En tråd för oss frustrerade som försöker och försöker
Jaaaa vad underbart! Håller mina tummar och tår för er:):)
Jaaaa vad underbart! Håller mina tummar och tår för er:):)
Jaha, jag undrar vad kroppen håller på med nu. De senaste dagarna har jag haft ganska mycket mer flytningar än jag någonsin haft, lite molvärk som kommer och går och lite ont i brösten då och då. Flytningarna är inte missfärgade eller luktar så det är inte svamp eller något i alla fall.
Jag har ju gett det veckan ut innan jag tänkt kontakta läkaren och få hjälp med att få gång mensen igen. Kroppen kanske känner av hotet, haha!
Vi gör en deal - jag tar mensen och din kropp låter bli! :D
Hur går det för er? Jag är på äl +11 och testen är negativa så jag börjar ge upp.
Hej.
Jag hoppas in i denna tråd för att hitta någon att prata med.
Jag är 34 och min man är 31, vi har varit tillsammans i 11 år snart, har en dotter som är 2,5 och har försökt i ett år att få ett syskon, första barnet blev till utan att ens försöka. så detta år har tagit enormt hårt på mig. Var hos gynekologen i torsdags och han säger att jag har väldigt få äggblåsor för min ålder. vi ska utredas mer men d jag förstår så måste jag gå ned 15-20 kilo i vikt för att få någon vidare hjälp. Vi kan dessutom inte få mer hjälp via landstinget för vi har redan ett barn och måste då betala allt själv.
Jag har varit överviktigt hela mitt vuxna liv så att gå ned 15 kilo känns nästintill omöjligt. För det räcker inte med att "tänka på kosten och röra på sig".
Idag kom en kollega och berättade att hon var gravid och jag hade sådan lust att bara skrika rakt ut.
Kommer också in.. Snart 2 års försök, 1 plus med MF i v8.(oktober -18) Jag dog typ inuti och var hemma 1 vecka. Närapå hatisk en månad. Nu mens på g IGEN (rosa flytningar o liten blödning idag), bim imorgon eller torsdag.
Sambos prover verkar ok. Jag ska spolas. Börjar gå ner mig rejält av detta och kan inte känna glädje för andras graviditeter. Känner typ; varför är hon värd det men inte jag? Dumt jag vet, det har ju inget med mig att göra. Men jag orkar inte längre vara den barnlösa när man redan följt alla andras jävla graviditeter och babyliv i flera år. Får panik när yngre släktingar får barn, man känner sig såå efter och infertil! Okvinnlig till o med. Noll sexlust.
Vet inte hur man är en positiv person i detta, känns bara svart och sent ute.. :(
Jag avföljde en massa folk på FB och instagram igår. De med småbarn, gravida samt de som riskerar att poppa en nyhet snart.
MF var så vidrigt så går inte att beskriva. Det enda som fick mig att känna mig lugn krasades sönder. Bitterheten var total efteråt.
Är oroväckande hur mkt fula känslor det blir av det här. Börjar sjunka in att det mest troligt inte kan komma ett barn 2019 heller, tiden är knapp för det. På sin höjd ivf eller ett plus. Hinner fylla 33. INTE så som jag tänkt mig detta. Hatar att vi inte började försöka tidigare. Hur fan kunde vi tro att det kunde man ta sen?? Vill inte bli en gammal förälder......
Typ hatar alla yngre än mig som lyckas fast jag vet att det är ologiskt att tänka så. Måste "spela" normal och tillfreds när man träffar folk och släkt. När det enda jag vill är att skrika att allt det här är bara skit, det enda som spelar någon roll är ett plus.
Mens = nu är livet återigen meningslöst i 2-3 nya veckor och all lycka skjuts framåt..
Jag är inte bara avundsjuka på alla gravida, vänner kollegor mm. Utan dessutom avundsjuka på er som har ett BIM att vänta på, en cykel som ändå ger både lite hopp och mycket förtvivlan. Gick in på dag 70 utan mens, känns som min kropp stängt ner helt. Ingen naturlig mens sen i juli men fick senaste minimala blödningen av medicin i december.
Tankar om att det är kommer va tur om det blir nått tär på mig. Minns för några år sen vi pratade om 2 eller 3 barn. Nu får vi se om det blir nått...
Har skickat papper för utredning iaf så kanske vi hinner ett första möte innan sommarn.
Såg att du fått tid för utredning?! Va glad jag blir för din skull! Känns det inte himla skönt?
Kom mensen eller hur går det?
Själv ska jag på VUL idag. Kolla om där finns några äggblåsor. Har ett rätt gott mod idag men får se om det stämmer.
Vad glad jag blir för din skull! Det kommer kännas så himla skönt när du väl lämnat stället för första gången. Alltså mitt första besök var fruktansvärt. Så jävla nervös så jag trodde jag skulle svimma. Man är ju livrädd att det ska se helt missbildat ut eller inga blåsor osv osv. Haha det kommer gå jättebra!!
Håller alla tummar och tår för er!
Tack. Skriver när jag vet hur resultatet blir denna gång:) kram<3