Inlägg från: Jojjans |Visa alla inlägg
  • Jojjans

    BF augusti 2019 - stannar på FL

    Anonym (A) skrev 2018-12-11 08:58:33 följande:

    Kan lägga till här att jag plussade tidigt trots utomkveds och åkte in akut nån vecka senare i vecka 5-6 (lite svårbedömt då jag precis hade tagit ut spiral). Jag hade Bara lite ont då, men läkarna (på gynakuten) tog mig på allvar ändå. De gjorde VUL och såg ingenting, ingen tjock livmoderslemmhinna, ingen hinnsäck och inget i äggledarna. Sen steg mitt hcg jättelite på två dagar och när man gjorde VUL igen efter det syntes det i äggledaren.

    Till slut hade jag också massor av blod i buken efter misslyckad metotrexatbehandling, och den smärtan var ju något helt annat.


    Fy, bäst att ta det på allvar alltså! I vilken vecka hände allt?
  • Jojjans
    SofieElise skrev 2018-12-11 12:36:00 följande:

    Jag tror säkert det är så, o alltså ingen fara. Jag fick typ som en krampliknande smärta första veckorna när jag nös/hostade/vred eller reste mig fort, var då tvungen att precis som du krypa ihop/stå stilla tills det släppte. Helt borta nu o tror ditt går bort med snart :)


    Tack vad skönt, det lugnade mig! Känner ju igen det lite från förra graviditeten..
  • Jojjans
    Anonym (Anonym till efter vul) skrev 2018-12-11 14:21:20 följande:

    Hej.

    Hoppar gärna in här men hoppas det är okej vara lite oaktiv tills jag är lite mer trygg i att det kan gå bra.

    Har en del bagage i form av mf/ma samt en sent avbruten grav (v22) pga svårt sjukt barn. Tack och lov har vi också lyckats gå vägen en gång och har ett underbart litet barn som vi hoppas nu ska få ett syskon i augusti, om allt går vägen.


    Hej och välkommen! Jag förstår att du är orolig och vill vara lite anonym med dina erfarenheter. Jag har själv nyligen gått igenom ett missfall i vecka 16 vilket såklart gör mig orolig att det ska hända igen. Hoppas såklart att det är denna gången det går vägen för oss alla <3
  • Jojjans
    Stradi skrev 2018-12-12 11:58:15 följande:

    Halloj!

    Sitter här och är överlycklig att äntligen i 34 årsåldern ha hittat rätt tid och kille och har nu blivit efterlängtat gravid för första gången! Men håller det lite hemligt än så jag är glad att ha hittat hit till er andra som längtar :)

    Grät tårar av lycka i fredags när jag plussade på första missade dagen efter beräknad mens. Så jag landar på bf 13/8 enligt Preglife. Jag har fått tid på bm för inskrivning den 25/1, det känns som en evighet dit men tiden har ju en tendens att gå fort så det går nog bra.

    Det ska bli roligt att följa allas upplevelser och jag hoppas att det går bra för alla!


    Hej! Vad kul med fler som är 30+ och väntar första barnet. Jag fyller 33 i början av nästa år och träffade min sambo vid 30, så känner att jag ligger lite ?efter? då jag länge längtat efter barn. Men nu äntligen! Är på 4+5 idag så vi ligger nog rätt lika :)
  • Jojjans
    Eureka skrev 2018-12-12 12:51:03 följande:

    Lycka till!!


    Har allt gått bra? <3
  • Jojjans
    Honsomlängtar skrev 2018-12-12 17:15:53 följande:

    Kommer försvinna nån vecka från familjeliv

    Dom hittade bara något som visar på att jag skulle va i vecka 4 ocu inte vecka 7 så ska tillbaka nästa onsdag för att se om de växt annars måste jag till kvinnokliniken och få ut allt


    Å vad ledsen jag blir att höra att du ska behöva oroa dig en vecka. Hoppas allt ser bättre ut då!! Kram
  • Jojjans
    Stradi skrev 2018-12-12 20:12:16 följande:

    Ja man känner sig lite sen. Men nu såhär i efterhand är jag glad att jag inte skaffade tidigare. Men vid trettio hade ju känts bättre haha. Men bättre sent än aldrig som man säger :) ja jag gick fulländade v 5 idag!

    Jag hann bli lite orolig med tanke på att det blir svårare såhär en bit in på 30, man vet ju aldrig men det tog bara 4 månader faktiskt! Helt otroligt. Håller tummar och tår för oss nu att allting går som det ska. Nu är det vår tur! Ska bli kul att höra hur allt går för dig :)


    Ja innan vi började försöka hade jag panik över att det var så sent. Men nu när vi är påväg så känns det mer och mer rätt. Jag har träffat världens finaste kille och vi har hunnit bygga upp en väldigt fin och stabil relation de senaste åren. Köpt bostad, har en plan för framtiden osv. Det hade säkert blivit bra om det hänt tidigare, men det hade inte blivit såhär tryggt och stabilt.

