Hur f löser man det här...?

Jag vill bara inleda med att säga att jag inte på något sätt missunnar någon deras trosuppfattning. Sverige är ett fritt land men låt barn bestämma själva vad de vill tro när de blir stora nog.

Till frågan.

En en ensamstående mamma med 2 barn, 7 och 10. Mamman är svensk - "tror på något" och deras far är arab - muslim. Allt mer kör fadern över mamman och bestämmer över barnen genom rädsla. Barnen älskar såklart deras pappa trots detta. Han köper oftast barnens kärlek och hotar med andra tvång. Måste läsa arabiska i skola, eller på helger, välja bort fläsk osv. Snart slöja för tjejen som snart kommer upp i tonåren. Äldsta barnen har tvång på fastan, men får äta om hon börjar må illa. Inget tvng på slöja (än),. Barnen har flera gånger yttrat sig att de absolut inte vill leva så, de bor i sverige och har pratat svenska i hela deras liv (med undantag för de senaste året då pappan gifte sig med sin kusin från hemlandet som är 17 år yngre än honom.), nu blir de iallafall tvingade till arabiskalektioner eller helgstudier på en arabisk skola. Han skuldbelägger barnen något så in i och hotar med att de hamnar i helvetet om de äter fläsk eller firar jul med sin svenska släkt. Mamman är såå rädd att förlora barnen helt till den arabiska kulturen om det fortsätter i denna takten.

Mamman anser att om barnen själva önskar så får de vara precis hur de vill, för hon kommer alltid att älska dem. Det låter inte samma från fadern.. Där är det hot om utstöttning om de inte lever efter hans regler.

Det skitiga med hela grejjen är att när man ställer sig på barnens sida och berättar att det inte ska behöva vara så där, att de kan prata med någon vuxen om det så att det kan bli att det är mamman som tar den typen av beslut (ansöka om ensam vårdnad). Att det inte att det på något sätt skulle innebära att barnen inte träffar sin älskade far lika mycket så vill de inte prata om det. De stänger av helt. Superlojala aka superrädda gentemot honom.

Det märks att barnen mår riktigt dåligt psykiskt emellanåt. Men det känns hopplöst då barnen vägrar "vittna" typ... Gpr mamman på för hårt så är hon rädd att barnen tar avstånd, för att ligga på god fot med deras far, som de är rädda för, samt att alla förhör hemma hos fadern efter en mammavecka om de har levt muslimskt på hennes vecka också. Alla misstag som kommer fram straffas och de blir rejält utskällda. Inget fysiskt, men psykiskt. Straffen kan variera mellan att bli inlåst på egna rummen eller avdrag på roliga aktiviteter. (han tar barnen till lekland eller badhuset flera gånger i veckan som självklart är ett stooooort plus på pappakontot också. Köper nya telefoner eller prylar, ipads, tvspel och egen tv på rummen osv.) Klart som f-n han är omtyckt av kidsen då. Det är hans nya fru som leker med dem, han lyfter inte ett finger.

Mamman är verkligen supergo, väldigt förstående men samtidigt är hon också otroligt rädd för fadern och vad han kan göra. (det har spionerats en hel del av pappans "bröder" som tagit kontakt med bekanta, grannar osv. till mamman och frågat ut dem om diverse saker de inte har med att göra) creepy som fan.

Barnen är ovetande om det mesta sånt där riktigt hemskt, men de vet åbdå att pappan har ett annorlunda sätt, mem att "svenskar" ska inte bry sig i hur de lever där. "Man får vara muslim" och självklart har de rätt i det..

Jag är tveksam om det skulle leda någonvart i en vårdnadstvist om det inte bara skulle öka klyftan mellan barnen och mamman. Barnen är stormförtjusta i henne och har i många år sagt att de hellre vill bo hos henne än hos pappan, gråtit sig till sömns av lättnad efter en pappavecka. Men nu har rädslan kickat in på högvarv och de vågar inte prata illa om honom alls. Hur skulle detta gå juridiskt i en vårdnadstvist?

Vad kan de göra om barnen säger att allt är bra?

Om pappan kanske till och med säger att mamman ljuger? För att de är så rädda för sin far..

Hur f löser man det här...?

Anonym (Orolig bekant (TS)) Trådstartaren

Äldre 19 Dec 19:59

#6

Jag är nära bekant med modern i inlägget, genom min egna fru och har kännt familjen i ca 4 år nu. Jag lärde känna dem strax efter separationen. Barnen känner mig ganska så väl med andra ord och det händer att både de och mamman öppnar upp till oss om bekymmer.

Jag sitter inte och antar hur det är utan detta är saker som är återberättat av både barn och mamman. De är rädda och barnen vägrar prata med t.ex skolkurator om levnadssituationen hos deras far, och säger att de kommer att ljuga om de blir "tvingade" till att prata med någon. Äldsta barnet har sagt att hon "vet" att de bara kommer få skäll av deras pappa, och det är INTE värt det. Men de mår dåligt, och det märks. Det har eskalerat allt mer sedan han gifte om sig med en arab istället.

