En tråd för oss frustrerade som försöker och försöker

19 månaders försök här. 28 år är jag och min sambo är 30. Vi slutade alltså med preventivmedel i maj 2017.. månad in och månad ut gick utan att någon mens kom. Efter ett halvår fick jag kallelse för att ta cellprov och tog då upp det med BM. Hon rådde mig att boka tid hos en gynekolog. Gick några månader senare och fick då besked att allt såg normalt ut av vad hon kunde se. Fick primolut nor som skulle starta mensen. Vilket den gjorde.. den månaden..

Vi fick sedan besked att jag hade svåra cellförändringar med högrisk HPV-virus. Hela min värld typ rasade. Mensen kom dessutom inte tillbaka så fick boka en ny tid.

Vi bestämde då att vi skulle börja med letrozolbehandlingar. Dessa började vi med när konieseringen var gjord och cellförändringarna var borta.

Har genomgått 4 behandlingar nu varav de 2 sista gett mig ägglossningar men tyvärr inga pos gravtest. Gick dessutom en egen ägglossning mellan omgångarna (ätit letrozole varannan månad).

Det är lite av min historia.. jag slits mellan stora förhoppningar och stora smärtsamma tårar.

Varför får du inte någon utredning förrän i feb?

Ja det tär på krafterna. Min sambo är rätt lugn i allt. Han menar att det kommer när det kommer liksom medan jag blir mer frustrerad.

Precis va jag kände med. Våra ärliga , riktiga försök här ju först skett nu efter så många månader.

Vi har fått vidare utredning där de rekommenderar insemination. Är även erbjuden en äggledarspolning. Vi försöker landa lite i tanken och tror att vi kommer ge det ett försök inom någon månad.

Aha okej.. Det är drygt det där året. Vet du med säkerhet att du har ägglossning?

Ja okej. Jag tror kanske att det är lite typiskt för män. De har en lugnare inställning vilket såklart kan vara bra när vi kvinnor svävar iväg för mkt.

Okej.. märkligt att de tycker ni ska vänta ett år när du tydligt inte har ägglossning regelbundet. Det känns nästan som fjanterier enligt min åsikt. Jag hade nog dragit en vit lögn och sagt att vi försökt ett år trots avsaknad av någon månad.

Då får du inte mens regelbundet heller då om jag förstår dig rätt?

Det är så frustrerande när man går och väntar och väntar utan att veta om/när den behagas dyka upp eller ej.

Va härligt:) då har du verkligen någon so lyfter dig vid deppiga dagar:) har du varit gravid tidigare?

Aha okej då förstår jag. Då är det ett annat läge. Nu har det ändå gått såpass länge. Se till att boka tid i god tid. Jag här där jag bor får man vänta väldigt länge på tid hos gyn . Tror första besöket vänta jag i 6 veckor..

Låter skönt att den iaf kommer som en klocka när du väl har ägglossning. Då är det iaf lättare att hantera ett neg gravtest.

Jag har tidigare inte fått någon mens alls så fick tabletter för att få igång den men nu har jag ju de senaste månaderna fått ägglossning så då har min mens också kommit vilket jag tycker är otroligt lyxigt. Först ledsamhet över neg gravtest men sen lycka när man ändå inser att ägglossningen kommit även denna gång liksom..

Jag är nu på dag 21 i cykeln och fortsatt inte fått något pos ägglossningstest så vete tusan denna månad.. hoppas såklart!

Vilken dag är du på?

Va härligt:) då har du verkligen någon so lyfter dig vid deppiga dagar:) har du varit gravid tidigare?

Aha okej då förstår jag. Då är det ett annat läge. Nu har det ändå gått såpass länge. Se till att boka tid i god tid. Jag här där jag bor får man vänta väldigt länge på tid hos gyn . Tror första besöket vänta jag i 6 veckor..

Låter skönt att den iaf kommer som en klocka när du väl har ägglossning. Då är det iaf lättare att hantera ett neg gravtest.

Jag har tidigare inte fått någon mens alls så fick tabletter för att få igång den men nu har jag ju de senaste månaderna fått ägglossning så då har min mens också kommit vilket jag tycker är otroligt lyxigt. Först ledsamhet över neg gravtest men sen lycka när man ändå inser att ägglossningen kommit även denna gång liksom..

Jag är nu på dag 21 i cykeln och fortsatt inte fått något pos ägglossningstest så vete tusan denna månad.. hoppas såklart!

Vilken dag är du på?

