Jag och sambon har börjat prata barn. Han jobbar på sjön vilket gör att han är borta två veckor och ledig två veckor. Jag vill att pappan till mitt barn ska komma hem varje dag så vi kan avlasta varandra. Men det är inte aktuellt för honom att byta jobb då han trivs bra.
Hans motargument är att han får mer kvalitetstid med "barnet" då han är ledig längre perioder. Är jag konstig som vill att han ska jobba i land?
Tack för era svar och åsikter! Det känns bra att några förstår mig.
Till saken hör att han har ett barn från en tidigare relation. Barnet bor hos oss en vecka i månaden, ofta mindre. Han verkar inte vilja ha barnet mer heller och säger att han mår dåligt över att gå hemma med ett barn så långa perioder, (alltså sju dagar!) då han hela tiden vill vara igång och har många bollar i luften men blir begränsad av barnet. Han har därför inte heller tagit ut några pappadagar. Detta gör att jag får en känsla av att han använder sitt jobb som en slags verklighetsflykt. Han får liksom "semester hemifrån" och kan släppa allt ansvar. Hans förra partner har med glädje tagit på sig hela ansvaret över deras barn, jag är rädd att han tror det ska bli likadant med oss.
Det är han som är den drivande i skaffa barn diskussionen.
(Har visst redan gått ett år sedan jag startade tråden, time flyes)
Jag glömde nämna att barnet är i förskoleålder, men då min sambo har honom så lite väljer han att inte lämna på förskola. Han går alltså hemma med barnet sju dagar i sträck, vilket kanske ger en mer rättvis bild av det hela.
Jag arbetar också ofta iväg på annan ort så det är mer ofta än sällan att jag inte är hemma när han har sitt barn vilket gör att han har helt eget ansvar.