Kontakt med mitt ex men jag vet inte vad hon vill.

Hej!

Har en rätt komplicerad historia som jag kortfattat skulle vilja dela med mig av och få tips kring.

Kommer från ett förhållande som varade i åtta månader och det med en före detta kollega som förövrigt är 16 år yngre.

Vi blev tillsamans efter att ha känt varandra ett tag och där vi kommit varandra nära mycket pga jag funnits som ett jättestöd till henne och något som hon varit oerhört tacksam över.

Vi blev tillsamans och hade fyra suveräna månader tillsamans tills hon mitt i allt en dag ställer en fråga om jag vill köpa gård med henne o flytta.

Att hon tidigare tittat på hus visste jag om men blev ändå ställd av frågan, till saken hör att jag sitter redan på ett hus medans hon enbart hyr in sig i ett hus.

Vi disskuterade detta och jag sa att jag inte direkt tänkt i dom banorna mer än att vi ännu är i nån sorts fas att bygga upp ett förhållande.

Hon tyckte det var märkligt för vi har bu varit tillsamans i fyra månader att nog måste du väl ha tänkt på det för du vet ju att jag letat gård länge nu!?.

Vi disskuterade detta under en vecka och hon menade att hon måste få svar annars är det ingen ide att fortsätta vår relation.

Jag tyckte hela grejen blev märklig och efter att hon krävt fram ett svar så var mitt svar att just här och nu är det inte aktuellt att flytta.

Till saken hör att vi bägge skulle bli arbetslösa till sommaren (detta var i maj) .

Hon själv är dessutom inte med i A kassa så skulle dessutom bli utan inkomst över sommaren.

Då jag gav henne det svaret så tolkade hon det som att jag gjorde slut och komenterde det med orden bättre att den andra gör slut så slipper man själv må dåligt och kan hata den andra!?.

Efter det gick hon och hämtade en broschyr pånett hus och den lägger hon i mitt knä och säger att det huset har hon varit på visning av förra vecka ..alltså då vi var tillsamans men det sa hon inget om då.

Jag sa inget men tänkte mycket ......

Närmsta tiden därpå började hon jobba för att köpa huset men strandade på lånelöftet från banken.

Grejen är att jag ville aldrig släppa henne och när hon väl började jobba för detta hus så visste jag redan innan att låt hon för hon kommer aldrig lyckas och kanske hon lär dig något av det då .

Jodå det havererade och under tiden växte vi mer och mer i hop och tillslut var vi tillsamans igen.

Jag sa att jag aldrig ville släppa henne men att det ju tyvärr inte gick henne att förstå hela grejen.

Hon erkände då att hon varit orättvis mot mig ställt orimliga krav och att det var inte rätt att köpa hus just nu.

Vi kom överens att se detta på sikt, minst ett år framåt, bygga relation bygga ekonomi och att vi nu kunde starta från samma ruta och göra detta tillsamans.

Vi kom överens att under sommaren åka o titta på gårdar för att känna av lägen osv. Det vi letade var en gård på landet avskillt för att kunna ha hästar.

Under sommaren plockar hon fram tre gårdar, jag fixar och trixar med mäklarna, ett fel gör jag och det är att jag inte plockar fram någon gård att åka och titta på men lägger just då ingen värdering i det då ju hennes tre är bra objekt att göra bedömningar av.

Vi åker och tittar på dessa gårdar och känner av säger positiva saker och negativa saker om respektive gård.

Jag är rätt försöktig att dömma medans hon dömmer ut samtliga, nu var det ju inte aktuellt stt köpa men ändå.

Under sommaren börjar också ett väldigt märkligt betende visa sig hos henne, utbrott för ingenting kommer med jämna mellanrum och ett allt mer kyligt betende. Detta pendlar dock och även om jag många ggr tänker va i hela friden problemet är så har jag tålamod med henne.

Efter en väldigt märklig Söndagmorgon så får jag ett sms av henne under dagen om att hon mår inte bra behöver tid för mig själv.

