Anonym (E)

Äldre 18 Dec 21:51

1090 svar

Vi som längtar efter en liten 2019 bebis

Hej! Hoppar in här hos er med, ni verkar ha det så trevligt så :D 25 år med sambo, tog sista p-pillret för tre veckor sedan. Känns väl som en liten önskedröm att det ska lyckas bli en liten knodd redan nu.

Fick dock positivt äl-test 11/12 som sen blev svagare på kvällen och dagen efter, hoppas att det stämde och att kroppen redan satt igång, om cirkus en vecka får vi se om det gått vägen, åh!

Anonym (E)

Äldre 19 Dec 21:23

#103

Doftljuset skrev 2018-12-19 21:04:33 följande:

När väntar alla sin mens? :) Kan vara kul när man följs åt.

Ju mer jag tänker efter så känner jag mig lite lost denna månad. Är inte alls säker på när mensen tänker dyka upp eller om det stämmer. Någon mer som kan bli såhär uppgiven ibland.. Kanske helt obefogat, håller på med temp, med äl- stickor men blir så osäker ibland. Natural cyckel har varit på dagen sen jag började och satte i gång med feritily friend häromdagen också

Ska jag gå efter flo så kommer mensen på juldagen, ska jag gå efter äl-tester så blir det någon dag senare. Man bara räknar dagarna nu, fy vad tråkigt det är mellan äl

och mens. Igår tog jag nog världshistoriens onödigaste gravtest, toknegativt. Och idag testade jag äl, bara för att, ahaha, togneg det med, men det känns väl som om allt är i sin ordning då iaf, hehe. Nu har jag bestämt mig för att inte testa mer förrän bim, men det lär jag väl inte kunna hålla.

Anonym (E)

Äldre 19 Dec 21:27

#104

lilagrodautanben skrev 2018-12-19 21:22:29 följande:

Och jo jag är sjukt uppgiven. 8 missfall nu och hormoner som jag äter som sprutar åt alla håll samt en make som snart inte vill försöka pga alla missfall. Så ja, allt känns hopplöst. Plus att julen är en dum högtid som får mig att vara ensam med sorgen..

Kram! Vet inte hur det är att gå igenom missfall, har dock lång erfarenhet av depressioner och ångest, vet hur det är att känna sig uppgiven. Håller alla tummar för er <3

Anonym (E)

Äldre 19 Dec 22:08

#112

lilagrodautanben skrev 2018-12-19 21:54:15 följande:

Jag också. Min pappa dog två dagar efter att min son fått en CPdiagnos så jag var skör innan.. börjar bli långtråkigt att va sjukskriven dock så hoppas på plugg i januari.

Tack för pepp!!

Men usch, beklagar. Jag är också sjukskriven, varit det i snart ett år, vill börja jobba/plugga snart och bara få påbörja mitt liv, leva ?normalt? som alla andra. Väntat i flera år på att skaffa barn bara för att jag mått så dåligt, men nu vill jag inte vänta mer, känner väl tyvärr att jag nog alltid kommer vara skör. Man mår inte bättre av att längta så efter ett barn heller, kommer nog bli enormt ledsen om det inte tar sig redan den här månaden även om det inte är så stor chans. Vill gärna att det här skitåret ska avslutas på en fantastiskt sätt :) gud, jag har aldrig delat med mig av nåt på ett forum förut, känns rätt så bra ändå!

Nångång vänder det och blir bra, nånstans får man tro det, även om det är svårt <3

Anonym (E)

Äldre 20 Dec 20:00

#119

Doftljuset skrev 2018-12-20 19:39:48 följande:

Vi får stötta varandra där också :) Har precis börjat små jobba efter en lång sjukskrivning av utmattning och ångest.

Vi får peppa varandra! Kram

Känner ett litet inre lugn av att i till och med i en sånhär liten tråd är man inte ensam om att vara sjukskriven för utmattning och ångest, och samtidigt försöka bilda familj. Förstår inte varför jag har väntat så länge på att få det ?perfekta? tillfället för ett barn.

Kram alla!

Anonym (E)

Äldre 20 Dec 20:46

#123

Doftljuset skrev 2018-12-20 20:11:34 följande:

Det är så lätt tro man är ensam, särskilt när man har jobbiga känslor som känner för käka en till middag typ varje dag. Dock är man sällan ensam.

Jag vet ju inte mer om din livssituation än det du valt att berätta, men det kan ju vara så att du inte varit mottaglig på det planet. Man kan ju önska sig saker, det gäller ju allt i livet, men ibland är man liksom inte redo starta resan. Visa resor tar liksom form när tiden är inne och man är bered på lite kasta sig ut. Om du förstår hur jag menar <3

Jag har egentligen allt jag behöver, har en tendens att bara se eventuella problem i allt, oroar mig över allt som kan gå fel även fast det sällan blir problem. Har ett stabilt förhållande sen många år tillbaka, har hus och sambon ett bra jobb. Tänker att jag inte klarar nånting, klarar inte jobba - jag är redan utmattad som 25åring, redan hunnit med 10 år med depressioner och panikångest. Jag är för korkad för att utbilda mig, jag är sjukskriven så därför kan jag inte skaffa barn, för hur blir föräldrapenningen? Och vad ska folk tycka? ?Jaha, hon kan minsann ha barn men inte jobba?

