1,5 åring slåss, sparkas, rivs hemma

Instämmer med de två föregående talare. Inget fel. Barnet vågar uttrycka sig i den trygga sfär som hemmet är och uttrycker då sin frustration och andra känslor som samlats på under dagen.

Att vara tillåtande för känslorna. Och kanske visa hur man kan hantera frustrationen kan hjälpa?

Bekräfta känslan. Ex, Jag ser att du är arg/ledsen/frustrerad. Och finns där för barnet.

Har själv en bitare och ser hur det kommer när han inte vet hur han ska uttrycka det han känner. Då kommer det ut fysiskt. Läst att det kan gå över när barnen lär sig prata och sättta ord på vad de känner. Så att redan nu bekräfta barnet i sina könslor och prata med barnet om känslorna samt tillåta dom få existera kan ju ge dem en bra grund till att kunna sätta ord på dem när språket kommer. Barnet vet inte annat sätt att utrycka sig på med allt som hönder inombords.

Är det något som har förändrat i barnets vardag som kan skapa extra frustration?