Vad går livet ut på?

Ja, du. Jag hatar mitt liv.

Klyschigt, men tycker inte du ska tänka så mycket på framtiden då nutiden ser bra ut för dig.

Vad är det du hatar?

Ja, jag borde egentligen bara "nöja mig" med nuet, för allt har blivit bra.

Men sen då?

Känns som att jag har en rastlöshet i mig. Vill att det ska hända något. Planera något. Ska ske något stort. LIVET!

Antingen är jag en drömmare och behöver komma ner på jorden, eller så... Jag vet inte. Höstdeprimerad?

Det mesta är fel. Kortfattat.

Och understimulerad på alla plan sedan länge. Psykisk och fysiskt.

Vad har du för intressen? För att hitta ett jobb du verkligen trivs med borde du utgå från vad du gillar. Vet inte vad du jobbar med men jag personligen tycker mycket bättre om att jobba mer fysiskt än att sitta stilla på ett kontorsrum.

Själv har jag aldrig känt något " waow " för något yrke egentligen. Men jag tar mitt jobb på allvar, förstår att det är viktigt, jag jobbar på och tar ansvar.

Mitt intryck är att tempot i regel är högt överallt på olika jobb. I mitt jobb ska man helst vara som en duracellkanin, jobba fort, snabbt, rätt och prata fort. Man ska vara glad och aldrig säga nej. Man ska vara en person som jobbar för två. Då är man en bra medarbetare. Dock har jag börjat säga nej oftare nu - dessutom låter jag gärna andra ta på sig ledartröjan även om jag också blivit tillfrågad. Visst påverkar det nog lönen - men inget blir bra eller kul om man känner sig stressad hela tiden. Det beror på att jag känner att jag inte mäktar med mer och är rädd för att förlora greppet.

Visst mår man/all bättre av att äga sin tid ? Känner du igen dig i detta ?

Man föds man dör punkt.

Äta, sova och skita då?

Jag borde väl vara glad då jag arbetar med mitt intresse. Arbetet i sig är helt ok, det var/är bara människorna runt omkring och några händelser som jag bara kände att "nej! ".

I det stora hela trivs jag, men när jag började tänka 40 år framåt blev jag... Rädd?

Kan omöjligt hålla på och slita ut mig såhär tills jag dör.

Det måste finnas något annat att göra.

Någon annan mening med livet.

Mitt arbete är stressigt, tempo tempo tempo, korta raster (går inte att göra något åt), det är tungt, höga ljudnivåer sen kommer plötsligt ett lugn; arbetsdagen är slut och imorgon kl 7 börjar det om igen.

Jag känner igen mig! Varenda jobb, varje ny utbildning blir vardag tillslut. Allting går på rutin. Förstår inte hur folk kan ha samma arbete i 35 år, göra samma sak hela tiden.

Jag känner att jag ibland har någon rastlöshet i mig. Vill framåt. Kan inte stå här och stampa medan det enda liv jag har går förbi, blir en dag kortare för varje dag.

Lite enkelspårig är jag kanske, men jag har märkt att jag mår väldigt bra av att arbeta med händerna, bygga saker. Så fort jag får tid över efter jobbet så bygger jag på något. Egentligen tror jag inte att det handlar om vad man gör, men det gäller att hitta något man tycker är kul. .... bygga och sex är nog mina hobbies, det är de tillfällena som jag känner mig tillfreds med livet.

På jobbet trivs jag ganska bra. Kan styra tempo o arbetstider i 9 fall av 10.

Finns några möjligheter för dig att byta arbete i framtiden utan att plugga? Kan jobbet leda till något bättre? Funderat på att utveckla nån hobby, eller gå kurser inom något? Sådant brukar ju kunna leda till att man träffar nån hjärtevän också.

Fast under 35vår hinner alla jobb genomgå en utveckling. Det är inte exakt samma sak, är min erfarenhet i alla fall. Datautvecklingen går framåt och de sker förändringar i uppdrag och tjänster som ska utföras.

Själv tycker jag om variation - men ändå mår jag bäst av kontinuitet och regelbundna arbetstider på dagtid.

Visst kan man byta jobb genom livet - men att alltid börja lm som nybörjare är ju inte heller helt lustfullt. Att fördjupa sig och bli riktigt bra på något ger också en tillfredställse.

Sen hade väl inte du hunnit jobba så länge efter plugg, föräldraledighet, deltid etc. Att du vill vidare och utvecklas förstår man. Men du måste ju också hinna uträtta något där du är.

Fast är du riktigt bra på att snacka och nätverka så kan du skutta framåt lite här och där på olika tjänster utan att behöva trassla in dig i grovjobbet. Då går du vidare och lämnar tråkhögen efter dig till andra....hela tiden. Det är också en karriärsfilosofi en del har !

Jag har ett trist jobb där jag inte kan utveckla mig alls, typ. Men, det är fysiskt aktivt, så, jag har vänt det till min fördel. Pga. detta så kan jag medan jag jobbar tänka på vad jag vill, smida vilka planer jag vill och planera vad jag vill göra på min lediga tid. Och, därav så går inte mina ansträngningar åt till att bli hjärntrött, utan jag får då energi till mina verkliga intressen och det jag brinner för, och jag kan därför utöva dem på min fritid ist. ... Så, mitt arbete är alltså (i min värld) till för min försörjning och mitt sociala; min samhälleliga plikt; och min fritid har jag till värdefull egentid och den är då också till för min utveckling där jag kan lära mig allt mer, tillskansa mig nya kunskaper, utveckla mig och gå framåt. ... Med vänlig hälsning, Pentra