Så maler det på i huvudet, jobbar på att kunna styra om mina tankar och att se tillbaka på allt jag faktiskt klarat i mitt liv och att jag är en smart person. Framförallt att andra inte tänker så förbannat mycket på vad jag sysslar med och lägger värderingar i det. Det är lätt att känna sig misslyckad när en själv hela tiden trycker ner en.

Anonym (E)

Äldre 20 Dec 20:55

#124

lilagrodautanben skrev 2018-12-20 20:25:34 följande:

Förlåt om jag lägger mig i men jag trodde aldrig jag skulle vara redo för barn.. eller jo då jag redan har men han har en cpskada så nöjde mig i 6 år. Näst värsta graden. Men mär han började gå, vilket läkarna trodde var omöjligt, så såg jag ett ljus igen. Att det fanns plats för fler. Men ingen av alla graviditeter vill ju stanna så jag kanske får godta att det är så.. men samtidigt finns en enorm längtan för småsyskon. Så att det sliter i hjärtat... alla mina symtom är kvar på att vara gravid men testen blir svagare och svagare så vågar inge hoppas. Spyr och sover mest.. vill bara börja blöda och gå vidare. Varje månad likadant..

Lägg dig i hur mycket du vill! :) det är skönt att skriva med någon utomstående. Livet är så orättvist mot vissa :( är det säkert att det är missfall när strecken blir svagare? Jag är fortfarande ny med det här. Vad grymt i så fall att fortsätta ha symtom.

Men vad glad jag blir att din pojke går! Jag hoppas så att det går vägen för dig, att det vänder så man kan känna lycka igen. Kan bara föreställa mig vilken sorg det måste vara att gå igenom ett missfall, och så många. Håller alla tummar och tår för dig!

Anonym (E)

Äldre 20 Dec 21:26

#126

oshark skrev 2018-12-20 20:59:49 följande:

Har du pratat med en BM eller gyn?

Jag har inte själv varit med om varken en graviditet eller ett missfall så jag kan inte ens börja försöka förstå hur då mår. Men jag frågar för att jag dels undrar om det kunde vara utomkveds, i vilket fall du kan behöva få läkarhjälp, eller om det kan vara något annat.Har du pratat med en BM eller gyn?

Jag har inte själv varit med om varken en graviditet eller ett missfall så jag kan inte ens börja försöka förstå hur då mår. Men jag frågar för att jag dels undrar om det kunde vara utomkveds, i vilket fall du kan behöva få läkarhjälp, eller om det kan vara något annat.

Jag läste en tråd med en kvinna här på FL som sa att hennes test till slut blev negativa för att hon hade för mycket hcg i kisset så testen kunde inte hantera det. När hon spädde ut kisset med vatten blev de starkt positiva igen. Men jag kommer inte ihåg hur långt in i graviditeten det här var.

Jag önskar med allt jag har att du får behålla det här lilla pyret.

Blir så impad av att du kan så mycket! Har du läst till dig kunskap av intresse eller jobbar du inom yrket? För mig är allt en djungel, herregud vad mycket det finns att läsa om, och alla förkortningar överallt är inte ens att tala om. Haha, fattar inte nåt, precis lärt mig vad bim betyder

Anonym (E)

Äldre 20 Dec 22:04

#129

lilagrodautanben skrev 2018-12-20 21:38:16 följande:

Mja säker och säkert.. skulle gissa på det iallafall. Så pass att jag kan ge min högerhand. Annars ökar testen om hcg fortsätter. Men nu är som blanka och ingen blödning.. så hopplöst..

ja det är otroligt jobbigt med symtomen. Måste ställa växlaren för att ta mig till förskolan på EM för jag sover bara.. och spyr morgnar..

Tack så hemskt mycket! Är också glad över att pojken går! Idag var första gången han lyckades klä av sig inför natten! Glädjetårar!!

Åh, vad härligt! Skönt att ha ljusglimtar i mörkret, och vilken grej! Och sen att ha ställt in sig på det läkarna sagt och sen klarar han det ändå, och klär av sig också, måste ju kännas fantasiskt. Hur gammal är han, sex år tyckte jag att jag såg innan? Förstår han själv att han gjort såna framsteg och visar glädje över det?

Säg till om du tycker jag frågar för mycket :) blir så glad att du kan känna glädje trots all sorg

Anonym (E)

Äldre 20 Dec 23:23

#137

lilagrodautanben skrev 2018-12-20 23:01:59 följande:

Nä du har rätt men det känns fel om du förstår att ha sån tur med ett barn att han kan gå trots läkarnas svar och sen längta efter ett till. Jag vet inte men min son betyder mer än livet och då känns det ?girigt? att önska föer typ. Kanske knäppt av mig och jag försöker tänka bort det men när plussen kommer och missfallen strax därefter så kan man inte låta bli på nåt sätt..

Förstår tankarna, dom är svåra att rå sig på. Jag tänker att längtan efter ett andra barn och syskon kan vara minst lika stor som efter ett första barn. Har man en bra relation till sina syskon är ju det värt allt, dom kommer man ha med sig genom hela livet, så tänker jag. Och ja, vissa kanske inte får ett barn ens, men längtan en själv har efter ett till är ju lika stor ändå. Hur man än vrider och vänder på det så kommer alltid någon annan ha det värre än du och någon annan kommer ha det bättre. Man måste alltid utgå från sig själv :)

Vi som längtar efter en liten 2019 bebis

INNEHÅLL