Skaffa syskon tätt?

Skaffa absolut inte fler barn förrän längtan efter en till kommer. Har 2, 3,5 och 6 år mellan mina. 2 var absolut sämst. Jobbigt för alla och är än idag när de är tonåringar. Bara konkurrens emellan dom. 6 år emellan är kanon! De har sån glädje av varandra utan konkurrens.

Jag har en son på två månader och vill gärna ha minst en till ganska snart. Trots att jag ibland tycker att det är jobbigt med ett barn. Visst kan det säkert bli konkurrens men jag har en syster som är tre år yngre och tyckte alltid att det hade varit roligare om det var något år mindre mellan oss. detta spelar såklart mindre roll idag. Sen är jag 31 så det verkar dumt att vänta för många år om jag vill ha mer än ett barn till.

Men hur ska vi veta vilket barn du kommer få?

Jag har drygt två år mellan de yngsta och tycker det är för tätt. Det var inte skoj när de var små och jag tycker inte alls att argumentet att de har mer glädje av varandra om det är tätt stämmer. Visst har de lekt med varandra, men de är absolut inte bästisar och ryker ihop mest av de tre och de har sina egna kompisar och liv. Snarare är bandet mellan den äldsta och den yngsta starkast och där skiljer det åtta år.

Jag och min syster är födda tätt och vi har aldrig dragit jämnt som unga. Nu som vuxna är vi självklart vänner men jag har en mycket bättre relation med min betydligt yngre bror.

Jag tror det är bättre för barn att ha lite mer åldersskillnad. Upplever att familjer som har 3-4 år eller mer mellan barnen får mer harmoniska barn som har bättre relation med varandra. 

Det beror helt på vad det är för barn! Jag har en syrra och de skiljer 20månader, vi är bästa vänner och umgås jämt men bråkade såklart när vi var små, men de hade vi nog gjort oavsett ålderskillnad.

Jag ska ha mitt andra barn i mars och de blir 18månader mellan! Känns kul och tror faktiskt chansen ändå är större att de blir nära varann i vuxen ålder.

Har en liten och väntar en till, om allt går enligt plan blir det 13 månader mellan. Jag resonerar som såhär

Fördelar: Vi är redan inne i småbarnssvängen och behöver inte "börja om", barnen kommer förhoppningsvis att ha glädje av varandra och kunna leka bra ihop, de kommer att ha liknande behov och intressen vilket gör det lättare med aktiviteter, etc, de kommer att skolas in samtidigt på förskolan och ha varandra där, de kommer förmodligen att utvecklas av att alltid ha någon i samma ålder att umgås med, småbarnsåren blir lite färre eftersom de sammanfaller.

Nackdelar: Blir tufft med en nyfödd bebis och en på 13 månader som just lärt sig gå och inte förstår att sitta still, kommer att bli tufft med sömnen det första året, vi kommer nog inte att ha mycket till socialt liv första åren, rädd att inte ha tillräckligt med tid och ork för det större barnet, tufft om trotsperioder sammanfaller.

På det stora hela ser jag fler fördelar än nackdelar, särskilt som jag gärna vill "ha det överstökat" när det gäller graviditeterna... Vi kommer dock att vara föräldralediga tillsammans ca ett halvår i början, annars hade jag nog inte fixat det...

Men men, detta är bara mina tankar nu innan tvåan kommer, kanske blir det mycket enklare eller tuffare än jag trott :)

För vår del har vi valt att inte skaffa syskon tätt för att dels få ha chansen att sova någon gång (fick tre barn med dålig sömn). Och sen att ha tid med varje barn mer. En del tycker ju det passar dem väldigt bra med 1,5-2 år mellan barnen men det är definitivt inte något för oss.

Jag har ganska tätt mellan mina, "stora" barnet var 16 månader när jag fick tvillingar :) nu kan jag ju inte säga något om hur det är när de är större då tvillingarna bara är 4 månader men jag skulle nog gissa på att det bara blir enklare när de börjar ha mer utbyte av varandra.

Jag är hemma ensam på dagarna med barnen och visst är det intensivt eller vad man skall säga. Men vi löser det, och bebisarna är ju bara bebisar en så kort tid, när de blir större så tror jag att de kommer ha så roligt ihop och hade vi inte fått tvillingar så hade iallafall jag förmodligen velat skaffa en tredje ganska tätt också :)

Men visst är man trött och kanske inte kommer ut och umgås med folk speciellt mycket men jag älskar att umgås med mina barn så det gör mig inte så mycket.

Vill du ha ett till barn så skaffa ett till och känner du att du skulle orka en bebis tätt inpå så kör på det, men det kan bara du avgöra!

