Inlägg från: Anonym (så kan det gå) |Visa alla inlägg
  • Anonym (så kan det gå)

    När sanningen kommer fram

    Vad hände när sanningen kom fram?

    Jag flippade och drog hemifrån några dagar tills jag lugnat mig tillräckligt för att inte ställa till några dramer inför barnen. Sen var jag tyvärr extremt jävla korkad och naiv som gick på hennes skådespeleri och fejkad ånger och gav henne en andra chans, främst för ungarnas skull. Några månader senare kom det fram att hon fortsatt vara otrogen och då fanns det inget mer att prata om. Det vart en skilsmässa.

    Som andra nämnt här så gjorde hon precis som vanligt, skyllde allt på mig och betedde sig som att det var jag som betett mig illa inte hon. Hon inledde också någon slags smutskastningskampanj mot mig för att försöka få sig själv att framstå som offer. 

    Tog ett tag att läka men nåt år senare träffade jag en ny partner som jag lever med idag.

    Har det förändrat mig?
    Ja, jag fick inga problem med tilliten för andra människor (vet att många får det) men jag blev mycket mer krass och realistisk i hur jag ser på människor. Min naiva inställning till förhållanden och att lita blint på den man älskar försvann och kommer aldrig mer tillbaka. Idag har jag en mer realistisk bild av människor och relationer, jag utgår inte från att de kommer svika, men jag inser att det kan hända vem som helst. Att även den man litar må mest i världen kan svika.

    Där jag tidigare inte ens tänkte tanken på att det kunde hända så tänker jag nu, har jag tur så händer det inte igen, har jag otur så händer det igen och det finns inget jag kan göra åt det. Händer det så händer det.

    Där jag tidigare tänkte, hon skulle aldrig kunna göra så, tänker jag nu, jo även hon skulle kunna göra så men vi får hoppas på att det inte händer.

    Jag lärde mig också att aldrig ge en svikare en andra chans, risken är väldigt stor att man får ångra det. Det misstaget kommer jag garanterat aldrig göra igen. 

  • Anonym (så kan det gå)
    Anonym (undrande) skrev 2018-10-15 17:06:39 följande:
    Fy fan vad fult att lägga det på dig! ???? Det var verkligen till att sjunka lågt.
    Det verkar vara rätt vanligt att göra så. Folk vill sällan stå för sina misstag utan lägger det hellre på någon annan så de kan lätta på sitt eget samvete. Av det jag läst här och hört bland vänner och bekanta så verkar det följa ett ganska typiskt mönster.

    1) Ljug ljug och ljug lite till, tills det inte går att ljuga mer. Berätta aldrig mer än absolut nödvändigt

    2) När du inte kan ljuga mer, låtsas ångra dig men skyll allt på andra eller förhållandet så känns det bättre för ditt samvete och vem vet någon kan ju gå på det.

    3) Låtsas att det är du som är offret och tyck synd om dig själv så kommer du kanske lindrigare undan.
Svar på tråden När sanningen kommer fram