Bf September 2019

Fasen denna graviditet är fasen inte min bästa.

Ramlade och landade rätt på magen utan att ta emot mig. Fy fan vad ont!!!!

Ringde in. Skulle avvakta...

Tycker inte det är okej att kommentera åt varken det ena eller andra hållet. Det är ju liksom som gjort för att man ska börja jämföra och fundera på om något är fel. Och hade man inte varit gravid hade ju inte folk kommenterat hur stor mage, bröst eller rumpa man har eller vad man väger. Tycker det är lika lite okej att kommentera en gravid som att kommentera någon som inte är det.

Jag tar inte alls åt mig egentligen, jag vet ju att allt som går att se är normalt i min graviditet men när man får höra dagligen att man är så jävla stor blir det rätt tröttsamt tillslut. Jag är ju inte ens onormalt stor liksom, både magen och viktuppgången är precis som de borde vara. Känns ibland som att man blir behandlad som att man ÄR en vandrande graviditet och inte en person.

Jag har nu gått några dagar in i vecka 26, och var igår på första mätningen hos bm. Låg preciiiis över snittet, men det förklarar varför jag ser så stor ut - Jag är mindre än snittet...160 lång och väger fortfarande under 60kg. Magen står verkligen ut!

Jag tog också upp att jag haft myrkrypningar i benen och en allmän oro/krypning i kroppen som känts som kemisk ångest. Började äta järn för några dagar sen och det har helt försvunnit tack och lov och jag sover mycket bättre! Min bm trodde att det kunde ha ett samband, att vissa får konstiga symptom på järnbrist. Jag låg på endast 115 trots att jag ätit järntillskott i några dagar så det låter ju logiskt.

Jag fick också informationen om det här med minskade fosterrörelser, men jag tycler det är såååå svårt att veta vad som är avvikande eller ej. Jag har tänkt att man ska ringa om man inte känner nåt på en dag, medan min bm menade att även om jag känt mycket rörelser hela dagen ska jag ringa om rörelserna uteblir på kvällen om det är så att bebisen brukar vara aktiv på kvällen i vanliga fall...

Jag tycker inte att bebisen riktigt har några rutiner, utan det varierar från dag till dag, så när vet man ifall det avvikit från det vanliga? Jag upplever honom som ganska lugn i magen, inte så vålsamma rörelser utan ganska stillsamt, och då och då ett ryck med lite sparkar. Hur tänker ni, och vad sa era bm?

Kan också tillägga att jag i stort sett alltid brukar känna nåt när jag äter middag och efter middagen. Men ingenting nu heller efter att jag ätit och lagt mig och vilat igen...

Jag har varit inlagd på förlossningen sedan i fredags. Tappen är alldeles för kort och jag har mycket sammandragningar. Har fått en första spruta för att påskynda hans lungutveckling och så hoppas vi på att han stannar länge till. Är idag 26+5 så väldigt tidigt men försöker tänka positivt att allt ska gå bra!

Hej allihopa, hur har ni det med trötthet?

Jag har varit så extremt trött de senaste dagarna, har bokstavligt talat kunnat sova dygnet runt med undantag för några matpauser. Jag går in i vecka 32 nu och äter järntabletter varje dag. Någon som känner igen sig?

[quote=79727784][quote-nick]sandaler88 skrev 2019-07-01 14:14:04 följande:[/quote-nick]Här har du en till med en ganska lugn bebis.. (tack och lov) har den kommit igång senaste veckan lite mer. Men i helgen blev jag orolig igen och var nära på att ringa in igen, men det kom igång lite tillslut. Men jag har redan varit inne 2 gånger, i vecka 24 och i vecka 28, men allt har sett bra ut. Men har absolut inga hårda sparkar som typ gör ont eller någon direkt kraft, det är mer lite bök och som att den glider runt lite. men usch vad man kan bli orolig. tror bara man ska gå på magkänslan när det gäller att ringa/åka in. hellre en gång för mycket! Jag har fått så fint bemötande båda gångerna, vilket gör att man känner sig trygg i att våga ringa. [/

Ja, det är ju lite oroande. Tycker jag känner mycket ibland, som vissa nätter och så. Och jag känner varje dag men det kan ta ett tag innan det kommer igång på morgonen. Senaste bm-besöket hörde barnmorskan att bebisen var väldigt aktiv när hon mätte hjärtljuden men jag kände ingenting förutom nåt väldigt litet. Troligtvis sparkar den inåt vid de tillfällena, men det gör en inte mindre orolig, för man kan ju bara gissa.

Tycker det kommer i perioder. Känner mig rätt stark och pigg överlag men har dagar då jag bara vill ligga i sängen och sova (vilket inte riktigt går med en snart 4-åring). Men de senaste dagarna har jag varit extra trött erkänner jag. Går in i vecka 33. Så det blir mycket film för syskonet, och sen får pappan aktivera lite mer.

Känner igen mig. Förutom foglossningar som jag absolut klarar av har graviditeten varor lätt. Jag mår bra, inte gått upp så mkt, kunnat träna lite grann och varit på gott humör. Så ska absolut inte klaga men är bara inte min grej men absolut tacksam då vi höll på i 2 år och t o m testade IVF och maken har varit cancersjuk så absolut ingen självklarhet. Borde alltså inte klaga. Klaga gör jag väl inte hemmer kanske men föredrar att ha min kropp för mig själv haha

Börja svullna på kvällarna så också tagit av mig ringarna. Tiden kommer dock gå snabbt. Om 4v börjar skolan och då är det liksom full fart. Innan dess är det lite fritids och även mycket fotboll så ska nog överleva????????