Särskola eller inte?

Nej, det var inte en träningsskola. Ja, visst kan de på rullstol vara det. Men nu var de inte det, för att de varken pratade eller reagerade, utan satt på rullstolen och dreglade. (kan man beskriva detta på ett respektfullt sätt? ursäkta mig.). Vem ska min son stå och sparka fotboll med eller leka kull med på rasten? Kommer han inte bli mer deprimerad och ensam då?

Särskola är inte till för att skolan inte kan ha resurser för att stötta svaga elever. Särskolan är till för de som har ett så stort begåvningshandikapp att de inte kan följa den vanliga kursplanen, man har satt IQ 70 som gräns.
För övrigt så kan man låta elever gå kvar i sin gamla klass, men ändå har en särskild kursplan.
Du ska inte sätta honom i särskola om han inte kvalar in där, det betyg han får därifrån kan inte användas för att söka in på de vanliga utbildningarna.

Har man gjort en ordenlig utredning där man kollat IQ, och även kollat andra möjliga orsaker till svårigheter? T.ex. arbetsminne, ADHD, dyslexi etc.

Vilken klass går han i, och vad klarar han av vad gäller läsning, skrivning och räkning?

Ibland kan man också göra omvänd integrering. Dvs gå i särskola men läsa efter grundskolans läroplan. Men en elev måste ha diagnosen utvecklingsstörning för att få gå enligt särskolans kursplan.

Betyg enligt särskolan är bättre betyg än att vara underkänd i allt enligt grundskolan. Så om han inte har möjligheter att gå ut grundskolans nionde klass med godkända betyg så kan han ändå inte söka de vanliga utbildningarna.

Nu har jag inte någon egen erfarenhet från särskolan men däremot har en av mina föräldrar jobbat nästan hela sitt yrkesverksamma liv där. Dock med äldre barn än din son.

Men, min förälder menar på att det sociala är det absolut avgörande för om man ska flytta ett barn, och att de oftast klarar sig bättre i särskolan socialt.

Det finns ju särskolebarn som är inskriva i vanliga skolan, s k inkludering, det är typ det fulaste ord min förälder vet. Men många i din sons ålder är säkert inkluderade i vanlig skola än (eller saknar diagnos) och kommer som någon säger om något år när problemen växer sig för stora.

På högstadiet har det inte varit ovanligt att det tillkommit ett antal barn och där har min förälder ofta fått trösta föräldrar som ångrar sig bittert att de hållit kvar i vanliga skolan för länge. På särskolan har barnen äntligen hittat vänner på samma nivå och många har hållit kontakten långt efter de gått ut skolan.

Som någon skrev är det också skillnad på sär och träningsskola. 

Nu har jag inte någon egen erfarenhet från särskolan men däremot har en av mina föräldrar jobbat nästan hela sitt yrkesverksamma liv där. Dock med äldre barn än din son.

Men, min förälder menar på att det sociala är det absolut avgörande för om man ska flytta ett barn, och att de oftast klarar sig bättre i särskolan socialt.

Det finns ju särskolebarn som är inskriva i vanliga skolan, s k inkludering, det är typ det fulaste ord min förälder vet. Men många i din sons ålder är säkert inkluderade i vanlig skola än (eller saknar diagnos) och kommer som någon säger om något år när problemen växer sig för stora.

På högstadiet har det inte varit ovanligt att det tillkommit ett antal barn och där har min förälder ofta fått trösta föräldrar som ångrar sig bittert att de hållit kvar i vanliga skolan för länge. På särskolan har barnen äntligen hittat vänner på samma nivå och många har hållit kontakten långt efter de gått ut skolan.

Som någon skrev är det också skillnad på sär och träningsskola. 

Min bonusson har grav asperger och i mellanstadiet klarade han inte längre att gå i vanlig skola. Då fick vi leta upp en skola som var anpassad i en grannkommun. Eftersom varje elev har en skolpeng fick vår hemkommun betala. Den nya skolan hämtade och lämnade varje dag, och den låg ca 35 km från hemmet. Så mitt tips är att lera reda på en skola ni gillar och tror kan passa och resonera sedan med kommunen. Det finns fler alternativ än bara vanlig skola och särskola.

Så detta kravet att barnet att barnet ska ha en utvecklingsstörning är inte det avgörande (står tom i skollagen att särskolan är till för barn med utvecklingsstörning), man får inte sätta barn i särskolan om de inte uppfyller kraven nedan.

Det har kommit fram så många gånger i media hur barn har placerats i särskola pga de inte velat lägga resurser på barnen och det har visat sig att dessa inte hade någon utvecklingsstörning alls, utan var normalbegåvade.

Utredning om barnets behov

Hemkommunen fattar beslut om barnets behov av grundsärskola genom fyra fristående bedömningar:

pedagogisk bedömning av hur barnet kan nå skolans kunskapskrav
medicinsk bedömning av medicinska hinder för inlärning
social bedömning av sociala hinder för inlärning
psykologisk bedömning av barnets utvecklingsnivå.

Rätt att tacka ja eller nej

Innan hemkommunen kan fatta beslutet att en elev ska börja i grundsärskolan måste båda vårdnadshavarna tacka ja till det. Om bara en av föräldrarna tackar ja är det inte möjligt för barnet att börja i grundsärskolan.

Om vårdnadshavarna tackar nej ska eleven gå i grundskolan. Då ska skolan ska se till att eleven får det stöd som han eller hon behöver. 

Det är väl ingen som påstått annat?

Jag tolkade Cosinus inlägg att det var det sociala som var avgörande, men det kan varit fel tolkning

Ber om ursäkt om jag var otydlig. Självklart är det ett krav att barnet har en dokumenterad utvecklingsstörning för att det ens ska vara ett val.

Det jag menade var att min förälders åsikt är att det är det sociala som man som förälder bör lägga störst vikt vid när man väljer vanlig skola / särskola.

Funkar barnet bra socialt i den vanliga skolan så låt det gå kvar, det gör ingen religös skillnad i slutändan om undervisningen inte lyckas anpassas precis på barnets nivå. Det är inte det som kommer avgöra barnets livskvalitet.

På samma sätt hänger barnet inte med socialt välj särskola, det är så mycket mer värt att ha vänner på samma nivå än den lilla kunskap extra barnet ev hade kunnat tillgodogöra sig i den vanliga skolan.

Och med 30 års erfarenhet av den här typen av barn så hävdar min förälder bestämt att de flesta ha det bättre på särskolan men det finns givetvis alltid något undantag som bekräftar regeln.