    Vi gjorde en abort i början av vår relation så jag visste att vi var kompatibla. När vinden började försöka i våras gick det på andra försöket (slutade tyvärr i missfall i v 16). Sen nu efter missfallet gick det på andra försöket igen, så vi verkar ha lätt att bli gravida tillsammans iallafall.
  • Jojjans
    lillagullefjun skrev 2018-12-13 05:56:30 följande:

    Törs nu äntligen hoppa in i den här tråden efter att ha plussat med clearblue digital med veckoindikator idag!  Plussade redan i tisdags på äl+10 men det var så svagt då och igår att jag inte vågade lita på det. BF 23/8 räknat från sista mens om allt går som det ska! Jag är väldigt lycklig men också väldigt orolig men ska försöka att släppa oron, har ni några tips för hur man ska lyckas göra det? 

    Jag och min sambo är båda 28 och det är vårt första barn. Har flera i min omgivning som är gravida (och säkert också som försöker skaffa barn) så jag vågar inte skriva för personligt här ännu, men det kommer! 


    Välkommen, och grattis!! Vad härligt att det var ett plus som jag trodde :)

    Tror inte det finns några lätta sätt att att släppa oron, men jag försöker liksom bara bestämma mig för att lita på kroppen och lyssna inåt och liksom lugna andningen och ?meditera? över att allt kommer gå bra, som ett mantra. Jag tror att mycket oro grundar sig i att man tror att man genom oro och försiktighet kan påverka resultatet, men det kan man ju inte såhär tidigt. Det enda man kan påverka är om man låter den oron styra eller inte. I värsta fall kanske man råkar vara glad och lugn ?i onödan?.
  • Jojjans
    lillagullefjun skrev 2018-12-13 05:56:30 följande:

    Törs nu äntligen hoppa in i den här tråden efter att ha plussat med clearblue digital med veckoindikator idag!  Plussade redan i tisdags på äl+10 men det var så svagt då och igår att jag inte vågade lita på det. BF 23/8 räknat från sista mens om allt går som det ska! Jag är väldigt lycklig men också väldigt orolig men ska försöka att släppa oron, har ni några tips för hur man ska lyckas göra det? 

    Jag och min sambo är båda 28 och det är vårt första barn. Har flera i min omgivning som är gravida (och säkert också som försöker skaffa barn) så jag vågar inte skriva för personligt här ännu, men det kommer! 


    Och som tillägg: att man varit orolig gör det inte lättare om det väl går fel. Jag förlorade mitt barn i vecka 16 i september, och det enda jag ångrat i efterhand är att jag inte vågade njuta mer av det så länge det varade. Det gör lika ont ändå om det går snett.
  • Jojjans
    Stradi skrev 2018-12-13 08:48:50 följande:

    Oj v 16! Vad tråkigt att höra, det måste ha varit jobbigt. Men starkt att försöka igen. Och att det gick så fort! Va roligt.

    Jag fick missfall när jag var 22, som jag fick skrapa tillslut och sedan en medicinsk abort lite senare ålder som ledde till en skrapning också. Så nåt knäppt äre med min livmoder. Jag har svårt att släppa tankarna nu att något ska gå fel men vad ska man göra åt saken? Blir det fel så blir det fel, blir det rätt så blir det rätt. Men sambon tycker att vi ska boka ett ultraljud för att kunna få lite lugn.

    Hur funkar det för dig? Blir du erbjuden ett tidigare ultraljud med tanke på sista graviditeten? Ursäkta om jag frågar, blir bara förvirrad hur detta funkar? Med inskrivning, ultraljud etc.


    Ja det var hemskt, men anledningen vad väldigt ovanlig så risken att det händer igen är väldigt liten. Försöker hitta trygghet i det.

    När allt hände lovade alla att vi skulle få extra kontroller osv, men i och med jul och nyår har jag inte fått tid för inskrivning förrens 9/2, då kommer jag vara i vecka 9. Försökte boka tid hos min gynekolog som lovade mig ett tidigt besök innan inskrivning för att lugna mig - men första tiden hos henne var 23/1 = vecka 11. Så nu har jag bokat tid för ett privat vul i vecka 9, men det får jag bekosta själv. Känner mig lite ledsen över att jag blivit lovad något som ingen kan hålla eller ta ansvar för att ordna. Känslan av att vara helt utelämnad hänger kvar starkt efter missfallet och jag vill bara att nån ska få mig att känna mig omhändertagen.
Svar på tråden BF augusti 2019 - stannar på FL