Jag svarar att jag sett att det är något men inte riktigt vetat vad jag ska göra.

Hon blir tyst i tre dagar och sen kommer det en storm av sms med anklagelser om att jag inte varit nog på i husfrågan osv , jag blir nästan i chock med tanke på vad vi kommit överens om och då jag vet hur vi gått fram i husfrågan.

Visst hade jag kunnat vara mer på och plocka fram hus men om man ser det i större sammang blir kritiken hemt galen. Jag försöker få henne att förstå saker men hon vägrar lyssna, jag vill undvika disskutera via sms men då får jag till svar kan vi inte disskutera via sms då disskuterar vi inte alls, hon vill inte träffa mig och prata för hon menar att jag aldrig backar i en disskusion och som hon säger det klarar inte hon av!.

Hur jag än svarar så vänder hon allt emot mig och efter två veckors smsande så pressae jag inne henne i hörnet och säger att nu har du sagt så mycket under alla dessa sms så jag vet inte vad du vill.

Då blir hon tvungen bli ödmjuk och svarar att hon nog måse inse att vi inte vill samma sak (fattar ännu inte vad hon menar) samt att det handlar inte om mig som person men att hon inte orkar komma till denna disskusion igen att det finns ju en anledningatt den återkommer ...

Jag har under alla dessa sms valt en tydlig linje jag har inte kritiserat henne eller sagt ett enda dumt ord till henne trots att hon betett sig mycket illa.

Vi skiljs som vänner i dessa sms och i hopp om att åter kunna träffas vilket hon också hoppas på.

Sen blir det tyst tills jag efter en månad kontaktar henne för att lösa diverse saker vi har hos varandra.

Hon svarar och nästan kritiserar mig att jag slutade höra av mig men att hon tänkte att jag hör väl av mig om jag känner för det...

Hon kommer till mig dagen därpå, lite stressad och med en attityd som att låtsas som att ingenting har hänt, försöker fråga hur det är men svarar bara undvikande och fortsätter prata jobb.

Efter detta har vi träffats kort två ggr hemma hos henne, hon är som i en bubbla går inte att nå om det som har hänt. Vi har dock fortsatt ha sms kontakt då och då, hon blandar väldigt korthuggna sms med bra och utförliga , hon har dessutom delvis lättat sitt hjärta vid ett par tillfällen om att hon inte mär bra och är märkt av stress och hon har efter att hon gjorde slut med mig varit borts från jobbet vid tre längre tillfällen. Hon har dessutom haft problem på jobbet , bland annar brutit i hop pga stökiga elever (jobbar i skolan)

Våran sms kontakt finns ännu men jag känner att jag inte vet vad hon vill och om hon vill, har sagt att bättre hon är ärlig och säger om det är ett problem för henne för så länge det inte är det för henne är det inget problem för mig.

Hon har inte sagt något ännu men fortsätter varva mellan ytliga sms till väldigt öppna och utförliga och jag känner att jag inte vet var jag har henne och hur jag längre ska förhålla mig.

Många undrar kanske varför jag vill o forsätter ha kontakt med henne, till saken hör att det är en extremt fin tjej som jag älskat och någonstans ännu älskar och blir inte lättare då jag ser och hör att hon innerst inne inte mår bra.

Har lönge velat sätta mig ner och prara med henne men kännt att hon inte är mottaglig, vill så visa för henne en bild som är en helt annan än den extremt skeva bild hon framställt /fått för sig i alla märkliga sms innan det tog slut.

Vet inte vad som är rätt just nu och ju längre tiden går ju konstigare känns allt, nu blev detta ett väldigt långt inlägg hoppas ni förstår och kan ge era synpunkter.

Tow2Mater

Äldre 3 Jan 20:58

#1

Vad du än gör köp inte gård eller hus med henne! Den dag hon sitter i sin gård med sina tre hästar och kanske två ungar kommer hon varken orka jobba mera eller ta hand om allt, och du kommer sitta med att försörja henne, barn, hästar och gård - och naturligtvis måsta ta hand om alltihopa själv. Medan du jobbar samtidigt.

