Bf September 2019

Jag undrar samma.

Har varit så glad att jag börjat känna bebisen varje dag, flera gånger om dagen, sen en vecka tillbaka. Det har varit en sån trygghet. Men igår när jag gick in i vecka 20 (och dessutom var ledig och låg hemma hela dagen) så har jag knappt känt den alls. Bara nån enstaka svag buff som jag inte ens hann bli säker på om det var bebisen innan det slutade.

Jag försöker intala mig att det är normalt och kan komma och gå lite. Att även bebisen har vildare och lugnare dagar. Men blir väldigt orolig. Har RUL på måndag vilket jag är orolig för, så tror jag lättare jagar upp mig.

Var hos bm och hade vårt RUL idag! Allt såg perfekt ut och all oro jag haft innan var helt i onödan! <3 kändes så skönt att få det bekräftat och kunna släppa oron, ett tag till. Den lär väl komma krypandes snart igen!

Jag är från Västernorrland med drygt 9 mil till närmaste förlossning. Bor i Ångermanland. Hur tänker ni om barnvagn? Här hos oss i norr vill vi ( jag) ha stora hjul och en rejäl vagn som klarar snö och is. Den ska även klara ett barn som växer och ska fungera som "sovvagn" på dagis upp till 2-3- årsåldern. De "stora" barnen hade en Emmaljunga city cross som jag älskade men den finns tyvärr inte längre. Just nu är jag väldigt villrådig. Här uppe hos oss är inte utbudet så stort och möjlighetern att testa olika märken och modeller finns inte så det blir väl att handla på nätet........ Tips mottas gärna

För övrigt mår jag rätt bra nu. Kräks bara enstaka gånger, har hämtat upp vikten med råge och babygirl gör sig påmind varje dag .

Tack, det ska jag kolla upp! Egentligen vill jag väl berätta nu för att ge min chef tid att hitta en ersättare, men samtidigt tycker jag det känns ganska fult att berätta via telefon under pågående sjukskrivning. Även om alternativet kanske inte är bättre då jag inte ens vet när jag kommer tillbaka. 

Usch vaknad i natt av att jag var lite blöt typ på låret... Tänkte direkt att det var fostervatten!! Troligtvis var det ju antingen att jag var sjukt varm, vilket jag blivit nu, eller faktiskt nån vattnig flytning.

Mrn såklart började jag mitt i natten Googla... Det resulterade i att när jag sedan somnade om drömde jag att jag födde vårt barn i v 22-23 som jag är i nu. Bebisen fick en hjärnblödning (hade läst det när jag googlade) och de sågade av halva huvudet med en såg (sett tes bundy filmen i går!! Haha) och att vi blev inlagda på sjukhuset i månader.

Vaknade nyss med värsta ångesten!! Shit vad man får ihop saker sjult på natten. Fortfarande nojig över ev fostervatten..

Känt bebisen röra sig dock...

Jag tar härmed paus från tråden. Åkte in till vårt lilla sjukhus i måndags med sammandragningar. Blev inlagd och fick bricanyl. Hade RUL, allt såg bra ut. Inget fostervatten läckage. Hemskickad på onsdag efter RUL vid kl 10. Kl 19 tillbaka på förlossningen. Sammandragningar deluxe, förkortad tapp men stängd och ingen vattenavgång. Helikopterfärd till universitetssjukhuset och här ligger jag nu i en säng. 22+2 idag. Föds vår lilla kille denna vecka är det stor risk att han blir en änglabebis men from och med onsdag då jag går in i 23+0 försöker dom aktivt rädda honom. Inatt kommer dom koppla bort tractocil droppet som jag haft sedan helikopterfärden så nu e de bara att hålla tummarna att han flyttat huvudet från min ljumske och lagt sig till rätta nån annanstans vilket jag tror. Han mår bra, fina hjärtljud och allt däremot lite bråttom ut till världen

Igår fick jag en helt sjuk vadkramp! Hela muskeln drog ihop sig till en stenhård boll som varken gick att massera eller stretcha ut, och det höll i sig länge. Gjorde fruktansvärt ont, bara skrek rätt ut.

Jag brukar vakna av lättare kramp på natten men det har inte alls gjort så ont utan har bara fått ställa mig upp och stretcha lite då. Men igår gjorde det verkligen olidligt ont och vaden har idag varit alldeles öm hela dagen. Så nu har jag hällt i mig resorb, tagit magnesiumtillskott och stretchat flera gånger så hoppas att det kommer hjälpa. Är det någon mer som får så kraftiga vadkramper?