Vad går livet ut på?

Hmm... Det är alltså såhär; jag hade en dålig dag på jobbet. Då går jag omkring och svär för mig själv och förbannar allt och alla.

Samtidigt som jag är fly förbannad drabbades jag smått av panik. Är det här skit och slänggörat jag ska göra måndag till fredag i 40 ÅR till, innan pension?!

Herregud. Jag tror jag drabbas av andnöd bara av att skriva det.

Längre än jag har levt, ska jag syssla med den här skiten? Jag fick fast tjänst efter 6 månaders provanställning. Vi skrev papper förra veckan.

Jag tror att jag bara har en dålig dag, men kan inte låta bli att undra. Vad ska jag göra? Jag är ensamstående, jag ska vara TACKSAM över att jag har ett fast arbete, bra tider osv. Jobb växer inte på träd (tro mig, jag vet). Det är mitt första heltidsarbete på många år (föräldraledighet, studier, deltid osv). Så jag ska bara knipa käft, jag vet. Jag vet.

Men framtiden skrämmer mig.

Jag har ingen lust att plugga (IGEN!) och leva på existensminimum (igen!) nu när man precis börjat få en lön.

Vad ska jag göra?

Hur hittar man ett arbete där man TRIVS, som är KUL, där man får vara glad och känna glädje över att gå till arbetet varje dag de kommande 40 åren?

Är det här livet?

Känner du glädje? Känner DU att du LEVER och kan acceptera din livssituation tills du är, säg, 70 år?

Eller ska jag bara slå mig själv på käften och sluta tycka synd om mig själv?