Amning vd ersättning

Jag har en två månader gammal bebis och som nybliven förälder surfar jag runt och söker på nätet så fort jag har en fundering gällande mitt barn. Ofta googlar jag på frågor kring amning och sömn då min son ofta vill amma hela kvällarna och sover väldigt lite på dagarna generellt sett. Då stöter jag ofta på trådar ex här på Familjeliv där folk berättar hur deras barn inte verkar bli mätta på bröstmjölk utan sover mycket bättre och verkar allmänt nöjdare på ersättning. Spontant tänker jag att kvinnokroppen är fantastisk och att det verkar konstigt om en mamma inte skulle ha tillräckligt med mjölk för att tillfredsställa just sitt barn (även om jag vet att det händer ibland ändå).

Jag tänker att det finns en anledning till att bebisar är oroliga och vill amma ofta på kvällarna, speciellt de första månaderna, och att vi som mödrar behöver uppmuntra varandra till att amma mer snarare än att ropa ersättning för att bebisarna då verkar så mycket nöjdare. Ofta verkar ju det mest intensiva maratonamningarna upphöra när barnet blivit kanske 3-4 månader.

Vore kul med lite mer tankar kring detta :)

Ptja, min tanke är att min unge får ersättning och jämfört med alla andra jag känner som fått barn är hon så SJUKT nöjd och enkel att ha att göra med att jag skulle vilja skrika ut rekommendationen till alla jag känner som kämpar och sliter. Men istället lägger jag bara huvudet på sned och nickar medlidande när de berättar om skrikiga bebisar och uppesittarnätter.

Jag håller med dig. Det verkar ofta som att det finns väldigt mycket idéer kring att bebisar inte skulle bli mätta på enbart amning och mammor tror de har för lite mjölk och så spinner det iväg.

Min egen mamma ammade inte (jag blev inte mätt för att hon ammade enbart var 4e timma, jag bara skrek och skrek och tillsist blev det ersättning istället - inte ovanligt på den tiden). Även om vi har pratat om att bebisar behöver amma mycket och ofta så har hon ofta föreslagit att ?du kanske har för lite mjölk på eftermiddagarna, det är kanske därför han skriker? eller ?pröva ge ersättning på kvällarna så kanske han sover bättre?. Det är väl saker hon själv fått höra. Ibland har han bara haft ont i magen eller behövt närhet, det har inte handlat om hunger.

Samhället, i synnerhet vården, kan inte så mycket om amning, trots detta upplever många en ?amningshysteri?. BVC ger dåliga och felaktiga amningsråd och inte ens på BB är det alltid korrekt eller hjälpsamt.

Om man vill ge ersättning pga orsak, kör på, skulle aldrig lägga mig hur någon väljer att mata sott barn. Jag tycker bara det är tråkigt att det finns nån slags kollektivt dåligt självförtroende kring amning. Ja, de vill amma jämt. Det är drygt.

Jag tror att anledningen att vissa barn verkar nöjdare med ersättning är att ersättningen är mer ?robust? och därför är svårare/tar längre tid att smälta. Medans bröstmjölk är anpassad för just den bebisen och är lättare att smälta.

Många är så osäkra på sig själva och alla har väl hör att "hon" bara slänger fram tutten så blir bebis nöjd sover hela natten och har inga fisar på tvären, samtidigt har hon ett bullbak på gång inga dammråttor och yogar två timmar om dagen och inte  nog med det så är karln romantisk också och tar varannan bajsblöja, halva nätterna och skulle aldrig komma på tanken att inte ge mamman egentid...

Sådana fantasifamiljer får nog de flesta att tycka att minsta grej är problematisk.

Men med lite tro på sig själv och att lita på att barnet kan "berätta" bara man lyssnar så går det nog ganska bra för de allra flesta.

Alla eller "alla" barn äter mer på kvällen, det blir gärna amningsmaraton men så gjorde även mina som fick ersättning de var mer hungriga kvällstid.

Jag tycker inte heller att man ska amma till varje pris, det finns säkert många situationer där ersättning är att föredra, men tror du inte att det ändå kan finnas en biologisk anledning till att bebisar skriker och vill vara nära? Att ersättning finns är ju fantastiskt men det måste ju ändå vara ett sämre om än tillräckligt bra, alternativ till bröstmjölk. Tänker jag. Sen kanske jag hade tänkt annorlunda om mitt barn hade ammat varannan timma dygnet runt, han sover rätt bra på nätterna för det mesta. Men det är ju trots allt en övergående period.

Jag tycker inte heller att man ska amma till varje pris, det finns säkert många situationer där ersättning är att föredra, men tror du inte att det ändå kan finnas en biologisk anledning till att bebisar skriker och vill vara nära? Att ersättning finns är ju fantastiskt men det måste ju ändå vara ett sämre om än tillräckligt bra, alternativ till bröstmjölk. Tänker jag. Sen kanske jag hade tänkt annorlunda om mitt barn hade ammat varannan timma dygnet runt, han sover rätt bra på nätterna för det mesta. Men det är ju trots allt en övergående period.

Ptja, min tanke är att min unge får ersättning och jämfört med alla andra jag känner som fått barn är hon så SJUKT nöjd och enkel att ha att göra med att jag skulle vilja skrika ut rekommendationen till alla jag känner som kämpar och sliter. Men istället lägger jag bara huvudet på sned och nickar medlidande när de berättar om skrikiga bebisar och uppesittarnätter.

Hehe, det låter mest som du fått en nöjd bebis! Jag är övertygad om att bebisars personlighet spelar större roll än hur de får mat. Om inte annat så vittnar många trådar på familjeliv om det.

Samhället brister i att stötta mammor, korrekt information ges inte överallt och det måste börja på BVC! Man får inte lägga egna värderingar i det och man måste gå mödrar till viljes om de nu inte vill amma. På BB behöver man informera om känguruvård och varför amning är bra, nr1 det är rätt temperatur nr2 billigt nr3 näringsämnen nr4 anknytning nr5 smidigt nr6 ej övergödning nr7 naturligt funnits i alla tider. Om man ger ersättning så kan man lätt övergöda och det måste man tänka på. Dessutom anknytningen. Ammar man hud mot hud alltså känguruvård ökar det chansen att lyckas med amning samt att svullnaden i brösten minskar när den första mjölken rinner till. Vid prematurer är det jätte jätteviktigt att stötta i amning.

Ptja, min tanke är att min unge får ersättning och jämfört med alla andra jag känner som fått barn är hon så SJUKT nöjd och enkel att ha att göra med att jag skulle vilja skrika ut rekommendationen till alla jag känner som kämpar och sliter. Men istället lägger jag bara huvudet på sned och nickar medlidande när de berättar om skrikiga bebisar och uppesittarnätter.

Då stöter jag ofta på trådar ex här på Familjeliv där folk berättar hur deras barn inte verkar bli mätta på bröstmjölk utan sover mycket bättre och verkar allmänt nöjdare på ersättning. Spontant tänker jag att kvinnokroppen är fantastisk och att det verkar konstigt om en mamma inte skulle ha tillräckligt med mjölk för att tillfredsställa just sitt barn (även om jag vet att det händer ibland ändå).

Vore kul med lite mer tankar kring detta :)