Kontakt med mitt ex men jag vet inte vad hon vill.
Hej!
Har en rätt komplicerad historia som jag kortfattat skulle vilja dela med mig av och få tips kring.
Kommer från ett förhållande som varade i åtta månader och det med en före detta kollega som förövrigt är 16 år yngre.
Vi blev tillsamans efter att ha känt varandra ett tag och där vi kommit varandra nära mycket pga jag funnits som ett jättestöd till henne och något som hon varit oerhört tacksam över.
Vi blev tillsamans och hade fyra suveräna månader tillsamans tills hon mitt i allt en dag ställer en fråga om jag vill köpa gård med henne o flytta.
Att hon tidigare tittat på hus visste jag om men blev ändå ställd av frågan, till saken hör att jag sitter redan på ett hus medans hon enbart hyr in sig i ett hus.
Vi disskuterade detta och jag sa att jag inte direkt tänkt i dom banorna mer än att vi ännu är i nån sorts fas att bygga upp ett förhållande.
Hon tyckte det var märkligt för vi har bu varit tillsamans i fyra månader att nog måste du väl ha tänkt på det för du vet ju att jag letat gård länge nu!?.
Vi disskuterade detta under en vecka och hon menade att hon måste få svar annars är det ingen ide att fortsätta vår relation.
Jag tyckte hela grejen blev märklig och efter att hon krävt fram ett svar så var mitt svar att just här och nu är det inte aktuellt att flytta.
Till saken hör att vi bägge skulle bli arbetslösa till sommaren (detta var i maj) .
Hon själv är dessutom inte med i A kassa så skulle dessutom bli utan inkomst över sommaren.
Då jag gav henne det svaret så tolkade hon det som att jag gjorde slut och komenterde det med orden bättre att den andra gör slut så slipper man själv må dåligt och kan hata den andra!?.
Efter det gick hon och hämtade en broschyr pånett hus och den lägger hon i mitt knä och säger att det huset har hon varit på visning av förra vecka ..alltså då vi var tillsamans men det sa hon inget om då.
Jag sa inget men tänkte mycket ......
Närmsta tiden därpå började hon jobba för att köpa huset men strandade på lånelöftet från banken.
Grejen är att jag ville aldrig släppa henne och när hon väl började jobba för detta hus så visste jag redan innan att låt hon för hon kommer aldrig lyckas och kanske hon lär dig något av det då .
Jodå det havererade och under tiden växte vi mer och mer i hop och tillslut var vi tillsamans igen.
Jag sa att jag aldrig ville släppa henne men att det ju tyvärr inte gick henne att förstå hela grejen.
Hon erkände då att hon varit orättvis mot mig ställt orimliga krav och att det var inte rätt att köpa hus just nu.
Vi kom överens att se detta på sikt, minst ett år framåt, bygga relation bygga ekonomi och att vi nu kunde starta från samma ruta och göra detta tillsamans.
Vi kom överens att under sommaren åka o titta på gårdar för att känna av lägen osv. Det vi letade var en gård på landet avskillt för att kunna ha hästar.
Under sommaren plockar hon fram tre gårdar, jag fixar och trixar med mäklarna, ett fel gör jag och det är att jag inte plockar fram någon gård att åka och titta på men lägger just då ingen värdering i det då ju hennes tre är bra objekt att göra bedömningar av.
Vi åker och tittar på dessa gårdar och känner av säger positiva saker och negativa saker om respektive gård.
Jag är rätt försöktig att dömma medans hon dömmer ut samtliga, nu var det ju inte aktuellt stt köpa men ändå.
Under sommaren börjar också ett väldigt märkligt betende visa sig hos henne, utbrott för ingenting kommer med jämna mellanrum och ett allt mer kyligt betende. Detta pendlar dock och även om jag många ggr tänker va i hela friden problemet är så har jag tålamod med henne.
Efter en väldigt märklig Söndagmorgon så får jag ett sms av henne under dagen om att hon mår inte bra behöver tid för mig själv.
Jag svarar att jag sett att det är något men inte riktigt vetat vad jag ska göra.
Hon blir tyst i tre dagar och sen kommer det en storm av sms med anklagelser om att jag inte varit nog på i husfrågan osv , jag blir nästan i chock med tanke på vad vi kommit överens om och då jag vet hur vi gått fram i husfrågan.
Visst hade jag kunnat vara mer på och plocka fram hus men om man ser det i större sammang blir kritiken hemt galen. Jag försöker få henne att förstå saker men hon vägrar lyssna, jag vill undvika disskutera via sms men då får jag till svar kan vi inte disskutera via sms då disskuterar vi inte alls, hon vill inte träffa mig och prata för hon menar att jag aldrig backar i en disskusion och som hon säger det klarar inte hon av!.
Hur jag än svarar så vänder hon allt emot mig och efter två veckors smsande så pressae jag inne henne i hörnet och säger att nu har du sagt så mycket under alla dessa sms så jag vet inte vad du vill.
Då blir hon tvungen bli ödmjuk och svarar att hon nog måse inse att vi inte vill samma sak (fattar ännu inte vad hon menar) samt att det handlar inte om mig som person men att hon inte orkar komma till denna disskusion igen att det finns ju en anledningatt den återkommer ...
Jag har under alla dessa sms valt en tydlig linje jag har inte kritiserat henne eller sagt ett enda dumt ord till henne trots att hon betett sig mycket illa.
Vi skiljs som vänner i dessa sms och i hopp om att åter kunna träffas vilket hon också hoppas på.
Sen blir det tyst tills jag efter en månad kontaktar henne för att lösa diverse saker vi har hos varandra.
Hon svarar och nästan kritiserar mig att jag slutade höra av mig men att hon tänkte att jag hör väl av mig om jag känner för det...
Hon kommer till mig dagen därpå, lite stressad och med en attityd som att låtsas som att ingenting har hänt, försöker fråga hur det är men svarar bara undvikande och fortsätter prata jobb.
Efter detta har vi träffats kort två ggr hemma hos henne, hon är som i en bubbla går inte att nå om det som har hänt. Vi har dock fortsatt ha sms kontakt då och då, hon blandar väldigt korthuggna sms med bra och utförliga , hon har dessutom delvis lättat sitt hjärta vid ett par tillfällen om att hon inte mär bra och är märkt av stress och hon har efter att hon gjorde slut med mig varit borts från jobbet vid tre längre tillfällen. Hon har dessutom haft problem på jobbet , bland annar brutit i hop pga stökiga elever (jobbar i skolan)
Våran sms kontakt finns ännu men jag känner att jag inte vet vad hon vill och om hon vill, har sagt att bättre hon är ärlig och säger om det är ett problem för henne för så länge det inte är det för henne är det inget problem för mig.
Hon har inte sagt något ännu men fortsätter varva mellan ytliga sms till väldigt öppna och utförliga och jag känner att jag inte vet var jag har henne och hur jag längre ska förhålla mig.
Många undrar kanske varför jag vill o forsätter ha kontakt med henne, till saken hör att det är en extremt fin tjej som jag älskat och någonstans ännu älskar och blir inte lättare då jag ser och hör att hon innerst inne inte mår bra.
Har lönge velat sätta mig ner och prara med henne men kännt att hon inte är mottaglig, vill så visa för henne en bild som är en helt annan än den extremt skeva bild hon framställt /fått för sig i alla märkliga sms innan det tog slut.
Vet inte vad som är rätt just nu och ju längre tiden går ju konstigare känns allt, nu blev detta ett väldigt långt inlägg hoppas ni förstår och kan ge era synpunkter.