Angående deras tidigare "överenskommelse" så är sånt oskrivet. Barnens mamma vill det bästa för barnen och när de träffades kunde inte tala svenska eller ens för konversation på engelska. Barnen kom senare när han kunde lite mer svenska och pappan hade även sagt att han önskar bli mer västerländsk. De talade aldrig svenska i hans hem efter separationen. Tvånget på arabiska i skola och minus fläsk m.m. Har kommit efter att han skaffade en ny fru, eller om det var hans mamma som propsade att han skulle gifta sig med sin kusin från hemlandet.

(Han ser ju ut som en dålig muslim när han tar med barnen till hemlandet eller träffar annan släkt. Detta är endast mitt antagade däremot) :)

Anonym (Orolig bekant (TS)) Trådstartaren

Äldre 19 Dec 21:17

#8

Anonym (x) skrev 2018-12-19 20:47:54 följande:

Göra en orosanmälan till sociala myndigheter?

Läget som jag har förstått det är att om det kommer in en sådan anmälan och faderns familjesituation utreds där bland annat fadern nya frun och barnen blir intervjuade, kommer troligtvis leda till förnekelse utav några som helst bekymmer. Allt är bra i den familjen då de som är utsatta inte vågar säga något annat. Det känns som att det enbart skulle ses negativt på mamman om han vänder det så (liknande sak skedde när barnens mormor frågade ut pappan vad ham sysslade med) barnen blev inte direkt utsatta för något straff den gången, men däremot var det mycket osann smutskastning från hans del. Han älskar givetvis sina barnen på sitt sätt. Och det märks att barnen tycker om honom ganska så ofta. Han fick mamman att framstå som paranoid och islamofob/rasist. Det kortet dras ofta från honom vid motgångar... Och det lockar mycket sympatier från de som inte har sett hur det faktiskt ligger till.

Mamman är absolut inte något utav det där kan jag intyga. Hon är en riktigt duktig, öppen och förstående mamma som bara vill skydda sina barn från att må dåligt.

Däremot är hon lite konflikträdd efter det destruktiva förhållande som varade bra mycket längre än det borde ha gjort (mammans ord).

Anonym (Orolig bekant (TS)) Trådstartaren

Äldre 22 Dec 13:51

#11

Jag förstår hur du resonerar. Jag har ingen direkt verklig uppfattning av hur det faktiskt går till i vårdnadstvister mer än vad man läst sig till, så det är möjligt att den är naiv som du säger. Jag har förhoppningar om att vi har bra myndigheter hör i sverige, men de känns också som att många är rädda att agera, även soc. Det är kanske mina fördomar men som man ser på situatio en så ber vi barnen (indirekt) att sluta vara muslimer vilket är faderns krav för att barnen ska få vara en del utav hans familj. Och självklart har barnen all rätt att vara både muslimer och träffa sin far om de önskar. Hela mammans familj är själva för rädda att göra något då de vet hur fadern är, och mamman i fråga är rädd att barnen kommer mot deras vilja ta avstånd från henne, för att en ledsen mamma är mycket enklare att hantera än en vansinnig pappa enligt barnens uttalade uppfattning.

Som jag vet det har de ganska nyligen kallat till möte hos familjerätten men fadern verkar inte ha svarat än.

En soc-anmälan kommer också att göras och jag försöker kolla upp hur man gör en sådan. Lite mycket för mig och min släkt runt jul nu bara :)

Anonym (Orolig bekant (TS)) Trådstartaren

Äldre 22 Dec 17:48

#13

Anonym (Humanus) skrev 2018-12-22 16:00:36 följande:

orosanmalan.se/

Länken ovan hittar du info om att göra en orosanmälan, adresser vart du skickar den och en mall du kan använda.

Blanda sen inte ihop famijerätten med övriga socialtjänsten.

Är såklart full möjligt att föräldrarna kommer att hamna i en vårdnadstvist som familjerätten hjälper dem med men det du beskriver är barn om far direkt illa och behöver skydd och stöd från socialtjänsten.

Barn har rätt att växa upp under goda levnadsomständigheter och få sina behov tillgodosedda. Det har ingenting med religion att göra. Oavsett om pappans beteende har sin grund i en trosuppfattning, kultur eller helt enkelt bara feltänk så behöver pappan hjälp i att tänka om, mamman hjälp att skydda barnen från de negatiav sidorna i pappans föräldraskap och om föräldrarna inte fixa situation så behvöer barnen skyddas från konsekvenserna av det.

Detta är socialtjänsten område så anmäl dit då kan barnen, och föräldranra få adekvat hjälp.

Tack goa du! Känns som att poletten trillat lite längre ner i denna typen av frågor och gett mer möjlighet att stötta en god vän till oss. Ge mamman och barnen lite styrka så att säga.

En anmälan kommer skickas och så håller vi tummarna att barnen kommer att må bättre framöver.

Hur f löser man det här...?

INNEHÅLL