Ensam efter abort
Jag genomgick en abort i v 7 för ungefär 2 månader sen. Jag har verkligen mått skit efter det, och gjorde det innan också. Jag känner mig så otroligt ensam och utlämnad i vad jag upplever. Det är dock inget ovanligt att jag mår dåligt, har levt med kronisk depression i flera år. Men det var lite bättre innan detta hände och jag kände mig stark nog att tro på mig själv igen. Jag träffade en kille som jag tyckte om, men det blev snabbt dåligt och när jag upptäckte att jag var gravid hade han redan sagt upp kontakten. Det blev inte bättre när jag var tvungen att berätta det för honom och bemöttes så otroligt illa med en hatiskhet och känslokyla som jag inte upplevt från någon jag träffat tidigare..
Jag är så otroligt sårad och förstörd efter hur han betedde sig, över situationen. Att jag inte ens fick känna efter själv vad jag ville utan att bli bemött med påtryckningar om hur fel det var, att det var fel för det var inte hans nya tjej som var mamman. Han betedde sig som att jag bara hittade på allt för att komma åt honom och ifrågasatte om jag bara hittade på allt. Till sist blockerade jag all kontakt, för jag klarade inte av att ångesten jag fick när han kontaktade mig. Jag kände till och med dåligt samvete och fick intala mig själv att gjort rätt, som struntade i att meddela honom vad jag tänkte göra.
Jag genomgick sen aborten och har mått skit sedan dess. Jag känner en sån tomhet och ensamhet, och jag känner ingen som varit med om liknande. Jag vet inte ens om jag sörjer aborten eller bara omständigheterna kring den. Finns det någon som går igenom eller har gått igenom en abort nyligen som vill prata och ventilera?
