Jag är 39. Precis som för dig gick det bra sist och vi fick fina siffror. Jag känner mig inte så jätteorolig men det skulle vara jobbigt att få sämre resultat på kub den här gången. Då kommer jag bli jätteledsen och orolig. Men försöker tänka att i allra flesta fall går det bra.
Tack!
Det ska bli andra barnet. Har haft flera stycken missfall då jag blödde lite gran fast utan att ha ont. Blev alltid MA som behövdes skrapas eller hjälp av tabletter.
Med dottern blödde jag inte en enda droppe hela graviditeten därför oron ...
Sen är det nog kanske ett bra tecken att jag har sett ett levande foster en vecka sen efter två blödningar, så man KAN ju faktiskt blöda utan att det är missfall direkt :)
Helt slut av all oro.
Idag berättade jag för min närmaste kollega att jag var gravid, då sa hon att hon misstänkt det och påpekade att det börjat synas lite, inte jättekul i v 11... är ju liksom inte direkt bebisen som syns..! Hade tänkt vänta några veckor med att berätta för kollegor och vänner, men med denna uppspända kulmagen känns det som jag snart kommer få frågan från nån!
Ångrar nästan min kommentar nu, mitt illamående kom i lördags och mår konstant illa. Böhövt springa in på toaletten och hulka men kommer inget.
Att jobba med detta illamående är så tufft! BM tipsade om åksjuketabletter så det åker jag och köper idag för att testa.
Hur har ni andra gjort som mår dåligt på jobbet?
Jag får knappt i mig någon mat och vi äter alltid tillsammans alla kollegor..
Jag skulle också vilja göra nipt men som ni skriver är det så sjukt dyrt. Och då börjar jag känna att det inte är värt det. Det finns ju massor av ovanliga sjukdomar och diagnoser som inte kan upptäckas med nipt så nipt är ingen garanti för ett friskt barn. Fast jag vet inte. Visst vore det skönt att kunna lägga just den oron åt sidan.
Jag var på mitt tredje ultraljud i tisdags och hon konstaterade att jag har en hjärtformad livmoder! Hjälp. Allt jag läser är om missfall, för tidigt födda barn och förlösning med kejsarsnitt. Nu blir jag orolig igen. Barnet såg dock bra ut, rörde sig lite precis när hon började undersöka men verkade vila. Hjärtat slog på fint och den har växt på sig.
Fick hem brev från barnmorskan idag att jag bör börja med järntabletter direkt, konstigt för när jag var där och lämnade proverna sa hon att järnvärdet såg bra ut?? Jag har sååå dåliga erfarenheter av järntabletter, fick jätteont i magen och blev helt förstoppad förra gången jag tog dem, då försökte jag ändå äta massa katrinplommon samtidigt. Nån som har tips på nåt mer man kan göra för att slippa förstoppning? Jag äter ju så få grejer också pga illamående...
Jag äter järntabletter sedan v 8 pga att de vet att mina järndepåer inte kommer räcka hela graviditeten. Du kanske bara hade ok värden men inte tokhöga och därför måste börja redan nu på samma sätt som jag?
Jag hade kontaktat bm om jag vore du och berättat om hur järntabletterna påverkar dig. Det finns ju olika sorter så du kanske bara behöver en annan sort som funkar på dig?
Tack så mycket för alla tips! Googlade lite och såg att Sideral innehöll 30 mg järn, kanske var det den du tänkte på också Blåsippan? Jag kör nog på den tillsammans med järnrik kost och massa torkade aprikoser så ser jag hur långt det räcker! (Minns att torkade aprikoser ska vara jättejärnrika)
Här har tiden bara rullat på. Idag i v 11 (10+5) har inte haft någon aptit sedan v 8 och spytt sporadiskt. Nu har jag dock börjat spy så fort jag gör mina toalettbesök...?! Oavsett om jag bara ska kissa eller göra nr 2 så kickar kräkreflexerna in!
Någon fler som upplevt detta? Försökt med allt, hålla för näsan, andas lugnt, slappna av... vad ska jag göra?