Lilyje

Äldre 3 Jan 21:10

#2

Uhm, nej nej nej, skaffa varken hus/gård eller barn med denna människan! Helst inte husdjur heller.

Hon måste jobba med sigsjälv innan hon går in i ett förhållande.

M 2010 | B 2017 | A 2019

andron

Äldre 3 Jan 21:46

#3

Ju längre jag kände henne privat ju mer märkliga sidor och betenden kom det fram. Jag har inte några bevis men har försökt läsa på och ringat in saker som kan tyda på disgnosen borderline alt bipolär men mer borderline .

I hennes sms terror kritiserar hon mig för att aldrig backa i en disskusion, ska vi ta sanningen där har jag svalt enormt mycket under våra åtta månader och vid en handfull reagerat och ledsnat och sagt emot och i från. Jag har för denna tjej redan före vårat förhållande startade ställt upp i vått och torrt och så även under värat förhållande, hon har i ord och text framfört hur mycket jag betyder för henne och har en tavla gjord av henne som beskriver just detta. Att gå från det till att bli totalt kapad och lämnad och man vet att inget har hänt som berättigar henne att göra det hon gör det är det sjukaste jag varit med om.

Våran sista morgon tillsamans ligger hon och myser över mig, vi tar sen en promenad kommer hem och då vi står i köket så exploderar hon då jag säger att jag skulle åka i väg och dra upp båten, SKA JAG BRY MIG SKA JAG ANTECKNA DET I MIN ANTECKNINGSBOK!?!!

Mitt svar blev lugnt och sansat nä det behöver du inte ... sen åkte jag i väg och tänkte va fan var det där! Sen skickar jag sms om att ta hem middag då får jag ett irriterat svar tillbaka och någon timme senare detta om att jag mår inte bra jag behöver tid för mig själv och sen var då allt i gång.

Ni skriver att hon hon behöver jobba med sig själv, helt rätt så är det verkligen och förvisso säger hon ju det i några sms på slutet innan vi gör slut att hon mäste få tid att hitta sig själv igen ..

Det tråkiga är att hon drar i gång hela denna historia i ett tillstånd då hon bara hade behövt säga hur det ligger till och sagt att hon behöver denna egentid, då hade jag haft försåelse och gett henne det och stöttat henne i det. Nu väljer hon i stället stt skjuta ut sig själv och det med att fullständigt kapa mig på alla sätt och vis vilket bara blir extremt märkligt.

Även om jag där och då var i nån sorts chock så har jag ju med tiden insett att allt sitter i hennes mående men det gör ju inte saken lättare direkt , tycker bara det är tragiskt. Att jag ännu väljer att stå kvar och ha kontakt är just pga jag tycker bara mest synd om henne och hoppas ännu att hon sks vakna upp ur den dimma hon befinner sig i.

Såhär tre månader senare märker jag dessvärre inte av något bättre med hennes betende, flykt är väldigt tydligt .

Nu drar jobbet i gång igen hon mår inte bra änn det kollade jag av med henne i går. Hon kommer jobba mindre 50% för att samtidigt göra klart sina lärarstudier. Få se hur hon fixar allt och om det uppstår mottgångar under våren.

Annita

Äldre 3 Jan 22:00

#4

Jag tror tyvärr att du hoppas på alldeles för mycket när du tänker att hon ska vakna ur dimman. Hon verkar ha mycket att jobba med, som inte har ett enda dugg med dig att göra. Du har försökt hjälpa henne men hon har troligen noll självinsikt om sin egen roll i ert förhållande; kanske förstår hon inte ens att hon måste ta ansvar för sitt eget liv, det låter som om hon tar på sig offerrollen och letar yttre faktorer till att livet inte blir som hon vill ha det.

