Hej,
Vår son på 1,5 år är en absolut ängel på förskola och tillsammans med släkt och vänner. Men hemma med oss är han som en riktig demon - slåss, sparkas, bits, rivs och skriker konstant - you name it! Det har varit så ganska länge nu och vi har alltid tänkt att det är ett sätt för honom att uttrycka frustration eller att det är en fas, men snart orkar vi inte mer, det är fruktansvärt tröttsamt.
Vad gör vi för fel?
Hej,
Vår son på 1,5 år är en absolut ängel på förskola och tillsammans med släkt och vänner. Men hemma med oss är han som en riktig demon - slåss, sparkas, bits, rivs och skriker konstant - you name it! Det har varit så ganska länge nu och vi har alltid tänkt att det är ett sätt för honom att uttrycka frustration eller att det är en fas, men snart orkar vi inte mer, det är fruktansvärt tröttsamt.
Vad gör vi för fel?
Hej,
Vår son på 1,5 år är en absolut ängel på förskola och tillsammans med släkt och vänner. Men hemma med oss är han som en riktig demon - slåss, sparkas, bits, rivs och skriker konstant - you name it! Det har varit så ganska länge nu och vi har alltid tänkt att det är ett sätt för honom att uttrycka frustration eller att det är en fas, men snart orkar vi inte mer, det är fruktansvärt tröttsamt.
Vad gör vi för fel?
Instämmer med de två föregående talare. Inget fel. Barnet vågar uttrycka sig i den trygga sfär som hemmet är och uttrycker då sin frustration och andra känslor som samlats på under dagen.
Att vara tillåtande för känslorna. Och kanske visa hur man kan hantera frustrationen kan hjälpa?
Bekräfta känslan. Ex, Jag ser att du är arg/ledsen/frustrerad. Och finns där för barnet.
Har själv en bitare och ser hur det kommer när han inte vet hur han ska uttrycka det han känner. Då kommer det ut fysiskt. Läst att det kan gå över när barnen lär sig prata och sättta ord på vad de känner. Så att redan nu bekräfta barnet i sina könslor och prata med barnet om känslorna samt tillåta dom få existera kan ju ge dem en bra grund till att kunna sätta ord på dem när språket kommer. Barnet vet inte annat sätt att utrycka sig på med allt som hönder inombords.
Är det något som har förändrat i barnets vardag som kan skapa extra frustration?
inget all antagligen. Han är trygg med er. Om han hade haft samma beteende på förskola mm så hade det varit ett problembarn, men han kan slappna av med er.
Viktigast är att visa att det inte är ok med att rivas och bitas. Och att inte höja rösten när han gör det utan istället säkna sin. Har ni någon lek som ni kan få honom att varva ned med? kasta boll eller bygga med klossar?
Se till att han inte får sitta med skärmar (ipad mm) för det är stressande för små barn. Försök få honom att få ur sig allt genom att stanna i lekpark på vägen hem så han inte är hemma och är frustrerad.
Lycka till.