Vi som längtar efter en liten 2019 bebis

Jag bränner ut min man också, skäms nästan lite. Men blir så trött, han tar hela livet med ro och ?det sker när det sker? en annan bara känner att jag har en dag per månad där det kan ske. Nu är jag lite passivt tjurig och ger fan i det, bara tar det lugnt den här månaden och fokuserar på träning eller nåt, kanske är det den här gången som är ?det sker när det sker?.

Inte av och till jämt, men ett flertal gånger under dagen. Oftast när jag sitter still. Igår kändes det även ömt runt vänster äggstock när jag låg på mage i visda ställningar när jag skule sova.

Jag tycker att du verkligen borde söka en akut tid. Gå omkring och ha ont är inte bra, jag har faktiskt en gång ring till vårdcentralen och dom skickade med telefonsamtal på akut tid till gyn. Känner du själv om det är akut.  Kan du känna om det är svullet på nåt sätt eller känns svullet?

Jag har gått upp en del i vikt sen jag slutade med p-piller så jag vet inte om det är det eller om det är nåt annat men magen känns definitivt lite annorlunda. Jag går sällan upp i vikt på magen men nu putar den ut lite och ser nästan ut som en liten gravidmage.

Nä, jag har ju bara varit hos gyn en gång och då hade jag inte gjort fertilitetstestet än så då hade jag ett hum om att jag trodde jag var östrogendominant men inte att jag hade ett dåligr sköldkörtelvärde ur ett fertilitetsperspektiv. Därför jag tänker att jag ska vänta och gå till gyn eftet jag vet vad VC-läkaren säger nästa vecka. För hon sa också att de sällan behandlar om man tom ligger utanför men "bara lite" och att det isf skulle vara gyn som skulle titta på det i samband med en fertilitetsutredning.

Jag ska väl inte säga att det gör ont, det känns bara konstigt. Dock ömt som jag sa en natt, men inte ömt inatt. Den brännande känslan gör inte ont, det är bara konstigt. Svårt att förklara men kanske lite så som huden bränner bär man bränt sig illa i solen?

Jag hade otroligt svår mens när jag fick mens vid 13. Blödde igenom en nattbinda på typ 2 timmar, hade så ont att jag bara ville ligga i fosterställning i sängen och var brutalt oregelbunden (gick 6 månader mellan mens en gång). Så vid 15 började jag med p-piller. Tog ety uppehåll när jag var 21-22. Hade inte lika ont då, men fortfarande hyfsat rejäl mensvärk och rikliga, om än inte lika rikliga, blödningar. Var ganska regelbunden men hade cykler på ca 42 dagar. Träffade min man och provade olika preventivmedel. Både minipiller och p-stav gav mig konstanta blödningar. Hade spottings/blödningar i 6 månader i sträck på p-staven för att jag inte stod på mig och krävde att de skulle ta ut den när jag var på återbesök efter 3... Nu när jag slutat med p-piller igen (vid 29) har jag knappt mensvärk och blödningar om 3 dagar. Så något stämmer inte och det är helt klart svårare för min kropp stt komma tillbaka denna gången.

Men man visste ju ingenting då. Det var aldrig någon som berättade hur de fungerar. Man fick höra att p-piller var som att vara gravid, när det i själva verket är mer som att vara i klimakteriet. Det var ingen som sa att den ökade risken för bröstcancer håller i sig i 10 år efter man slutat med p-piller. Att det kan ta 6 månader att få tillbaka det viktiga fertila sekretet (eller att det ens fanns och vad det innebär för kroppen). Ingen som förklarade att genom att börja med p-piller vid 15 pausar du i princip din pubertet och din kropps utveckling för att försätta den i ett konstgjort klimakterie och vad det innebär för fertiliteten när du slutar. Eller hur långt i förväg du borde sluta om du vill försöka bli gravid.

Det var så länge sen som jag hade en naturlig mens, över tio år, men minns att jag fick leta efter en p-pillersort som hjälpte mig med smärtorna. Men så ont och så påverkad jag blev nu sist jag fick mens har jag aldrig blivit. Det blev skillnad på smärtan direkt efter jag slutat men nu tycker jag att det blir värre vid varje mens. Sen blöder jag bara tre dagar och inte supermycket så där har jag inga problem, det gör bara så fruktansvärt ont, men mest första dagen, sen är det hyffsat okej.

Är det starkare idag? Dagens nere, igår uppe. Tacksam för svar då jag inte kan prata med min make pga att han blir så ledsen efter nio missfall,.,

Förstår tankarna kring aborten, har aldrig gjort en själv, men har många i min närhet som har och delat sina tankar efteråt. 
Det är förjävligt att man ska behöva ha så ont, tycker att evolutionen borde fixat det nu, haha. Jag har inte sökt vård än då det här var första gången det var så jobbigt, tidigare månader har jag ändå klarat mig utan smärtstillande. Har kunnat andas mig igenom attackerna, men förra veckan låg jag bara och huuuuha:de mig, kunde prata ens. Nu är jag lite orolig för att det kommer vara så varje gång eller bli värre. Jag blöder inte mycket eller länge dock, hur har du det?
Det är ju så dumt med smärstillande med nu när man vill bli gravid. Sen så får jag inte ta något annat än ipren för tillfället och knappt det eftersom mina levervärden är något förhöjda, och vi vet inte riktigt varför än. Så på ett sätt är jag lite "lättad" att det inte tagit sig än. Men troligtvis beror mina levervärden på att jag i våras hade en kraftig muskelinflammation i käken så jag blev ordinerad diklofenak varje dag i sju veckor. Ska ta nya prover nästa vecka, hoppas det är bättre då

Till er båda: Det är INTE normalt att ha endometrios eller såna otroliga menssmärtor. Då är det något i kroppen som inte riktigt stämmer; det kan vara hormonellt eller inflammatoriskt eller vad som.

Jag skulle tipsa om att ni letar upp Jenny Koos på Facebook (Vulverine) och Instagram (vulverinekoos) och läser vad hon har att säga om saken. Det var genom henne jag insåg att jag nog med största trolighet har problem med sköldkörteln (även om vården inte tycker det..).