Sambon tjatar om att farmor ska passa vår bebis

TS, tycker att du fått en massa konstiga kommentarer om att du är överbeskyddande. Ditt barn är tre månader, självklart avgör du och ingen annan om du är bekväm med att andra går runt med ditt barn. Ett nej är ett nej.

När min dotter föddes var min mans släkt som iglar på barnet, det skulle lyftas och gå runt och jag såg knappt röken av henne när vi var på släktkalas för att alla ville gosa med henne. Vad jag tyckte var helt oviktigt. De ryckte henne bokstavligen ur min famn och vägrade lämna tillbaka henne. Då var hon inte ens en månad. Detta var jättejobbigt och har lett till att jag helt avslutat kontakten med vissa av hans släktingar (mer avlägsna än svärmor dock). Jag känner mig bara ledsen och besviken över hur de betedde sig.

Det jag vill ha sagt är att vi alla reagerar olika när vi får barn och vi vet ingenting om TS relation med svärmor. Men om du inte är bekväm med hur hon beter sig är det bättre att sätta gränser direkt innan det blir för stor grej. Ta den tid du behöver för att knyta an till ditt barn. Farmor kan bygga sin relation med barnet senare, det behöver inte göras nu när du är nybliven orolig förälder! Annars riskerar du bara att bli ännu argare på svärmor och det är inte en bra grund för framtiden.

Har inte läst hela tråden med alla inlägg, men jag förstår inte problemet.

Farmor passar barnet en stund när du och din sambo kan passa på att ta ett träningspass ihop. Tar kanske 2-3 timmar med transport, träning och dusch.

Vad är problemet?

Hade det rört sig om heldag eller övernattning kan jag förstå sig, men några timmar?

Alla har så mycket åsikter om allting, det en fråga om hur man känner, för vissa känns det helt ok att lämna bort bebisen redan från början korta stunder, har vänner som tom tyckte det var skönt att få en stund för sig själva redan så tidigt.

Jag var/är absolut inte så, det var fysiskt påfrestande och jag fick som lite ångestkänslor av att vara ifrån vår son när han var så liten, gå till tandläkaren och lämna honom med pappa tyckte jag var riktigt jobbigt.

Bebisen mår säkerligen inte dåligt det är inte det jag säger, men jag gör ju det, och så även du, då är det förälderns känslor som räknas högst, då bebisen absolut inte behöver vara med farmor/mormor så tidigt, de kan ju träffa bebisen när man är med. Min mamma tog min son på en promenad i vagnen själv i typ 30min 2 dagar innan han blev 6mån, nu är han 10mån och vi har fortfarande inte haft barnvakt. Mormor är här och är med honom medan jag gör annat i huset och de har en jättefin relation redan trots att de inte fått tid själva. Först nu börjar jag känna att jag skulle tycka det kändes ok att lämna honom några/ett par timmar, och vi kommer förmodligen gå på bio eller åka och fika medan min mamma passar nu i höst.

Jag hade blivit galen på min man om han pressat mig att vi skulle ha barnvakt innan jag är redo, ta det i din takt, när barnet blir äldre så är det klart att det ska få umgås med farmor och även sova över, då tror jag de får ut något av det, den där odelade uppmärksamheten man får av en farmor/mormor är verkligen ovärderlig men nu behövs det verkligen inte!

Ja verkligen, det tycker jag med!

För så gör vi. Farmor hänger med bebisen hemma när jag är med, och på sin höjd tar jag en dusch, äter, plockar i ordning eller grejar. Det är helt lugnt, för då finns jag liksom i närheten.

Det är precis som det var för dig, att jag är rädd att lämna lillen, och riskera att komma hem till en bebis som skrikit halsen av sig. Dessutom i mitt fall, och om jag känner svärmor rätt skulle hon förmodligen inte ringa mig eller sambon och säga att bebisen är ledsen och någon borde komma hem. För hon kan minsann trösta en bebis och VET precis hur man gör. Det har hon visat mer än en gång. Då får det faktiskt vänta, tills det känns bättre för mig.

Det kan vara viktigt för sambon och man får inte glömma bort sin relation.

Jag har kanske läst fel, men jag fattade det som att sambon sagt att om någon månad när bebis äter gröt...

Självklart är sambon och farmor stora knölar som kommer kväva bebisen med gröt bara för att sambon är egoist och vill umgås lite med sin flickvän.

Självklart kommer både mor och barn få psykiska men för livet även om bebis skulle överleva grötkvävningen.

Sorry att jag inte fattade det!

Jag kan tillägga att det även tjatas på mig att det längtas till jag slutar med amningen, så att andra kan passa och hålla mer i bebisen. Suck, säger jag bara...

Jag fattar precis vad du menar! Jag får exakt de där kommentarerna, om och om igen. Kan de inte bara säga: ?klart bebisen ska äta, han är hungrig?, ?de behöver äta när de växer så mycket, bra att han säger till, här får du tillbaka lillen?...

Det är precis som att mormor/farmor själva glömt bort hur det var med en bebis som ammades (om de ammade dvs). Konstigt det där ;)

Oj vilken bra text! Tusen tack för länken :)

Haha, ja, iaf hälften vunnet att åtminstone din mamma kunde ta åt sig av texten.

Jag hade inte någon aning om att amning inte var så vanligt då, och hur samhällets syn på amning har varit. Intressant, och inte undra på att det då fortfarande påverkar nyblivna mammor idag när det har sett ut som det gjort.