Bf September 2019

Behöver bara skriva av mig lite. Jag är i vecka 10 och känner mig just nu så otroligt nedstämd och orolig. Känner mig så värdelös då jag varit (och fortfarande är) så väldigt trött nästan hela graviditeten, orkar liksom inte lyfta ett finger här hemma. Mina dagar går verkligen ut på att jobba, gå hem och äta för att sedan sova. Helgerna sover jag i princip mig igenom förutom några undantag då jag orkar titta på tv i soffan. Orkar inte laga mat och känner mig dessutom illamående bara av tanken att ta i ingredienser och stå i matos. I vanliga fall älskar jag att laga mat. Detta har hur som helst lett till mycket onyttig hämtmat och jag som i vanliga fall inte äter kött har gjort fler och fler undantag då kött och brie är typ det enda jag är sugen på.

Jag går också ganska rejält ont i magen då och då, det kommer och går och är som starkast på kvällarna. Min bm säger att det förmodligen är växtvärk men jag blir ändå så orolig. Så fort jag går ont i magen är jag säker på att det blir missfall och stunderna emellan är jag rädd att den lille redan dött för flera veckor sedan. Har inte varit på vul och känner att jag säkert bara lurar mig själv.

Nu blev det en lång och väldigt klagande text men behöver som sagt bara skriva av mig lite. Kanske känner någon igen sig lite?

Nej man får ju inte det tyvärr, men jag är också extremt sugen på ostar. Därför jag ger efter gällande mitt sug på kött trots ärr jag i vanliga fall inte äter det.

Var på kub ul idag och fick se bebisen för första gången, en livlig liten krabat som vände sig och rörde på sig mycket. Fick lägsta sannolikhet för kromosomavvikelse. Känns så skönt och jag kan äntligen slappna av lite, har varit så nervös för missfall hittills. Ska även börja berätta för familj i veckan.

Har nyligen fått veta att jag har gbs som upptäcktes iom urinvägsinfektion. Är så orolig för för tidig vattenavgång och födsel samt självklart för risken att barnet smittas vid förlossning.

Är det någon här som har erfarenhet av gbs? Hur stor är risken för prematur födsel? Eller för allvarliga komplikationer för barnet?

Har läst mycket på Internet men tycker det är svårt att hitta fakta. Många hemska skräckhistorier har jag dock stött på.

Jag är sedan några dagar färdigbehandlad för urinvägsinfektion men har fortfarande ont i magen på samma sätt som gjorde att vi först testade för uvi. Det gör mig orolig eftersom det kan vara så pass farligt med uvi under graviditet och till råga på allt upptäcktes att jag också har gbs.

Är det någon här som har erfarenhet av uvi under grav? Försvann era symptom helt efter behandling? Någon med erfarenhet av gbs? Och hur känns det i magen för er som inte haft uvi eller gbs, värker det? På vilket sätt isf och hur ofta?

Jag är i v. 18.

Ja jag får väl göra det men när jag pratade med min bm angående något annat några dagar innan avslutad behandling så berättade jag att jag fortfarande har ont i magen på samma sätt och hon sa då bara att det är lätt att inbilla sig när man är orolig och att hon ibte tror det är någon fara.

Vet du om det kan vara så att urinvägsinfektioner inte går över trots behandling med kåvepenin? Försvann dina symptom efter behandling?

Precis, jag kommer få antibiotika under förlossningen och som du skriver verkar gbs i sig inte vara så farligt i sig under graviditeten. Men det är just urinvägsinfektionen som kan skapa problem nu under grav. Jag får helt enkelt höra av mig till bm igen och be om att få lämna nytt urinprov.Ja precis, jag fick lämna urinprov pga misstanke om uvi och det var då man också upptäckte att jag har gbs. Jag ska kontakta min bm imorgon. Känner mig bara så löjlig när barnmorskan direkt avfärdar med att "det är lätt att inbilla sig när man är orolig". Men det är klart att hälsan är viktigare än huruvida jag uppfattas som överdrivet orolig eller ej!Okej det är så alltså, att behandlingen inte alltid hjälper? Jag ska se till att ringa bm imorgon och be om att få lämna nytt urinprov.

Tack, du har helt rätt. Jag ska lämna en ny utbildning imorgon bitti så får vi se sen

Jag har rul 9/4 och är då i v 19+0. Längtar så efter att få se hur allt står till därinne.

Är så väldigt sugen på dessertostar men det får man ju inte äta som gravid. Alla ostar uppvärmda till minst 70 grader ska dock var ok enligt livsmedelsverket. Men hur gör ni, vågar man äta en britårta som varit i ugnen? Jag vill verkligen men vet inte om jag vågar riskera nåt...