist så bjuder nog folk tillbaka

Det har vi provat, framförallt med kategori A) som är intresserade av att själva bjuda hem en.

Gunilla1963

Äldre 13 Feb 13:14

#8

sextiotalist skrev 2019-02-12 15:41:12 följande:

Kanske för att folk inte har tid/råd/lust att anordna sådana stora fester. Det ska fungera med det liv folk lever.

Det låter rimligt. Min avsikt med tråden var mest om det var andra som upplevde samma fenomen som vi gör.

Gunilla1963

Äldre 13 Feb 13:16

#9

Anonym (...) skrev 2019-02-12 15:07:51 följande:

Spekulerar bara nu, men det känns inte så personligt att gå på stor fest även om det är trevligt. Blir vi bjudna på parmiddag så bjuder vi tillbaka men stor fest har vi aldrig haft, tänker dock att stor fest återgäldas med stor fest och det händer tyvärr inte. En liten förklaring kanske.

Låter också som en rimlig förklaring. Vi brakar på och folk känner att "så där vill vi inte göra! Inte ordna en fest nej, det blir alldeles för jobbigt!"

Gunilla1963

Äldre 13 Feb 13:19

#10

MallaL skrev 2019-02-12 15:39:59 följande:

Jag tror det är en kombination av det du skriver. Och att ni tycker om fester, men många gör faktiskt inte det. Om jag blir bjuden på fest går jag ibland för att vara artig, men tackar ibland nej med någon ursäkt.

Att ses några stycken på middag tycker jag däremot mycket om och vi har många middagar i min bekantskapskrets, men det är sällan som någon blir så att säga formellt inbjuden.

Med släkt och vänner är det snarare så att man bestämmer ett datum när det passar alla, sen blir det något i stil med: -vi var hos er sist så då blir det hos oss nu. Eller med vissa blir det alltid hos oss för vi gillar att laga mat och jag uppskattar att behöva ta mig hem genom stan efteråt och de gillar inte att laga mat och har inget emot transporten.

Vad jag menar är att med vänner bjuder jag inte in någon utan vi antingen pratar eller skriver med varandra och bestämmer ett datum som passar. Och jag skulle inte bjuda någon på middag som jag inte var så nära vän med att jag inte skriver med dem eller pratar regelbundet.

Jag tror faktiskt inte att man i någon större utsträckning tackar ja, går på fest av artighet, fast man egentligen inte vill. Det här är ju människor vi känner ganska väl, och de borde kunna sälla sig till kategori D då i så fall, dvs de som alltid tackar nej.

Gunilla1963

Äldre 13 Feb 13:50

#12

Anonym (***) skrev 2019-02-13 13:38:33 följande:

Naturligtvis beror det på hur umgänget ser ut mellan festerna. Om du bara träffar dina arbetskamrater på jobbet och sedan bjuder dom på fest, så är det inte sannolikt att de bjuder tillbaka, speciellt inte om de inte brukar ha fester själva.

Men om du ändå tycker att du umgås hyfsat ofta med dessa personer, varför då gnälla över att de inte fixar fester? De gillar väl inte att fixa fester, det är väl ändå inte så konstigt att förstå? Sedan om det är ekonomin, orken eller annat, spelar det någon roll?

För det första handlar det inte bara om arbetskamrater, utan andra vänner också, både de jag har haft sen långt tillbaka, men även de som min sambo har haft sen tidigare.

För det andra gnäller jag inte, utan är mer fascinerad av fenomenet att den stora majoriteten inte verkar ha något tänk att bjuda tillbaka, och jag var mest ute efter att höra om det var någon som kände igen sig.

För det tredje så efterlyser jag inte bara fester, utan vanliga middagsbjudningar, parmiddagar, fikastunder eller vad som helst. Jag är inte fastlåst vid att folk inte anordnar fester, utan det handlar om att viljan och folks benägenhet att bjuda tillbaka, där det är fascinerande att se att den viljan verkar saknas hos de flesta.

Gunilla1963

Äldre 13 Feb 14:04

#15

Anonym (N) skrev 2019-02-13 13:54:32 följande:

Alltså jaaa, jag känner SÅ igen mig!

Vi är inte överhuvudtaget på samma ställe i livet men samma feeling ändå!

Jag tycker själv att det är väldigt kul att ordna och planera, brukar h ett större födelsedagsfirande varje år. Dock känner jag ofta känslan att jag egentligen inte vill stå i nått sorts centrum utan vill mer alla alla mina kära vänner ska ha en kul kväll och att man får göra nått kul tillsammans. Jag tror att många tycker det är jobbigt med denna stå-i-centrum och visa upp sig grejen... men det är lite tankar.

Sen har jah alltid varit en initiativtagare, ni med kanske som individer? Jag frågar vänner om de vill följa med på det enda eller det andra, vinkvällar, picknicks, någon konsert osv. Andra bjuder som du säger aldrig någonsin in till nått eller tar initiativ. Det är s.h.i.t.t.r.å.k.i.g.t....

Jag har dock kommit fram till att i princip alla som blir bjudna på nått man ordnar blir glada. Därför fortsätter jag.

Något jag även märkt är att samma känsla råder nu som när man var tonåring. Man är rädd att ingen dyker upp. Har märkt att det är ganska effektivt att peppa folk. Typ påpeka att ?wow vilken fin terass ni har, det skulle verkligen passa så bra för en grillfest!?.

Vad skönt att någon annan känner igen sig i detta.

Vi är, precis som du, att beteckna som initiativtagare när det gäller det mesta. Gillar när det händer saker och har oftast saker på gång, och det är väl därför vi matchar varandra så bra också.

Visst uppfattar man det som att folk uppskattar ens initiativ. Men någonstans blir jag trött på att andra inte är lika initiativtagande.

Aldrig inbjuden på fest etc.

INNEHÅLL