Telefonberoende

Hands up. Hur många har dag efter dag suttit med telefonen varenda lediga sekund? När ni gått på toa? När ni sövt kidsen? När ni ammat? Under lunchrasten? Under familjemiddagen? Under familjelunchen? Hur många av er klarar att sova utan telefon? Att umgås med barnen utan att googla skit. Utan att vara uppkopplad?

Jag klarade mig undan sånt med sonen. Men nu med andra barnet född jan 2017 så har jag varit fast. Jag har varit deprimerad pch understimulerad av föräldraledigheten att jag hållt på med telefonen i tid och främst OTID!

Jag vet att telefonen är ett problem för 80% av befolkningen. Många som är beroende likt mig VET OM DET. Varför tar vi inte bara tag i saken? Hur synd är det inte om barnen som försöker berätta saker medan vi läser nyheterna, läser sms från farmor osv. Vi låtsas höra och vara närvarande även fast vi inte är det. Stackars barn!! Stackars barn som tror att telefonen är ihopväxt med föräldern. Stackars barn som känner att telefonen är viktigare, som tror att en normal lunch/middags tid är när alla äter för sig själv och stirrar ner i bord, tv, platta, mobil.

Stackars den beroende som missar tillfälle att läsa en bok, lära sig ett instrument, fördjupa sig inom studier, jobb, annat. Som slösar sitt liv på att slösurfa ostället för att skriva dagbok, beställa foton på familjen, läsa om viktiga ämnen en bryr sig om, träffa familjemedlemmar, vänner osv.

Men även fast man vet att det är dåligt, så sitter man ändå fast. Man mår för dåligt för att koppla ned. Hur gör man? Hur kommer man ur detta destruktiva förhållande med sig själv? Sin egna telefon? Massvis av studier är gjorda för folk blir faktiskt deprimerade av sin smartphone. Det är fakta!