Sambon tjatar om att farmor ska passa vår bebis

Jag hade sagt att bebisen kan jättegärna lämnas bort till farmor, när jag är redo. Förstår inte, varför är det så svårt för dig att säga? Spelar väl ingen roll om din sambo pratar barnvakt när farmorn är där. Det är ju inte hon som tjatar om att få vara barnvakt, det är din sambo. Fortsätt bara att, storleende, upprepa mantrat "när jag är redo". 

Okej, det är inte okej att du får tjata dig tillbaka barnet men det gör väl ingenting om hon tar barnet och sitter i ett annat rum när barnet inte behöver ammas? Och ärligt talat, jag har aldrig, och då menar jag aldrig, träffat eller hört någon som kräver att man ska fråga om lov innan man får lyfta sitt eget barnbarn. Jag är bara 29, men själva idén att jag skulle vilja att min svärmor skulle be mig om lov innan känns jättebefängt. Det kanske ligger något i att du "behöver släppa taget" lite? Hur ofta är du utan bebisen? Får du någon egentid? 

Din reaktion är normal. Detta är en period där föräldrar och barn ska knyta an. Mor- och farföräldrar är viktiga men de ska inte vara föräldrar. Att få en mamma att känna sig stressad över något som är så grundläggande hos oss är mycket dåligt för relationen och barnets trygghet. Det är barnets behov som ska sättas i fokus, inte farmors behov.
Det är allvarligt att din sambo inte förstår detta, inte ens när du säger ifrån. Jag skulle råda dig att ta kontakt med familjerådgivning innan detta problem blir ännu allvarligare. En mamma som säger ifrån att hon behöver lugn och ro med sin baby och detta inte ´respekteras är något att ta på allvar. Din sambo ska se till barnets och ditt behov, han ska inte främst se till sin mammas behov. Han borde förstå att hans solidaritet och prioriteringar i första han ska ligga hos er.
farmor ska inte riva och slita i babyn utan fråga föräldrarna. Att inte ge baby till ´mamman när den ska äta är rent oförskämt. Även här borde din sambo kliva in och sätta gränser för sin mamma.
Ring familjerådgivningen nu!

Tycker att du har helt fel. Det är upp till TS att avgöra vad hon känner sig bekväm med. Självklart tar man inte bara någons bebis utan att fråga och man går inte undan till ett annat rum. Säg ifrån till din sambo på skarpen och tala om för svärmor att hon får gärna hålla sitt barnbarn men hon får stanna i samma rum.

Nästa gång din sambo tar upp barnvakt inför farmor säger du bara "vi behöver ingen barnvakt än på länge. Slutdiskuterat." Och vad är det för snack om egentid? Med en liten bebis är det mycket viktigare att knyta an och känna sig trygg än att kunna gå och gymma utan sitt barn. Stå på dig TS!

Ta ett allvarligt snack med din sambo, det är inte ok som han håller på. Han ska stå på din sida.
Köp en babysele att ha barnet i. Gå efter farmor om hon går iväg med ungen. När du ska ha tillbaka ungen får du ta fram din inre björnhona. Sluta med att be om barnet flera gånger. Du går bara fram och resolut tar tillbaka din unge. Var bestämd och ta ungen, säg bestämt att nu ska ungen till mamma. Sluta mesa inför svärmor, det är din unge.
Och som någon sagt; prata med någon familjerådgivning. Att din sambo bryr sig mer om sin mammas behov är inte ok när man är en vuxen man med sambo och barn.

Dags att skaffa lite skinn på näsan och tuffa till dig. Hur ska det annars bli sen? När farmor tjatar om att ungen ska få testa glass, självklart ha bulle innan maten, klart man kan hoppa i soffan osv?

När farmor är där och pappan tjatar om att hon ska få passa så sätt dem på plats: "Alltså älskling, måste du ta upp detta när din mamma är här? Jag har inget behov av och är inte bekväm med att lämna bebisen än iom att jag ammar. Du får mig att framstå överbeskyddande, nojig och elak när jag måste säga nej när din mamma är här. Självklart ska din mamma få passa bebis, men inte än"

Jag kan även lägga till att här hemma så var det farmor själv som tjatade om att få passa, nästan direkt från födseln. Vi gjorde så att hon fick passa bebis hemma hos oss när jag också var hemma. Jag storstädade, lagade mat och tvättade när hon "passade" bebis och sen matade jag när det var dags :P

Men nog kan farmor få gosa lite med sitt barnbarn? Be om lov för att få lyfta upp? Och hon får inte gå in i ett annat rum? Det låter lite väl strängt!

Men jag tror din sambo är lite väl optimistisk. Jag har själv en tremånaders, och jag tror INTE att hon äter gröt om en månad. Om en månad får hon kanske en och annan smakis, men hon lär inte äta hela måltider. Jag räknar med att hon äter hela måltider när hon är 6 månader kanske.

Men det är väl mysigt om barnbarnet och farmor bygger upp en egen relation med små stunder tillsammans.

Din sambo gör ju helt fel! Ni två ska vara ett team och han ska inte kasta ur sig överrumplande saker så att du inte hinner tänka. Men om han gör det igen så säger du bara rakt ut som det är, även inför farmor, så får båda höra svaret samtidigt. 
Det verkar ju som om han vill "bli av med barnet" så att ni två ska göra något ensamma och det kan ju var trevligt, men han kan ju förklara lite mer hur han tänker. 

Du får väl helt enkelt bara med tydlig ton säga "nej, jag tänker inte lämna ifrån mig XX förrän det känns ok för mig! Jag helammar som du vet och det här har du och jag inte pratat själva om. 

Att man kanske ger lite smakportioner om en månad är inte samma sak som att man kan lämna bort ungen flera timmar till barnvakt, och tro det går att stoppa in en massa gröt. Ni vet inte ens om ni kommer ha börjat med det än, det får ni ju se då. 

Det du har skrivit i TS ser mest ut som om det är din sambo, inte farmor som propsar på. Om det stämmer så kommer ju säkert farmor backa om du säger inför dem båda vad du tänker, då kommer hon (om hon är vettig) säga "ja men självklart, vi tar det när det passar" 

Din sambo har rätt, du är väldigt överbeskyddande och det leder tyvärr till att barnet bara kommer få en nära anknytningsperson (du) barnet går miste om mycket på det sättet. Du måsteockså lära dig att respektera din sambo. Jag tycker varken han eller farmorn har gjort något fel, inte något som framgår av trådstarten i alla fall.

Är du inte redo för att låta någon passa ditt barn så får du säga vad du tycker, känner och tänker.

MEN överdrivet att barnets farmor ska fråga om lov innan hon får ta upp barnet. Det hade jag inte lyssnat på och istället fortsatt ta upp bebisen om den är vaken.

Däremot ska barnet ha mat så måste hon lyssna på de, men då kan ju du också säga att hon kan hålla barnet efteråt.