Telefonberoende

Har inga barn, men är helt klart beroende av telefonen. Använder den i tid och otid, när jag inte orkar (eller vill) plugga dyker den upp, det första som sker på morgonen är att jag kollar notiser och saker som skett under natten osv.

Jag borde ta tag i detta och stänga av telefonen, har en app som räknar skärmtid och det är inte alls kul att titta på de siffrorna. Hemskt rent ut sagt.

Hatar att skylla ifrån mig på saker... men jag har andra former av psykisk ohälsa också och för mig har mobilen blivit som en flykt från verkligheten. Att kunna slippa alla tankar och verkligheten för en stund, är nog helt ärligt det som räddat livet på mig många gånger när jag verkligen känt att jag inte orkat mer.

I bättre perioder, då jag mår bättre, brukar jag lägga bort mobilen på ett annat sätt. Då kan den vara orörd på en hylla några timmar. Men på sämre perioder (som nu) är den med hela tiden, överallt. Utom när jag äter. Jag vet inte hur jag tar mig ur mobilberoendet, men det kommer liksom automatiskt för min del. När jag börjar må bättre börjar liksom även skärmtiden minska. Det kanske är en anledning till att jag tar min kopiösa skärmtid på mindre allvar - att jag vet att den kommer minska när jag börjar må bättre. Jag har tyvärr inga tips på hur man tar sig ur sitt destruktiva förhållande till sin mobil.