Svårt att finna ro i hur det blev

Jag kan förstå att det känns svårt att ställa om när livet inte blev exakt som man tänkte, men du måste jobba med det! Hur ofta blir livet som man tänkt? Och hur många tror du går på babysim tillsammans? De flesta har helt enkelt inte möjlighet till det pga jobb, syskon mm Det känns som du målat upp en idealisk bild av hur livet med bebis skulle bli, och att det är din sambos barn som är orsak till att det inte blev det, men livet med bebis är inte en rosaskimrande familjedröm för någon! 

Din sambos största ansvar är gentemot sina barn, för även om tjejen inte är ditt barn så är det hans precis lika mycket som ert gemensamma. Stackars barn, mamman struntar i henne och pappans sambo vill inte ha henne där. Väljer man att leva med någon som har små barn väljer man dess barn också, så är det bara. Om jag varit din sambo och fick veta att du skrev så här om min dotter så skulle jag lämna dig. Släpp bitterheten och det som aldrig blev och blicka framåt! 

Det är ingen som har sagt att hon automatiskt blir flerbarnsmamma men att pappan tar sitt ansvar och blir heltidsförälder åt dottern igen är inget någon kan kontrollera eller motsätta sig i slutändan när situationen ser ut som den gör.

Absolut, men det går ju inte att ta tillbaka det som har hänt som så många andra har skrivit här. Därav har jag inga sympatier för de negativa tankesättet som TS har fastnat i och som påverkar hennes utgång till det sämre, jämförandet av dotterns personlighet och egenskaper med mamman som hon redan har en dålig bild av etc.

Förstår sedan inte vad du menar med att det är mammans fel att styvbarnet känner sig ovälkommen? Hon har ju bott hos vardera förälder varannan vecka..

Det vet jag! Men du påstod att det är mammans fel att styvbarnet känner sig ovälkommen. Ovälkommen var?