Sambon tjatar om att farmor ska passa vår bebis

Stackare. Jag förstår att det måste kännas otroligt jobbigt att bli överkörd av sina närmaste i din situation. Vissa föräldrar har en väldigt stark anknytning till sina bebisar och är inte bekväma med det din sambo föreslår eller sättet som farmor beter sig. De tar ju ingen som helst hänsyn till dina känslor eller önskemål och det är såklart inte okej. Ingen vill väl lämna ifrån sin 3 månaders bebis till någon som inte respekterar eller lyssnar på en?

Din sambo låter som mitt ex. Han kunde aldrig sätta sig in i andras känslor eller situationer, så han skyllde också alltid på mig om jag bad om hans stöd. Att jag var överkänslig, att jag skulle skärpa mig, att jag fick föra min egen talan med hans mamma, osv. Till slut blev våra olikheter och slitningar för mycket så vi gjorde slut.

Kanske kan du be om tips vid BVC, för att få ett mer objektivt perspektiv och konkreta råd? Kanske skulle du och din sambo testa parterapi om er kommunikation brister även i andra situationer?

Jag tänker att ett tryggt barn med stabila föräldrar klarar av att ha barnvakt någon timme om det skulle vara så. En tryggt barn med normala relationer kan gott gosa med någon annan en 1,5 h av veckans 168 utan att fara illa av det.

TS, tycker att du fått en massa konstiga kommentarer om att du är överbeskyddande. Ditt barn är tre månader, självklart avgör du och ingen annan om du är bekväm med att andra går runt med ditt barn. Ett nej är ett nej.

När min dotter föddes var min mans släkt som iglar på barnet, det skulle lyftas och gå runt och jag såg knappt röken av henne när vi var på släktkalas för att alla ville gosa med henne. Vad jag tyckte var helt oviktigt. De ryckte henne bokstavligen ur min famn och vägrade lämna tillbaka henne. Då var hon inte ens en månad. Detta var jättejobbigt och har lett till att jag helt avslutat kontakten med vissa av hans släktingar (mer avlägsna än svärmor dock). Jag känner mig bara ledsen och besviken över hur de betedde sig.

Det jag vill ha sagt är att vi alla reagerar olika när vi får barn och vi vet ingenting om TS relation med svärmor. Men om du inte är bekväm med hur hon beter sig är det bättre att sätta gränser direkt innan det blir för stor grej. Ta den tid du behöver för att knyta an till ditt barn. Farmor kan bygga sin relation med barnet senare, det behöver inte göras nu när du är nybliven orolig förälder! Annars riskerar du bara att bli ännu argare på svärmor och det är inte en bra grund för framtiden.

Hej ts. Undvik att ta in för mycket av de som skriver som inte förstår din känsla och situation. Jag är knappast den som har någon åsikt om personer som har barnvakt tidigt, hade själv barnvakt tidigt till båda mina barn även om jag helammande. Jag pumpade. Men det var för att jag kände det som ok. Inget av det som du beskriver är överbeskyddande för ett så litet barn. Jag tycker det låter helt normalt att du vill kunna se ditt barn, att barnet inte försvinner från din åsyn och absolut inte vilja ha barnvakt såhär tidigt när du är påverkad av amningshormoner och rent känslomässigt har fullt sjå med anknytning. Jag tror dessutom det är viktigt att inte bli störd i den processen just nu och att det är en skör tid för många nyblivna mödrar. Alla är olika men samhället har stora krav på oss, framförallt kvinnor, hur vi ska vara och känna. Låt din känsla styra här. Hade barnet varit över året så självklart kan man själv börja reflektera kring att andra personer också behöver ges möjlighet till att knyta an (bortsett från medföräldern som självklart måste få chans tidigt att umgås med barnet).

Jag är barnmorska och feminist så detta har inget med att jag anser att barnet och mamman nödvändigtvis hela tiden ska hänga ihop och att det är något övernaturligt magiskt med att just vara mamman. Men man är sårbar efter en graviditet och det är naturligt att vara ?överbeskyddande? och inget som vi behöver träna bort för att samhället sätter dessa krav på oss. Alla gör vi på olika sätt och nästan alla sätt fungerar bra för barnen.

Du verkar vara en riktig tramspotta, som att du anser att bebisen är din ägodel. Självklart ska farmor få vara barnvakt. Släpp kontrollbehovet, du förstör bara för barnet genom att inte lämna den lilla ibland! Förstår om du inte vill lämna bebis över natten, men någon timme medan ni handlar eller tränar gör INGENTING. Du gör bara barnet en otjänst. Barnet kommer växa upp isolerad och beroende av sin mamma. Så fortsätter du så här kommer du bara förstöra.

Bra sagt!

Det är så typiskt att en nybliven mammas känslor är oviktiga, irrationella eller tramsiga. Jag är också övertygad om att man ska göra det som känns bra, även om bebisen skulle klara några timmar med någon annan. Som många påpekat funkar det jättebra att man är hemma samtidigt som mormor/farmor/någon tar hand om barnet. Man får tid att duscha eller vila, samtidigt som man kan amma eller mata eller trösta om det behövs.

I början kände jag att det var påfrestande att gå till tvättstugan själv fem min när min mamma hade bebisen, för jag trodde jag skulle komma tillbaka till en skrikfest och det gjorde mig illa till mods. Låt mammor får vara nya å sköra i fred.

Jag tycker du verkar väldigt klok. Känn dig trygg i att du inte ska lämna ifrån dig barnet om du inte vill det. Det är din modersinstinkt som talar.

Mitt råd är att du lungt och tryggt pratar med din svärmor. Bekräfta att du är glad att hon är så engagerad och att du är glad att hon vill vara barnvakt längre fram. Var sedan tydlig med att du absolut inte kan tänka dig att vara borta från bebisen ännu, ni håller fortfarande på att knyta an. Säg att det inte alls är något personligt mot henne utan helt enkelt ett starkt band mellan dig och bebisen. Din reaktion är helt normal och det är inget fel alls i den. Du behöver bara vara tydlig och sätta gränser. Tiden går fort och farmor har många och långa år på sig att bygga en egen relation till sitt barnbarn. Hon får acceptera att tiden inte är mogen.

Kram och lycka till!