• SI12344

    Åttamånaders som INTE vill sova

    Så här är vår 8-månaders också. Vi har aldrig ens försökt ha honom i egen säng (bara babynest i början). Jag ammar oftast honom famnen sittandes i min säng, ?välter? över honom till sängen och sen håller vi ett öga på honom så han inte vaknar till och ramlar ner. Han sover ca 1h i stöten på kvällen och 2-3h på natten.

    Jag har tänkt att ha en madrass på golvet som jag kan amma honom i och låta honom ligga där, men just nu vaknar han för ofta på natten för att jag ska orka nåt annat än samsovning.

    Så, inga tips... men det finns fler sånna här bebisar och jag lider med dig!

  • SI12344

    Jag skulle beskriva vår son som spattig. Han är igång hela tiden, han kröp tidigt och är på precis allt. Han jagar katten, välter allt som kan vältas och har väldigt svårt att varva ned. Jag vet inte om jag skulle beskriva det som oro eller stress. Jag tycker andra bebisar ?bara sitter där och kvittrar? i jämförelse... Ett energiknippe med känsla för dramatik.

    Det är väl en typ. Kan tilläggas att vi alltid behövt söva, oftast i sjal eller sele eller vid bröstet. Jag vet inte hur man gör för att denna typ av bebis ska somna på annat sätt...

  • SI12344
    Loppan84 skrev 2018-11-16 21:23:03 följande:

    Se mitt inlägg här över, passar kanske för dig också? Vår son är 2 år nu och är väldigt fysiskt aktiv (springer, hoppar, klättrar) men är å andra sidan väldigr lugn i övrigt, gråter nästan aldrig och sover bra så länga ha får utlopp för det där. Från ca 2-3 månader till han började gå ordentligt och fick lov att springa var han ALLTID lite missnöjd och frustrerad, och jag var helt slut av allt jagande och vaktande. Jag känner väldigt väl igen din beskrivning.


    Jag läste precis ditt andra inlägg och tänkte, ?ja så kanske det är för oss?!??. Han är så himla nöjd när det händer saker (helt ointresserad av mig på ex öppna förskolan, älskar att vi har besök, älskar sin mormor som är ungefär lika spattig) och sen han började krypa och gå längs möbler är han ett gladare barn. Jag hoppas han kan bli ett tröttare barn så snart han kan springa.

    Tack för lite uppmuntran!
  • SI12344
    caledonianclear skrev 2018-12-03 10:23:24 följande:

    Jo jag tror också det. Vi går på babysim en gång i veckan och han däckar alltid efter det. Tyvärr är det på morgonen så det hjälper inte nattsömnen speciellt mycket. Ska se om vi kan åka till badhuset hela familjen nån kväll, det var ett bra tips! Om inte annat för att få umgås lite utanför hemmet. Han har också börjat äta sämre och ammar mer. Han får tänder nu också, så allt kommer på en gång. 

    Nu är det värre än någonsin. I natt har jag och maken varit uppe hela natten. Vi har båda fått ungefär fyra timmar upphackad sömn och vid tretiden vaknade äldste sonen. Vid fem somnade bebisen igen och vid sex vaknade han och maken gick upp med honom. Klockan 7 for han till jobbet. Jag är som en zombie och det känns som att jag lever på koffein och ostmackor. JAG ORKAR INTE MER. Reserven är slut. Den lilla stunden som lillen sover på kvällen (runt 18-19) är det enda tillfället jag har att umgås på tu man hand med min äldste son, så då kan jag inte ta igen någon sömn. Han somnar oftast i bilen, men jag kan ju inte sova när jag kör. Samma sak med vagnen, han somnar där men vaknar så fort den står still.

    Han har alltid sovit dåligt, men nu får han kanske åtta timmar sömn per dygn som mest, vilket känns som alldeles för lite. Så jag är också orolig för honom i allt detta. BVC tycker bara att han ska få mer mat... 

    Det jobbigaste är nästan att det känns som att ingen i vår närmaste krets tycker att detta är ett problem. Min mans familj och släkt säger bara att jag ska sluta amma (eh, nej. Inte när han äter så dåligt. Plus att han inte äter välling eller tar flaska) eller att vi "borde ha vetat vad vi gav oss in på" eftersom vi har ett barn sedan tidigare. De tycker att lidandet ingår liksom.Ingen av dem har haft barn med sömnproblem kanske jag ska tillägga. Min familj är stöttande, men de bor på annan ort och kan inte avlasta. 

