Har jag en diagnos?

Det gör ont att läsa vad du skriver då även jag har en son i din ålder och som faktiskt mått väldigt dåligt pga mycket som hänt i hans liv. Han har inga självmordstankar men har verkligen kraschlandat. Vi jobbar hårt på att han ska må bättre och bli bra framöver. Eftersom jag är mitt uppe i detta så berör det mig djupt <3 Vilket tufft liv du har och jag beklagar din förlust av din pappa,

Även om du känner dig som en belastning så är du med stor sannolikhet viktig och älskad av din mamma och syskon. Ibland är det svårt att prata och få fram rätt ord. Det blir lätt fel och man missuppfattar och kanske irriterar sig på varandra. Kanske du kan skriva ett brev eller sms till din mamma där du berättar hur du känner dig. Det gjorde vår som och tro mig, det berörde oss djupt. Det blir lixom med en annan känsla att läsa vad någon skriver ner. Våga blotta dig och berätta hur du faktiskt mår. Jag är ganska säker på att din mamma uppskattat det och tar dig på allvar. Det är ju ett rop på hjälp. Bär det inte inom dig! Du behöver all stöttning och det tror jag du har bara du vågar öppna dig. Snälla lova mig att du är rädd om dig <3

En mammas kärlek är stor... Våga sträck ut handen och be om hjälp.

Önskar jag kunde krama om dig!