Flicka vill vara pojke
Jag har en son som håller på att bli en dotter. Som precis börjat sin resa för könskorrigering.
Så jag förstår helt när man bara vill göra rätt så ens barn ska få må bra. Jag har själv inte helt funnit mig i alla nya rätta benämningar och jag säger hennes pojknamn när jag glömmer av mig. Mitt försvar är att mitt barn är vuxet och jag är själv under resan av acceptans (även om jag stöttar till max så är det en resa ändå)
Mitt råd är att bara acceptera vad ditt barn säger. Säger som andra att det kan vara en fas men det kan lika gärna vara "så det är"
I den åldern som 4 år innan man börjat fundera på vad som är rätt och fel vad man får och inte får så är saker bara som det är. Det är bara enkelt och jag är helt övertygad om att en 4 åring är kompetent att säga vad han eller hon känner sig som. Det är inte svårt.
Det är bara svårt för en vuxen att linda sina tankar runt, då det är ett helt liv av att själv försöka passa in och dåligt självförtroende, rätt & fel.
Titta bara på hur folk diskuterar om genus. Där inte ens hälften vet vad det handlar om men diskuterar och kommer med knasiga inlägg.
Samma princip här.
Men det är en magisk ålder innan skolan startar och där det inte finns någon rädsla för att vara annorlunda än. Där de är starka, smarta, roliga och uppfinningsrika. De börjar visa sin rätta identitet och vi som vuxna har en skyldighet gentemot våra små att lyssna.
Så lyssna, acceptera och stötta. Visa att du finns där och att han är älskad oavsett vem han eller hon identifierar sig som.
Med andra ord, gör som du gör idag.