När sanningen kommer fram

Jag berättade själv till henne för hon för tjänade det och jag förtjänade inte henne men ho förlät mig

Vad som hände då det kom fram?

Jag bröt ihop totalt. I en dimma av alkohol och smärtstillande tillfogade jag mig själv rätt omfattande skador med en kniv. Ärren kommer synas resten av mitt liv. Som konsekvens tar jag inte barnen till badet, för att de inte ska behöva se hur jag ser ut, och inte heller vill jag träffa någon ny.

Så jag lever jävligt ensamt, inte vad jag hade hoppats om andra halvan av livet.

Det var starkt gjort av dig och fint av henne att kunna förlåta.
hade du en längre affär eller var det en engångshändelse? 

Mitt ex var otrogen mot mig, under flera år. Hon hade även varit det i början av vår relation, hon berättade det och vi kom över det. Sen flera år senare började det igen, men då bakom min rygg. När vi gjorde slut frågade jag henne, face to face, om det var något hon hade gjort som hon ville berätta eller som jag borde veta om. Hon svarade nej. Senare läste jag hennes dagbok som hon lite sporadiskt skrev i (inte ett av mina stoltaste ögonblick, och enda gången jag gjort något sådant, Är annars Väldigt mån om att värna integritet) och då framgick det vad hon gjort - under flera år, och ljugit mig rakt upp i ansiktet om. Jag konfronterade henne och ja, helvetet bröt ut.

Det sved, kan jag säga... Men jag tror inte det påverkat min förmåga att lita på andra, då jag attribuerar det som hon gjort till henne, och inte till mig. Hon får stå för det, jag tar inte den skiten med mig.

Fy så hemskt att höra. Beklagar. :( Jag tror att det också kan vara en vanlig grej att den utsatta klandrar sig själv på något sätt.. fast det inte är rätt.
Hur fick du reda på hur det låg till? 

Sunt tänkt av dig faktiskt. Så sorgligt dock att bli bedragen.. frågan vad det är som driver en annan människa till det. Kan man älska någon samtidigt som man har en annan hemlig? Varför annars stannar man liksom? Kan väl inte bara handla om bekvämlighet.. Mmm detta med otrohet.. det är ett mysterium ibland.

Jag tror ett misstag man gör är att försöka få all otrohet att passa in i samma mall. Jag tror anledningen till det kan variera Enormt, och det beror sällan på en enskild faktor.

Men en avgörande del tror jag är något slags missnöje med sin nuvarande situation. Men det räcker liksom inte med det. 

I mitt fall tror jag det var blandat beslutsångest, egoism och rädsla.

Men ja, lite som du är inne på, det är svårt att förstå Allt som ligger bakom det...

Ja hon förlät sen var hon otrogen jag gjorde en gång hon hade ett längre förhållande! Karma knske

Jag noterade små detaljer som förändrades, och efter ett tag så föll pusselbitarna mer eller mindre på plats. När jag väl förstod vad som pågick tog jag mig friheten att smygkolla mobilen, och då visste jag även med vem.

Vid själva "avslöjandet", som gick lugnt till, var det förlåt och ursäkter. Men det förbyttes senare till att allt var mitt fel eftersom jag var så jävla kass, usel och värdelös på allt, inklusive sex.

Vad hände när sanningen kom fram?

Jag flippade och drog hemifrån några dagar tills jag lugnat mig tillräckligt för att inte ställa till några dramer inför barnen. Sen var jag tyvärr extremt jävla korkad och naiv som gick på hennes skådespeleri och fejkad ånger och gav henne en andra chans, främst för ungarnas skull. Några månader senare kom det fram att hon fortsatt vara otrogen och då fanns det inget mer att prata om. Det vart en skilsmässa.

Som andra nämnt här så gjorde hon precis som vanligt, skyllde allt på mig och betedde sig som att det var jag som betett mig illa inte hon. Hon inledde också någon slags smutskastningskampanj mot mig för att försöka få sig själv att framstå som offer. 

Tog ett tag att läka men nåt år senare träffade jag en ny partner som jag lever med idag.

