Svårt att finna ro i hur det blev

Jag förstår din sorg och oro. Ditt barn är dock bara ett år och det är en tuff period på många sätt, även om man har en fin anknytning och ett "lätt" barn. Ge det lite tid. Ställ krav på din man att han tar den största delen av ansvaret för sitt äldsta barn. Då blir det förstås så att du får största ansvaret för ert gemensamma barn. Det är tufft att vara enda förälder till ett barn med problem samtidigt som man ska uppfylla någons första-mamma-drömmar om en kärnfamilj. 

Det är förstås så att man måste räkna med att bli förälder på heltid till ett bonusbarn, även om du inte ville att vi skulle skriva det. För så är det ju. Saker ändras och man kan inte räkna med att det schema som finns idag, finns om 1 år eller 10 år. Ditt bonusbarn är 6 år, så det är minst 12 år med föräldraskap kvar, kanske mer om hon har en diagnos. Hon förtjänar en stor del av din mans tid och engagemang, eftersom hon bara har en biologisk förälder i sitt liv. 

Tror du får ändra perspektiv till att se det ur barnens synvinkel. Ditt barn drar ändå längsta strået, eftersom han/hon växer upp med sina föräldrar i hemmet 24/7 och inte har någon potentiell diagnos. Din bonusdotter har precis blivit övergiven av sin mamma. Vilken start på livet. 

Väljer man att skaffa barn så har man ett livslångt ansvar. Man kan inte bara slänga iväg det till den andra föräldern på heltid för att man vill göra nåt roligare. Har den andra föräldern dessutom en fru som just blivit mamma för första gången ska man inte bli förvånad om barnet så småningom känner sig ovälkommen. Den nyblivna mamman blir inte automatiskt flerbarnsmamma bara för att såna som du tycker att det ska vara så. Hon har en inkörssträcka på att bli förälder som alla andra och det här barnet har hon inte haft från födseln. Hon har en bebis att ta hand om, det räcker gott och väl för att bli trött.

Nej, sant. Men du skulle kunna tycka synd om ts som inte får växa in i föräldrarollen i lugn och ro. Om styvbarnet känner sig ovälkommen är det mammans fel som slutade ta sitt ansvar.

Vadå varannan vecka? Mamman slutade ta ansvar och lät barnet bo hos pappan på heltid.