Mitt barn har en elak bästa kompis

Låt din son slippa denna "kompis" på fritiden.

Det gör han redan nästan jämt. I somras sågs vi lite mer privat för att barnen skulle få leka men det har inte blivit av under hösten. Där emot ses vi ibland på barnaktiviteter här på orten där vi bor, gymnastik, sångstunder osv och det går ju inte att alltid skippa allt roligt bara för att undvika en person. 

Förstår hur du känner, har haft samma problem men var förstagångsmamma då och vågade inte säga ifrån. Numera, om någon kompis är elak mot mitt barn nr 2, så säger jag till den elaka kompisen även om föräldern är med. Säger det på ett så snällt sätt jag kan även om adrenalinet pumpar, typ så här: xx (mitt barn) blir ledsen när du säger så. Hade inte du blivit ledsen om någon sade så till dig? Om ingen nämnvärd reaktion lägger jag till: jag vill inte att du säger sådana elaka saker till xx, är det klart? (Spänner ögonen i elak unge). Det har faktiskt funkat ganska bra, i den åldern är de ganska mottagliga för kritik från andra föräldrar.

Tack, det där var ett väldigt smidigt och bra sätt att formulera sig på. Jag ska försöka säga något liknande nästa gång. Jag är kanske också lite feg i att våga säga till när föräldern är med men jag känner att jag bara måste oavsett hur obekvämt det känns för mig, för mitt barns skull.

Tyvärr är jag inte helt säker att en tillrättavisning från mig hade fungerat för han kan vara uppkäftig även mot andra vuxna. Hujedamig.

När mamman är med: ställ dig mellan ungarna och säg "Stopp! Inget bråk!". Då har du inte direkt sagt åt den andra pojken, utan du har bara talat om att det inte ska vara bråk hemma hos dig. Försök också förebygga genom att styra deras aktiviteter lite, så de finns inom räckhåll och helst har ett bord mellan varandra.

När pojken är själv hos er: skicka hem honom. Säg bara "Nu leker ni inte, utan nu bråkar ni. Då får det räcka för i dag. Nu får XX gå hem."

På gruppaktiviteter blir det något annat. Ledaren för aktiviteten ska ju ha vissa regler även om föräldrarna är där.

Självklart säger jag till barn om de är hemma hos oss eller leker med mina barn. Särskilt när det gäller så pass små barn som i femårsåldern. Man gör det på ett tryggt och lugnt sätt - ofta räcker det att bara säga vad man har sett högt. Ett annat bra sätt är att ge "offret" ord att säga ifrån med: Oj blev du ledsen? Säg "Mina stövlar är fina! Du gör mig ledsen när du säger så!" eller "Det är min kropp! Du får inte putta mig!". På så sätt stärker du den som blev utsatt och visar samtidigt tydligt de regler som gäller.

För barn i den åldern så upprepar jag ofta våra regler om att vara säkra, respektfulla och vänliga. Just för att vi ofta har riktiga små busfrön som gärna testar gränser - våra och varandras. De är hur härliga ungar som helst, men jag tror att vi hade haft ett blodbad om de lämnades själva.
Något som är viktigt om man ska ha auktoritet att säga ifrån är att man även tar sig tid att få positiv kontakt med barnet. 

Börjar mammans namn på bokstaven ?K??

[quote=79268344][quote-nick]Evig kärlek skrev 2018-12-06 23:23:41 följande:[/quote-nick]Tack, det där var ett väldigt smidigt och bra sätt att formulera sig på. Jag ska försöka säga något liknande nästa gång. Jag är kanske också lite feg i att våga säga till när föräldern är med men jag känner att jag bara måste oavsett hur obekvämt det känns för mig, för mitt barns skull.

Tyvärr är jag inte helt säker att en tillrättavisning från mig hade fungerat för han kan vara uppkäftig även mot andra vuxna. Hujedamig.[/

Om han är uppkäftig mot dig när du säger till inför förälder, så bör det bli en tydlig signal till föräldern om att uppfostran är nödvändig... men det viktigaste är att du visar ditt barn att han är värdefull, att ingen har rätt att vara elak mot honom och att du, bästa mamman, försvarar honom mot elakheter. Tänk på det så blir det lättare. Du visar honom att han inte ska låta sig bli nedtryckt av elaka översittare, ingen är bättre (eller sämre) än ditt barn. Ingen har rätt att vara elak mot din son, inte ens en liten femåring. Viktigt att ditt barn känner att han blir försvarad, så att han i framtiden försvarar sig själv i denna värld. Jag har döttrar och har insett att det stärker deras självkänsla och egenvärde att de verkligen känner och vet att ingen ska vara elak mot dem. De ska inte heller vara elak mot någon annan. Vi har alla ett ansvar att uppfostra barnen i vår omgivning.