Hennes dröm om en gård låter omöjlig på flera sätt, dels har hon inte ekonomi till det, och dels skulle hon troligen inte klara att sköta den. Du kan absolut inte hjälpa henne genom att bli delaktig i projektet med gården, det skulle bli en väldigt tung börda för dig.

Det enda rätta är tyvärr att klippa med henne. Det låter dock som om du kommer få känslomässigt svårt att göra det.

andron

Äldre 3 Jan 22:03

#5

Ett tillägg angående ekonomi och köp av gård ..

Då jag fick fast henne i hela disskusionen i Maj insåg hon ju själv att det inte var möligt köpa gård just då.

Arbetslös, vägrar gå med i A kassan (det kom fram då) senare under hösten jobb 100% men redan i Maj visste vi att även om hon skulle få jobb så skulle hon sen nu under våren kunna jobba max 50% pga hon måste göra klart sina lärarstudier.

Vi visste bägge hur närmsta året såg ut och la också en plan utifrån det, bygga relation, bygga ekonomi, sen skenarr hon återigen i väg i frågan och menar att jag inte ville något .

Tyvärr har detta med köp av gård blivit nåt maniskt för henne, bra att ha mål men hon klarar inte av förstå och få i hop helheten.

Dessutom extremt känslig om man kommer med åsikter som aviker från hennes vilket gör ju att hon inte är villig ta till sin värdefull info och kunskap.

Lilyje

Äldre 3 Jan 22:03

#6

Borderline var min första tanke utifrån vad du skrev i ts. Men ja, såvida du inte vill ha mycket spänning och oro i ditt liv så är det bättre att låta henne komma till rätta med sigsjälv innan du eventuellt beblandar dig romantiskt med henne igen.

Har själv borderline så jag vet att det går att få hjälp och få det under kontroll.

M 2010 | B 2017 | A 2019

andron

Äldre 3 Jan 22:16

#7

Anita det du skriver är verkligen exakt hur jag själv uppfattar hela situationen .

Detta med offerroll och yttre faktorer är något som stäks då jag kollat runt lite hur hon betett sig tidigare och i andra frågor. Bland annat högskolans fel att hon inte är klar med studierna ....

Sen detta med ansvar som du nämner är verkligen så sant, det är ungefär där jag står just nu med henne jag vill se att hon tar och visar något ansvar i våran nuvarande relation men tyvärr har hon snart förbukat även den chansen, extremt märkligt betende och hon vet som sagt att hon kan vara ärlig och säga att vi inte ska ha kontakt ändå fortsätter hon bete sig som att hon ena stunden helt skiter i mig till att i nästs visa tvärtom.

Men mitt tålamod är i princip tomt nu, har en sms konverstion med henne men har bestämt att så länge inte hon svarar eller skickar då kommer jag vara tyst. Oå ett sätt inte det jag vill för då kan hon åter fly utan att ta ansvar men har tänkt att vill hon återigen göra bort sig så varsågod!.

andron

Äldre 3 Jan 22:36

#8

Apropå eventuell disgnos och brist att se sin egen del i något.

Det som oroar mig är att jag upplever inte att självinsikten finns, visst en sak påstå att man mår dåligt men att sen utifrån det ta det vidare.

Ny skylls det i alla fall utåt sett som nämt på yttre faktorer men märker inte av att hon själv förstår sina egna problem, ser inte att hon ptatar med någon i sin familj, ser inte att någon i familjen ser eller förstår, jo kanske men här kommer nästa faktor in .

Hon gör som hon vill och direkt någon i familjen börjar säga emot henne blir hon vansinnig, kanske dom ser och förstår men ingen orkar ta disskusionen med henne.

Mest tror jag hennes mamma borde se men dom har haft en bruten relation som återupptsgits och hur mycket vågar mamman då kritisera ..jag har ju märkt att hon hellre skrattar bort saker som uppstår än går i disskusion med sin dotter och det behöver inte ens vara i stora saker.

Kontakt med mitt ex men jag vet inte vad hon vill.

INNEHÅLL