Inlägg från: Allison Nilsson |Visa alla inlägg
  • Allison Nilsson

    Min son håller på att knäcka mig!

    Jag är ?ensamstående? mamma till en 15-årig kille. Pappan finns med i bilden men sonen bor inte hos honom utan bara är där ibland och det finns en del alkohol i bilden, så mer eller mindre är jag ensam om det.

    Mitt problem är att han inte kan hantera sin ilska. Jag vet att han är tonåring och det medför ett visst beteende, men detta känns rätt extremt och jag börjar nå en gräns där jag inte vet om jag klarar så mycket mer. Jag är oftast stark i mig själv, men allt detta har brutit ner mig under en lång tid nu, lite i taget. Att bli kallad hemska saker och få utstå dom här utbrotten så ofta är otroligt jobbigt. Hade det varit min partner som sagt allt detta så hade jag förmodligen lämnat honom för länge sen, men nu är det min son det handlar om och jag älskar honom.

    Han har aldrig slagit mig eller så, men mina möbler är mer eller mindre förstörda. Han säger själv att han tycker det är jobbigt och vi har haft möten i skolan. Men där handlar det om att han inte sköter det han ska för att han har problem att koncentrera sig, inte att han har utbrott. Vi har varit hos BUP för 2 år sen och där kom dom fram till att han har lite problem med sitt flexibla tänkande. Vi frågade om ilskan men det fick vi ingen hjälp med utan han skulle själv försöka gå undan när det stegrades...jo visst, men han kan inte riktigt tänka så klart i dom stunderna. Han säger själv att han är säker på att han har ADHD, han har sett på kompisar hur dom är som har det.

    Det är skitjobbigt och jag orkar inte stå emot hans ilska längre utan gör saker som han säger för att slippa utbrotten, orkar inte med dom. Jag hatar mig själv för det, vet ju att det inte hjälper utan bara blir värre men orken tryter!

    Någon som känner igen sig?

  • Svar på tråden Min son håller på att knäcka mig!
  • Allison Nilsson

    Jag har försökt att hantera det på olika sätt. Dels att prata lugnt tillbaka, då blir han provocerad av det och dels genom att försöka ignorera hans ilska vilket också provocerar honom. Då är han som ett klistermärke efter mig och hackar. Jag har även blivit arg tillbaka och det blir samma effekt, just nu är jag så sliten så jag blir ledsen av hans ord och det gör det inte bättre plus att han hånar mig för att jag blir ledsen. Jag vet inte hur jag ska bemöta honom, vilket jag än gör så blir han provocerad.

  • Allison Nilsson

    Tack för era svar! Han har det superjobbigt med sig själv och det handlar mycket om besvikelsen på sin pappa som gjort val i livet som inte direkt gynnat sonens. Men vi har tagit ny kontakt med BUP, det är vad han själv önskar i nuläget. Han gick i samtal hos en kurator i våras och hans största rädsla var att jag inte skulle orka med honom. Så att han skulle behöva flytta till sin pappa är inte något alternativ, jag kämpar vidare. Men det är skönt att få läsa era kommentarer, dom stärker. Jag har inte berättat för mina vänner riktigt hur illa det är så därför kan jag inte få något stöd från dom. Men jag har försökt förklara för honom att hans ord skadar rätt mycket, att jag mår skitdåligt av att dagligen höra hur värdelös jag är.

Svar på tråden Min son håller på att knäcka mig!