Inlägg från: Twilight |Visa alla inlägg
  • Twilight

    Jag mår så illa så jag förlorar livslusten

    Är gravid i v 13 och mår så bedrövligt jävla illa.

    Kräks inte (eller sällan), men magen pumpar och jag kväljer hela tiden.

    Kan inte äta eller dricka något som är det minsta lilla sött, inte heller vatten. Är så törstig så jag nästan går under.

    Är i princip sängliggande vissa dagar och blir sjukt nedstämd. Vet inte hur jag ska orka.

    Förra graviditeten mådde jag illa precis hela tiden, även om det blev lite lättare mot slutet. Bestämde då att jag ALDRIG skulle skaffa fler barn, men tydligen glömmer man...

    Inga sea bands hjälper, ingen medicin.

    Går på akupunktur som hjälpt jättebra vissa gånger, andra inte alls. Tyvärr sitter effekten bara i ca 36 timmar så även de gånger det hjälper så är lyckan kortvarig, och när illamåendet sätter fart igen så mår jag ännu sämre psykiskt.

    Har gått ner drygt 3 kilo i vikt.

    Jag googlar och googlar efter något som kan hjälpa men blir bara så ledsen då de enda råd som finns är att äta en macka innan man kliver ur sängen, och att ta det lugnt.

    Herregud! Om det ändå varit så lätt.

    Känner mig som en värdelös mamma som knappt klarar av att ta hand om mina äldre barn.

    Tack och lov är pappan föräldraledig en månad nu, men jag känner mig ändå värdelös.

    Har givit upp hoppet om att hitta någon lösning, vill nog bara skriva av mig och se om någon annan är i samma sits.


    ♥Älskade barn, vad vore mitt liv utan er♥
  • Svar på tråden Jag mår så illa så jag förlorar livslusten
  • Twilight

    Jag är SÅ tacksam för att ni skriver! Gråter och känner mig lite mindre ensam.

    Ser att jag glömde nämna en rätt stor del av problemet.

    Jag ammar fortfarande min minsting och får alltså inte äta någon medicin alls.

    Hade inte en tanke på detta när vi började försöka bli gravida, och när jag kom på det var det försent.

    Försöker dra ner så mycket som det går på amning, för att förhoppningsvis kunna sluta så fort som möjligt, men det är inte så lätt med en tuttälskare som dessutom är i en närhetsperiod.

    Jag äter Beviplex forte (starka B-vitaminer) och tycker nog det hjälper en del, men inte tillräckligt.

    Nu är ni två som skriver att det lättat vid v22, det ger mig hopp om att det är någon magisk gräns däromkring. Ger mig hopp!

    Jag är sjukskriven redan, så det känns skönt.

    Grapefruktjuice ska jag prova, tack för tips.

    Har kunnat dricka mjölk ett par dagar, men nu går inte det heller.

    Sjukt det där, att det som funkar ena dagen kan vara helt fel nästa dag.

    Har berättat för min barnmorska, men hon blev bara jätteförvånad och verkar inte ha någon koll på att man kan må så här (trots att hon nog är i pensionsålder och borde ha massor av erfarenhet), men blir det värre så ska jag absolut se till att få dropp.

    Skulle ha svarat var och en av er ordentligt, men orken finns inte. Jag är dock supertacksam för era svar!

    Tack tjejer!!


    ♥Älskade barn, vad vore mitt liv utan er♥
  • Twilight

    Kan man inte redigera inlägg här?

    Jaja, det framgår iaf tydligt att v22 ger mig hopp


    ♥Älskade barn, vad vore mitt liv utan er♥
  • Twilight
    Bebis201901 skrev 2018-12-31 13:09:48 följande:

    Ja det kommer förhoppningsvis lätta! Vid 22 var det i princip helt borta men ska jag vara detaljerad så märkte skillnad vid v 18, då var vi på semester och jag kunde ta ett morgonbad innan jag åt frukost. Något som hade varit otänkbart innan då frukostgröten var det som gjorde att illamåendet la sig lite. Hoppas det lättar snart för dig!

    Ps. Märkligt att barnmorskan inte har mer koll!


    Åh, v18 låter ännu bättre!!! Jag vill så gärna ha lite ork då vi (mitt i allt) ska flytta om en månad, och sen när det blir vår.

    Ja jag förstår inte varför hon är så ovetande. Funderar på att byta om det inte känns bättre med henne.
    ♥Älskade barn, vad vore mitt liv utan er♥
  • Twilight
    Bebis201901 skrev 2018-12-31 13:09:48 följande:

    Ja det kommer förhoppningsvis lätta! Vid 22 var det i princip helt borta men ska jag vara detaljerad så märkte skillnad vid v 18, då var vi på semester och jag kunde ta ett morgonbad innan jag åt frukost. Något som hade varit otänkbart innan då frukostgröten var det som gjorde att illamåendet la sig lite. Hoppas det lättar snart för dig!

    Ps. Märkligt att barnmorskan inte har mer koll!


    Och TACK!
    ♥Älskade barn, vad vore mitt liv utan er♥
  • Twilight
    Anonym (Josefin) skrev 2018-12-31 14:04:51 följande:

    Det finns en diagnos som heter hyperemesis gravidarum, kolla upp det. Det är kraftigt graviditetsillamående vilket är något helt annat än det vanliga graviditetsillamående. Mycket konstigt att din barnmorska inte har koll på det för helt ovanligt är det ju inte. Får du inte den hjälp du behöver så kontakta en annan barnmorska eller en gynmottagning för hjälp finns. Tycker att du ska kolla upp det även om du fortfarande ammar, det skadar inte att fråga och kanske finns det något som kan hjälpa dig.

    Angående vecka 22 så avtog det även för mig kring den veckan min första graviditet. Vid den andra, när min hyperemesis även var värre, så.avtog det inte förrän vecka 25 men jag kände ända.att det började lätta några veckor tidigare.


    Har läst en del om hyperemesis med fått uppfattningen att man måste kräkas en massa då... Men så kanske det inte är?

    Den ovetande barnmorskan skulle skicka en förfrågan till läkare på gyn ang illamåendet, så jag hoppas han har mer koll och kanske kan hjälpa på något vis.

    Ska absolut söka bättre/annan hjälp om det inte ger med sig snart.

    Ja det är ju det där, att det gärna skulle få lätta lite. Visst kan jag ta ett litet illamående, men när man blir handikappad är det hemskt.

    Tack för svar!
    ♥Älskade barn, vad vore mitt liv utan er♥
  • Twilight
    Anonym (Usch vad jobbigt) skrev 2019-01-01 17:58:40 följande:

    Hoppas på snabb bättring för dig ts!!!


    Tack snälla!
    ♥Älskade barn, vad vore mitt liv utan er♥
Svar på tråden Jag mår så illa så jag förlorar livslusten