TrueLove12 skrev 2018-10-11 12:58:33 följande:
Ja de är väldigt jobbig det är inte en lugn stund alls någnstans man måste kämpa genom varenda gång och varje dag med sig själv och alla problem.
Jag är rätt öppen så sett men ja borde eg inte prata om mig själv så mycket till andra egentligen.
Det gör ingenting de är rätt svårt att komma igång efter en sådan sak fast det är 8 år sedan börjar väl släppa lite men de kommer alltid finnas dock. Ja fick inte stöd alls från familj/släkt pojkvännen eller hans familj (jehovas vittne)
Men det är som det är tyvärr ångesten är värst vissa gånger.
Jag drar mig undan rätt mycket från släkt då man knappt mår bra att ha dom i närheten heller.
Det är inget roligt direkt och vänta och vänta men tänker att de kommer inte ta sig detta året då blir man inte lika ledsen heller.
Ja d känns skönt att ha han vid min sida när allt är som tuffast faktiskt oavsett vad som hänt oss snart 7 år (februari nästa år)
Mycket har förändrats sen jag träffade honom och sakt upp kontakt med mina föräldrar som ja mådde dåligt av vågade inte säga ifrån innan helt.
Tiden går fort man har knappt haft koll på alla datum hehe.
Jobbigt de där med skilsmässa förstår att det är riktigt tufft då de tär på en själv fast det gäller ens föräldrar oxå mina skiljde sig när ja var väldigt liten så ja minms inte så himla mycket av de.
Ja de känna tungt att man inte vågar öppna sig och inte prata om de öppet
Det är ju svårt att förstå hur en annan människa mår oxå så är det ju men oftast är vi rätt öppna med varandra hur vi mår och känner bara ibland de inte går
Det är ju inget konstigt att du drar dig ifrån att ungås och/eller vara med släkten när de får dig att inte må bra. Tycker det är starkt av dig att tagit det steget, att inse att det de gör är inte bra och att det trycker ner dig.
Jo, det tankesättet är ju bra på det sättet att man blir inte lika besviken då det inte fungerar. Men bara det inte blir så att man ger upp helt för det..
Det är ju ocksp viktigt att ha någon som är med och stöttar, och att saker förndras är ju inte så konstigt.
Jepp, alla datum hit och dit. Är ju omöjligt att komma ihåg alla, hehe. Vet knappt vad det är för veckodag...
Jo, detta har även varit så utdraget. Snart 1 år sen de gjorde slut men än inte flyttat från varandra helt. Vill nu bara att det går snabbt och tar slut, låter jättekonstigt men denna utdragna process gör mig tokig. Liksom, tålamod... ja? Fast, nej. Finns både för- och nackdelar av att föräldrar skiljs när man är liten. Om man är väldigt liten så minns man ju ofta inte själva processen och det plus att man vet inget annat än bo på två ställen och hela det där. Men samtidigt om man är äldre minns man ju kanske hur det var att leva som en familj. Eller... det är inte säkert. Minns det knappt och de har inte ens helt hunnit flytta isär o sälja huset. Haha... så dåligt minne jag har. Men med att vara äldre om föräldrarna bråkar mycket kan ju vara väldigt jobbigt eftersom det innebär att man isåfall också kanske minns det väldigt starkt.
Jo, att ibland känna att det inte går att vara öppen med sitt mående är inte konstigt. Det är jobbigt att prata om sig själv, men det är bra att du känner att ni ändå oftast kan vara öppna med det! Liksom, det ska ju vara konstigt om en person enbart mår bra hela tiden, det är ju omänskligt.
Men din pojkvän (den förra? Eller missuppfatta jag något?) och hans familjs betende verkar ju rent av korkat. Att först fått dig till o göra aborten, sedan inte stötta genom det? Vad är det för beteende? Åh, sånt här gör mig så arg. Inte konstigt att synen på kvinnor är skev när vissa fortfarande verkar tro att kvinnor ska klara av aborten utan problem. Herregud...
