Äggdonation S:t Petersburg 2019

Jag hette tidigare Lill_111 men fick byta så ni vet:)))

Hallå alla! Fick just svar på vårt hcg prov och det låg på 231 el/l Det var vårt andra FET och våra sista embryon så får hoppas på det här nu!!

Hur har ni gjort gått via vanliga mvc eller specmvc?

Här vägrar de ta emot mig på specmvc:(( trots min bakgrund helt galet!!

Jag är i St Petersburg just nu denna vecka. Kan bara instämma föregående svar att de är superproffsiga och allt känns tryggt. De är verkligen supernoga och kollar hälsan. I morse tog jag massa olika blodprover och gjorde VUL. Träffat både läkare och sjuksköterska innan som gått genom allt i detalj. Allt är gratis med rådgivning med både läkare, terapeut, äggdonator teamet osv. fram tills man har bestämt sig att gå vidare. Så bara ta den möjligheten. Har du ännu inte varit på några av deras seminarier i Sverige, gå på ett sånt om du har möjlighet. På lördag gör vi en färsk ET på donerat ägg (befruktat med min mans spermier) Håll alla tummar för oss nu...

Tips i Stockholm?

Hej! Är det någon som kan tipsa om en klinik i Stockholm för ultraljud inför ÄD.

Jag går till Hornstulls Gyn ovh det är superbra men han har tyvärr semester precis när jag ska göra de sista ultraljuden före avresa till St Petersburg.

Så jag skulle behöva tips om ni gått på något annat ställe i Stockholm?

Undrar också tips på en bra MVC som är insatt och inte ifrågasättande av att ha gjort ÄD utomlands mm?

Så tacksam för tips!

Yes! Vi var på OLGA fertility clinic. Så proffsiga och jag kan inte hitta något att klara på. Vi köpte bara ett försök med garanti om minimum 2 blastosysts. Det blev totalt 4 var av två AA (bästa kvalité). Ett återfördes och jag gjorde gravtest, blodprov för några dagar sedan. Efter tre misslyckade IVF:er i Sverige är vi nu GRAVIDA!!! tackvare Olga och hennes team. Helt fantastiskt! Nu är det bara veckor av sprutor och piller som gäller. Ska göra VUL i slutet av november och i slutet på året har vi passerat 12 veckor. Håll alla tummar för oss nu!

Om ni vill veta mer om OLGA. Gå på något av deras seminarium i Sverige. Det gjorde vi och jag är så glad över det.

Vi har också kontakt med kliniken men velar väl lite just nu. Efter 7 år med ivf/äd är man lite trött...

Hur som, undrar bara m någon vill ta över boken ?is your body babyfriendly??

Har har även Trombyl om nån behöver det. Känns så dumt att det bara står här då jag vet att många får jaga läkemedel vid utlandsbehandling...

Pma mig isf!!! :)

Tack tjejer!

Vi har varit på ett seminarium, det har jag skrivit om i bloggen:)

Samt haft skypesamtal med dem.

Jag gillade dock inte att de hade ett bemötande som kändes nonchalant för allt annat vi gått igenom och alla undersökningar jag gjort. Även nyligen. De vill uppenbarligen att man ska göra allt där och det är väldiga summor pengar.

Vi påvisade att vi ville göra dubbeldonation i så fall men de ville göra vanlig ivf. Vi hade en del att prata om och har mailat massor. Så jo, vi har definitivt koll på den kliniken...

Nu i dagarna började de maila och ringa utan förvarning igen trots vi sagt att vi vill fundera så det känns inte helt bra alls faktiskt.

Vi har hållit på med olika behandlingar i 7 år så pengar saknas ju verkligen, vi kan inte glida iväg så lätt längre.

Hur har alla andra råd om man får fråga en sån personlig sak?

Vi har haft tyvärr liknande upplevelse.

Vid vårt första samtal föreslog de att vi antingen prover med IVF och egna ägg/sperma (Vi har både manlig och kvinnlig faktor) eller att köra kombinationspaketet (både med garanti).

Jag hade under lång tid tvekat att prova med mina egna ägg igen (litar helt enkelt inte direkt på de trots att jag är 33). Men hon var så övertygande att jag till slut bestämde mig... yes, vi prover.

Vi väntade sedan 2 veckor på sammanfattning. Och plötsligt stod där att vi inte får paketet med egna ägg (de bedömer att chanserna är för låga)... Jag skrev sedan till de att vi har bestämt oss att inte gör någon annan behandling hos de heller då vi sannolikt kommer få äggdonationen betalt i Sverige. Men att vi hör av oss framöver om det blir andra omständigheter. Vi blev mycket ledsna då vi mentalt var nu inställda på egna ägg igen. Man genomgår ändå mycket innan man känner sig trygg med varje beslut.

Sedan får vi ett mejl en vecka senare av koordinatorn. Läkaren ville gärna prata med oss igen om ca 10 dagar men hon visste inte vad det handlade om. Vi hade under den tiden nu börjat landa i att det blir äggdonation igen och planerad mer med Finland och försäkringskassan osv.

Vid samtalet sedan säger läkaren att de har "ångrat" sig och diskuterat fallet igen. De erbjuder oss ändå IVF paketet med egna ägg. Hon tror starkt på det nämligen och vi ska inte heller satsa på spermadonation... Vi blev så förvirrade. På ett sätt var det skönt att höra men vi vet inte längre vad vi ska tro på. Nu har det landat inom oss och jag tror inte jag vågar med mina ägg efter allt som har hänt.

Tråkigt upplevelse var det. Men läkaren var super snäll, tog sig mycket tid och vi var nöjda för övrigt. Jag misstänker att det handlar om 2 saker varför de ångrade sig. Det ena är säkert det medicinska. Man vet helt inte riktigt med vårt fall som är komplicerat. Vi förstår att även de är osäkra. Men sedan ändrade de sig så snart vi sa att vi nu bestämmer oss mot en behandling hos de. Så jag tror det handlade också om att vinna oss som kunder/patienter (Jag vet inte om detta stämmer men det är en stark känsla).

Sedan vill vi också gärna direkt göra embryodonation, vi är rädda att makens spermier inte kommer leda till en befruktning efter tidigare försök. Men de vill absolut prova.

Min lilla tös vägrade ju också vända på sig, nåt med Rysslandsbebisar kanske:) Ska ni göra vändningsförsök?

Spännande!! Jag är i v 15+1 nu:)

Det blir 28/1! Vi ska nog kolla kön på den här lilla krabaten. Men kan inte riktigt bestämma mig, var så spännande att inte veta:)

Grattis Sjuttiosjuan! Så härligt att du är gravid!

Jag är jätte orolig för just progesteronsprutorna för jag har nämligen sprutfobi och fattar inte hur jag ska klara av det här själv två gånger om dagen. Eller rättare sagt jag har lärt mig att FÅ sprutor för då kan jag koncentrera mig på att slappna av. Min man är likadan så jag kan inte få hjälp av honom. 

Jag vill ju inte påbörja någonting, alltså en graviditet, och sen inte klara av att gå hela vägen, om du förstår vad jag menar. Det här är just nu ett hinder för mig.

Jag har vänner som säger att du lär dig men jag tror inte de förstår hur stor fobin/rädslan är. Den är alltså så stor att jag kan svimma! 

Vad ska jag göra?  

Hej alla! Jag ser att det inte har varit något liv i den här tråden på ett tag. Beror det på att det har startats en tråd för 2020?

Är det en sluten grupp enbart för patienter?