Haha tror de flesta har sina dåliga dagar haha:)

Men oj?! Varför får du inte ens boka en tid? Är du säker på det där? Aldrig hört talas om att det är så hårt. Vart bor du någonstans? Ja det håller jag tummarna för så du slipper alla läkarbesök:)

Åh nej:( jäkla kropp ibland alltså.. jag själv har under denna gångna tid varit ikkegravid ett otaliga ggr. Har du upplevt det? Jag tycker mig ha blivit lugnare med det de senaste månaderna vilket är otroligt skönt för usch va det tär på psyket!

Jag fick på julafton, genom ett facetimesamtal reda på att jag skulle bli faster igen.. de avslöja det på ett EXAKT liknande sett som jag drömde om för typ två månader. Den där känslan när man blir jätteglad för deras skull men så jäkla oändligt ledsen för min egna situation. Fy va tårarna rulla. Skammen värvades med sorg.. Det skulle ju vara min tur nu..

Nej jag har inte provat på Det där med att tempa faktiskt. Jag Vet inte varför jag envisas med de där jäkla stickorna för det kostar egentligen bara en massa pengar.. Min är med relativt lång. Ägglossningen har kommit på 3 olika dagar i cykeln de sista månaderna så varierat en del vilket inte är så konstigt kanske. Sist hade jag en cykel på 35 dagar så kommer nog ännu senare denna gång om den dyker upp alls.

Jag sitter också i samma sitts.

Vi har nu försökt i 10-11 månader. Fast egentligen är det kanske 3 försök eftersom kroppen gav upp totalt efter uttag av kopparspiral. Fick efter 6 månader utan mens Provera och har nu ätit det 3 månader, det var bland det värsta jag gjort.

Nu är första månaden med försök efter medicin och kanske blir det ett plus imorgon eller så är cykeln knäpp igen. Trots att jag haft inställningen att det kan ta tid så är vi nu snart inne på sista försöket innan vi kan söka hjälp. Fast egentligen har vi inte fått nån chans med tanke på allt strul.

Problemet är bara att vi inte kommer få någon utredning för jag har BMI över 30 och i mitt landsting är det även gräns för utredning inte bara IVF. Jag förstår varför man inte får IVF mm vid för stor övervikt men utredning hade ju varit skönt. Så vi iaf får veta om det är jag eller min man.

2018 är helt klart sämsta året för mig på många år kanske någonsin.

Alltså det där låter helknäppt enligt min åsikt.. vad spelar det för roll liksom. Så länge det gått ca 1 år. En månad hit eller dit borde verkligen inte spela någon roll.

Ja det är en jävla skitkänsla rent ut sagt.. Det jobbiga är att alla runtomkring inte heller förstår hur man känner. Min sambo fick ett utbrott när jag snäste på honom och brast ut att jag var självisk. Då brast det ännu mer för mig. Han mena det naturligtvis inte men aj va ont det gjorde. När får jag vara ledsen och inte liksom.. Ja gud. Jag är dock väldigt öppen med det här och knäpper gärna folk på näsorna när de ställer den frågan för det är INTE ok.. trots att jag är öppen är det dock ytterst få som verkligen förstår..

Aha okej. Ja det minsann inte lätt det där med stickorna.. jag vet inte om jag är så sugen på att köra på temp heller. Vet inte om det kommer hjälpa mig när kroppen är helt knäpp.

Ja men tycker ändå inte den är så lång ändå. Är helt ok och oftast inom normal gräns iaf. Har haft cyklar på 70 dagar och då är det kaos haha:)

Tack för förståelsen.

Provera är gulakroppshormon som framkallar blödning. De gjorde så jag trodde jag blivit utbränd eller deprimerad känslan satt i 3 veckor/ månad, var helt håglös. Ska börja med rosenrot nästa månad. Har inte börja tidigare eftersom jag trott många gånger att det varit nått och man ska ju inte ta rosenrot vid eventuell graviditet men nu ska jag lita på testen.

Jag kommer nog försöka gör utredningen privat. Är inte så sjukt dyrt och vi sparar till hus men det ligger ändå 6 månader fram så vi hinner spara ikapp. Det mest frustrerande är att min cykel alltid har gått som en klocka med kopparspiral. Har spårat den i 2 år och har haft en cykel på mellan 25-28. Det senaste året har det varit 27-100 dagar.

Ska försöka få i sambon lite vitaminer. Har allt det där hemma och äter för det mesta men ibland orkar jag bara inte.

Vi får hoppas på det bästa!