Grumpycavat skrev 2019-02-18 11:36:23 följande:
Tack snälla för ditt svar.
När jag först slutade med P-piller 2017 så försökte vi inte särskilt aktivt, utan det började snarare ett år senare - att vi verkligen försökte.
Så vi har faktiskt inte känt oss särskilt stressade, och vi hade lite saker vi ville fixa innan ett barn skulle komma. Nu har vi ordnat allt det där, och är mer än redo för en bebis.
Jag ställde faktiskt frågan om hur vi skulle gå tillväga för att få hjälp på min vårdcentral - men blev totalt idiotförklarad och avvisad. (Fråga mig inte varför, för jag förstod ingenting, förmodligen en dålig dag för kvinnan som tog emot mitt samtal).
Efter det blev jag såklart ledsen, och är rädd för att kontakta dom igen.
Jag är också rökare (Dock slutat nu), men jag vill ha varit rökfri lite längre innan jag ber om hjälp, för jag är så rädd att bli dumförklarad och avvisad igen pga att jag röker.
Så ja, vi ger det 3 månader, med 200% insats (Fortsatt rökfri, tester, vitaminer mm mm).
Har idag beställt en fertilitetsmonitor som jag hört gott om, och hoppas att det ska ge oss lite hjälp att pricka in rätt dagar.
Jag hejar på oss alla! Kämpa på!
Alltid så tråkigt och påfrestande när man inte blir tagen på allvar. Vi betalar ju faktiskt skatt för att få den vård vi behöver/önskar. Ibland tror jag många är på fel jobbplats. Men var inte rädd för att ta hjälp. Det finns då många duktiga läkare därute som är helt fantastiska och på helt rätt arbetsplats, det gäller bara att inte ge upp hoppet om dem. Jag tycker ni gör helt rätt i att försöka 3 månader och sen ta hjälp.
Det finns så bra hjälp att få idag!
Lycka till och håll mig uppdaterad!