Mitt barn har en elak bästa kompis

Min son är 5 år och han är en mild, känslig och snäll kille. Han har egentligen bara en kompis som han själv valt (övriga är familjevänner eller grannbarn). Kompisen blir bara mer och mer elak mot min son och jag vet inte riktigt hur jag ska hantera situationen.

Killarna har känt varandra i ungefär ett år och i början tolkade jag det mest som att kompisen var lite omogen (han är 6 månader yngre) och att han kanske hade lite slapp uppfostran. De kunde leka jättefint ett tag och sedan fick kompisen helt plötsligt ett utbrott där han skrek på min son eller till och med slog honom.

Ett tag upplevde jag nästan att de skapade någon form av syskonrelation. De var extremt tajta. Lekte varje dag på förskolan och ville även ofta leka privat. De lekte fint långa stunder för att sedan kivas. Min son var säkert inte helt oskyldig han heller men kompisen var alltid mycket mer utåtagerande, kunde stå och skrika min son rakt upp i ansiktet och slåss.

Nu de senaste veckorna måste någonting ha hänt för nu är det värre än någonsin. Alltid när vi träffas i olika sammanhang så säger kompisen att han inte vill vara med min son, att han hatar honom, att han inte kommer ge honom någon present på hans kalas, att han tycker han är dum etc. Han verkar totalt sakna sociala spärrar och medkänsla. När min dotter (som är yngre) hade fått nya stövlar som hon var väldigt stolt över gick han bara rakt fram till henne och sa att han tyckte de var jättefula.

Det som jag tycker gör det hela ännu mer komplicerat är att jag och kompisens mamma har blivit lite vänner det senaste året och jag tycker verkligen bra om henne. Hon är en av få vänner som jag har här på orten där vi bor vilket gör att jag gärna vill fortsätta ha henne som vän. Hon är en supergullig kvinna men riktigt mjäkig som förälder. Hon säger alltid till sonens kompis när han säger eller gör något dumt men hon säger det inte med någon kraft. Ungefär såhär:
Kompisen- "Jag hatar dig, du är inte min kompis längre"
Kompisens mamma- "Varför säger du så? Du börjar nog bli lite trött nu va?"

Tidigare har jag alltid tyckt att det inte är min plats att säga till hennes barn när hon är där och gör det själv. Men hur långt ska det få gå innan man som förälder måste agera för att liksom försvara/skydda sitt barn? 

Jag känner att vi kommit till en punkt när jag tycker att de måste få pli på sitt barn, annars vill jag inte att barnen umgås mer. Min son ska inte behöva bli nedtryckt varje dag. Vad ska man göra? Hade det varit en förälder jag inte hade någon relation till hade jag nog kunnat vara mer rak och ta upp det jag upplever vara problemet men nu är det min vän som jag samtidigt vill behålla en vänskap med.

Snälla hjälp mig.