    Jag vet att det säkert blir bättre snart, men behöver få spy ur mig lite. För just nu så lyssnar ingen. 

    Tack för alla svar i tråden! Jag ska fundera på alla tips <3


    Om man inte gått genom det verkar man inte förstå att det är möjligt, det är min erfarenhet... BVC har inget att komma med. Mer mat kan ge magknip = sämre sömn...

    Hur delar ni på nätterna? Vår unge är helt amningstokig på nätterna så ingenting annat funkar vid uppvaken. Vi har således hela tiden låtit nätterna vara mina och så är iallafall min man pigg. Vi vill egentligen göra på annat sätt men det funkar inte. Jag blir mer trött av en grinig partner!!

    Det värsta är att väldigt lite funkar. Om bebisen sover bra sover han bra, då spelar det ingen roll om vi alla sover i sängen eller bara jag och bebisen eller hur mörkt det är eller vad jag eller han ätit. Och när det är dåligt är det bara tänder och magknip och förkylningar. När folk skriver om olika metoder och knep så verkar det funka på bebisar som kanske störs av yttre faktorer snarare än sig själv...
  • SI12344

    Vår tar inte napp heller, eller ersättning. Vi skulle precis börja försöka med att pappan matar urpumpad mjölk för det började bli ohållbart men så plötsligt blev det bättre med sovpassen (från varje timme till 4-5h i sträck!!) men så har han istället magknip och/eller svårt att komma till ro så nu är kvällarna 22-01 problemet istället.

    Jag har varit restriktiv med att testa allt för mycket, jag blir helt slut av att lägga för mycket energi på att ?rätta till? nåt som jag inte kan fixa. Jag förstår att ni bara ?släcker bränder? men ert äldre barn, för hur ska man orka allt?

  • SI12344
    caledonianclear skrev 2018-12-03 12:26:12 följande:

    Åh, vad jag känner igen mig i det där <3 Allt jagande och vaktande och oron att han ska ramla och slå sig konstant tär ju också på en. Men samtidigt skönt att han rör på sig liksom. Svårt det där ;) 


    Vi har haft sånt himla sjå att barnsäkra och fixa hemma. Nu när grindar är uppe (mycket för att katten ska kunna äta i fred...) och allt är bortplockat så har han också börjat bli lite chillare med att plocka med allt. Eller om vi vant oss. Stackars katten är alltid i skottlinjen men han verkar ha vant sig också.

    Efter den här seperationsfasen eller vad det är vid 8-mån kan han leka lite mer ingående med leksakerna och det har varit tillfreddställande tror jag.

    Jag tror det varit värre om han inte kunnat krypa!
  • SI12344

    Vi har gjort så här med sovsituationen.

    Nu sover vi alla i samma sovrum. Min man sover på en säng brevid dubbelsängen (han vaknar lätt/svårt att trängas). Jag och bebisen sover i dubbelsängen, bebisen i mitten så att han inte trillar ned.

    I praktiken sover jag och bebisen och katten på 90 cm, tomt 90 cm och sedan maken på 90 egna cm. Haha.

    Sen en madrass på golvet som jag nattar på så att jag kan sitta i vardagsrummet utan att behöva kolla så att han inte ramlar ner från stora sängen.

    Spjälsängen är på vinden. Vi har också ett extra rum med säng där maken sov månad 1-7 och jag på morgonen.

  • SI12344
    caledonianclear skrev 2018-12-03 14:53:54 följande:

    Aha, smart att natta på madrass. Bra tips =) Har ni ställt in en vanlig 90-säng eller är det någon form av tältsäng?


    Det har funkat bra! Det vore skönt om han kunde sova ett pass på madrassen medan jag fick sova i fred i sängen några timmar...

    Vi har precis beställt en riktig säng! Hittills har vi kört med en gästsäng från ikea med två madrasser på. Nu blir det riktig säng i sovrummet, soffa med extra madrass i andra rummet.

    Jag tycker det är skönt att få sova några timmar i fred på morgonen och när börjar jobba hoppas jag att jag kan få timmar i fred på natten där också.

    Sängar överallt men ingen sömn...
Svar på tråden Åttamånaders som INTE vill sova