BF augusti 2019 - stannar på FL

Hej! Vad kul med fler som är 30+ och väntar första barnet. Jag fyller 33 i början av nästa år och träffade min sambo vid 30, så känner att jag ligger lite ?efter? då jag länge längtat efter barn. Men nu äntligen! Är på 4+5 idag så vi ligger nog rätt lika :)

Ja innan vi började försöka hade jag panik över att det var så sent. Men nu när vi är påväg så känns det mer och mer rätt. Jag har träffat världens finaste kille och vi har hunnit bygga upp en väldigt fin och stabil relation de senaste åren. Köpt bostad, har en plan för framtiden osv. Det hade säkert blivit bra om det hänt tidigare, men det hade inte blivit såhär tryggt och stabilt.

Vi gjorde en abort i början av vår relation så jag visste att vi var kompatibla. När vinden började försöka i våras gick det på andra försöket (slutade tyvärr i missfall i v 16). Sen nu efter missfallet gick det på andra försöket igen, så vi verkar ha lätt att bli gravida tillsammans iallafall.

Hej! Hittade denna grupp igår och vill gärna joina er!

Jag är 32 år, min karl 38. Gravida med första barnet, var hos BM i måndags som säger att BF är 8/8 - min egen födelsedag! Är nu slutet av vecka 6, 5 klara som BM säger..

Lite orolig över att jag har ont i magen, molande mensvärk som är rätt kraftig emellanåt! Vaknat minst en gång per natt i snart 2 veckor.. Nämnde detta för BM som inte sa så mycket mer än att kolla upp om det gör för ont.. Svårt att veta vad ?för ont? betyder?! Vem tar jag ens kontakt med för att ?kolla upp?? Är vecka 5/6/7 för tidigt att se något?

Känns tryggt att ha några i samma sits att diskutera med! :)

Tack för ditt svar, känns skönt att inte vara ensam :) Jag tänker att jag får stå ut, än så länge går det över hyfsat fort - värmekudde funkar bra och är helt ok enligt BM. Har inga blödningar iaf. Jag försöker tänka att det är växtvärk!

Ja det var hemskt, men anledningen vad väldigt ovanlig så risken att det händer igen är väldigt liten. Försöker hitta trygghet i det.

När allt hände lovade alla att vi skulle få extra kontroller osv, men i och med jul och nyår har jag inte fått tid för inskrivning förrens 9/2, då kommer jag vara i vecka 9. Försökte boka tid hos min gynekolog som lovade mig ett tidigt besök innan inskrivning för att lugna mig - men första tiden hos henne var 23/1 = vecka 11. Så nu har jag bokat tid för ett privat vul i vecka 9, men det får jag bekosta själv. Känner mig lite ledsen över att jag blivit lovad något som ingen kan hålla eller ta ansvar för att ordna. Känslan av att vara helt utelämnad hänger kvar starkt efter missfallet och jag vill bara att nån ska få mig att känna mig omhändertagen.

Nä, tidigt vul är dom inte frikostiga med. Det är bara om man har väldigt oregelbunden mens eller av andra orsaker är osäker på graviditetslängden, eller om det finns medicinskt motiverade skäl typ.

Hänger man på familjeliv är det lätt att tro att alla gör vul, men så är det ju verkligen inte. Min gissning är att vi neurotiska, oroliga kontrollfreaks är överrepresenterade på familjeliv ;)

Behöver få skriva av mig lite. Imorse när jag vaknade blev jag så himla ledsen, nästan helt utan anledning, bara grät och kände mig minst i världen. Några timmar senare verkar jag fått svar på varför. Fick först lite blodblandad flytning på pappret, sen rött, och nu efter några timmar klarrött blod i mängd som mens samt en svag mensvärk. Tog ett test för att bekräfta vad hag befarar. Det är fortfarande positivt, men ungefär lika svagt som när jag plussade på äl+11.

Känns extra sorgligt att behöva lämna sin egen tråd, men så får det nog bli. Trodde att det här sorgliga året skulle få sluta på topp, men det blev visst tvärt om. Lycka till alla!