Jag är uppväxt med tre syskon, där jag och yngre brorsan har ca 15 månader emellan oss. Vi har alltid haft en superfin relation och umgicks mycket med varandra under hela den tiden vi båda bodde hemma. Vi har kunnat prata om allt och när han väntade sitt första barn, fick jag äran att veta först av alla.

Jag har haft en så fin syn på täta syskon att jag ville ha barn tätt själv. Tills jag fick mitt första barn det vill säga. Efter att vårt första barn kom var jag extremt osäker på om jag ens ville ha fler barn. Det var så dränerande det första halvåret att jag lätt kunde tänka mig att bara ha ett barn. Efter de första sex månaderna kunde jag tänka mig att skaffa syskon när första hunnit bli åtminstone 1,5 år. Har frågat min mor om hennes syn på täta syskon och hon har alltid rekommenderat det då vi kunde sysselsätta oss så himla bra tillsammans. När min lillebror föddes var min storebror dessutom bara strax under 4 år gammal, så han hade också skoj med oss.

Nu hände det sig som så att jag blev oplanerat gravid när vårt första barn bara var 10 månader och jag fick rena paniken. Gick i säkert tre veckor och var övertygad om att vi var tvungna att abortera för att jag inte skulle fixa två barn med 1,5 års skillnad. Är i väntans tider bara för att min sambo väldigt gärna ville behålla, och vi får se hur vi överlever det hela. Jag försöker intala mig varje dag att det kommer bli bra, även om de första åren kommer vara helvetiska. Allt kommer att vändas upp och ner igen, precis när vi börjar kunna njuta av vårt första barn.

Det är inte så jättetätt mellan mina två barn (2år och ett par månader), men tycker att det är precis lagom för vår familj. Nu är de 4 och 2 år och leker mycket med varandra. Självklart blir det ju bråk mellan de också, t o m flera gånger om dagen många gånger, men de har även mycket glädje av varandra. Jag har alltid velat ha mina barn relativt tätt just eftersom jag vill att de ska kunna leka tillsammans, umgås mycket med varandra och också för att jag ville att småbarnsåren ska passera relativt snabbt och så är det skönt att veta att det inte blir några fler graviditeter och förlosssningar för min del, skönt också att ha den biten avklarad.

Det är mycket jobbigare att ha två barn jämfört med ett barn, men eftersom jag alltid velat ha åtminstone två barn, så var det aldrig några tveksamheter för min del, att jag skulle skaffa nr 2, menar jag. Jag har inte ångrat mig en sekund, vare sig att skaffa ytterligare ett barn eller att skaffa det tätt i ålder med mitt första barn. Förhoppningsvis kommer de ha glädje av varann hela livet.

Könet kan vara viktigt när det gäller hur nära man blir som syskon!? Jag har en bror som är 16 månader äldre än jag. Vi har ALDRIG varit nära varandra utan han hatade mig från dag ett. Idag är vi åldrade och hörs aldrig av och ses aldrig fast vi bor mindre än två mil från varandra.

Har ca 18 mån mellan mina. Nu 7 och 6 år. Leker mycket tillsammans. Bråkar x flera så ja blivit gråhårig. Visst det är kul de har varandra men gisses allt det andra. Ska ha lika saker, göra lika osv. Missförstå mig rätt älskar dem men längtar tills de blivit större och förhoppningsvis kommer over denna behandla lika fasen. De är dessutom olika kön, vad vi vet just nu ;) nåja svammel en söndagmorgon.

Har just varit på en föreläsning om transexuella barn därav min komentar om kön. Nä både vi och barnen vet att de vad de är, här är det inget hennande. Men de vet oxå att två tjejer kan leva i hop eller två pojkar. Fast som sonen sa till lillasyster. Två pojkar kan inte skaffa barn. Å andra sidan sa han för några år sedan till hrnne vid badet att oroa dig inte du kan önska dig en snopp av tomten. Nä någon nyfikenhet på deras kropparhar vi inte sett, kan ju vara för att vi är en öppen familj och de ser oss föräldrar i duschen och vet hur kropoen kommer att förändras. Så fick det bli fredags svammel med.

Du får känna efter om det känns bra. Jag har saknat känslan av längtan till ett till barn, nu när det bara blev en hoppsan. Vi vet ju inte hur det kommer bli med barn nummer två, men barn nummer ett sover åtminstone hela nätter och äter vanlig mat vilket är skönt att veta.

Skaffa inte nummer två om du inte känner att du längtar. Det ju dock dina inlägg här och där om graviditetstest och symptom osv och du verkar ju vilja bli gravid så någon längtan måste ju finnas.