Har det förändrat mig?
Ja, jag fick inga problem med tilliten för andra människor (vet att många får det) men jag blev mycket mer krass och realistisk i hur jag ser på människor. Min naiva inställning till förhållanden och att lita blint på den man älskar försvann och kommer aldrig mer tillbaka. Idag har jag en mer realistisk bild av människor och relationer, jag utgår inte från att de kommer svika, men jag inser att det kan hända vem som helst. Att även den man litar må mest i världen kan svika.

Där jag tidigare inte ens tänkte tanken på att det kunde hända så tänker jag nu, har jag tur så händer det inte igen, har jag otur så händer det igen och det finns inget jag kan göra åt det. Händer det så händer det.

Där jag tidigare tänkte, hon skulle aldrig kunna göra så, tänker jag nu, jo även hon skulle kunna göra så men vi får hoppas på att det inte händer.

Jag lärde mig också att aldrig ge en svikare en andra chans, risken är väldigt stor att man får ångra det. Det misstaget kommer jag garanterat aldrig göra igen. 

Fy fan vad fult att lägga det på dig! ???? Det var verkligen till att sjunka lågt.

Det verkar vara rätt vanligt att göra så. Folk vill sällan stå för sina misstag utan lägger det hellre på någon annan så de kan lätta på sitt eget samvete. Av det jag läst här och hört bland vänner och bekanta så verkar det följa ett ganska typiskt mönster.

1) Ljug ljug och ljug lite till, tills det inte går att ljuga mer. Berätta aldrig mer än absolut nödvändigt

2) När du inte kan ljuga mer, låtsas ångra dig men skyll allt på andra eller förhållandet så känns det bättre för ditt samvete och vem vet någon kan ju gå på det.

3) Låtsas att det är du som är offret och tyck synd om dig själv så kommer du kanske lindrigare undan.

Hur kom det fram?

Min mans älskarinna ringde upp mig. Ljög dock om detaljer, vilket visar vilket ego hon är. Det visade sig att anledningen till samtalet var att förstöra, eftersom min man drog sig undan henne och blev ?onåbar?. Förstår varför hon fortfarande är singel.

Min man och jag har pratat och pratat om vad som ledde fram till otrohetsaffären, varför han hakade på hennes flirtande och anledningen till varför han valde att avsluta. Han har ett extremt bekräftelsebehov och har alltid varit otrogen i tidigare relationer. Älskarinnorna har han bara haft för att få kickar. Hade det räckt med de härliga smsen som skickades till honom hade han sluppit ha sex (detta är det som min man sagt), att han har haft sex med älskarinnan i vårt äktenskap berodde på att han kände sig tvungen för att få sms. Avslutet med älskarinnan var då han efter en tid insåg att de var för olika och hon ställde krav på att bli tillsammans med henne istället. Det ville ju inte han, eftersom han bara ville ha en kvinna som gjorde allt för honom, BEKRÄFTELSE!!!!

Han har älskat mig hela tiden, säger han. Han kan inte förstå hur han har kunnat svika mig så. Vi har gått i parterapi ett par gånger, jag har varit hos psykolog och han har varit hos terapeut som hjälpt honom att förstå sig själv.

Nu är det ett tag sedan detta uppdagades och vi har det lika bra i äktenskapet som före. Otroheten berodde på hans personliga problem och inte mina eller vårt äktenskap. Vi har alltid haft bra kommunikation, sex, humor och vi är bästa vänner. Förutom hans bekräftelsebehov, som han jobbar med, har vi det fantastiskt.

Kommer det fram en gång till att han varit otrogen, går jag utan att ens höra någon snyftförklaring från honom. Detta vet han om. Jag har blivit starkare och om han sviker mig igen klarar jag mig bättre utan honom.

Bara en reflektion på TS första inlägg. Jag gissar att poängen är att det oftast är en handling mot någon man inte (längre) älskar. En flykt.

Har blivit bedragen och när det kom fram blev det enkelt att bryta upp. Såklart kände jag sorg, skam etc men allt blev i alla fall tydligt. Vi var inte ämnade för varandra.